August 2008 Archives

Lite kul att få bakgrund till Trollbäck+Company, som jag nämnt här tidigare, i en DN-artikel:

För knappt tio år sedan startade Jakob Trollbäck eget på Broadway och 21:a gatan med fyra anställda. I dag sitter firmans tjugo anställda vid Femte avenyn på fem hundra kvadratmeter, men ska snart expandera ytterligare. Personalen är internationell, amerikanerna i minoritet.

- Som svenskar har vi ju växt upp med ett slags renhetsideal och gillar förenklade och starka budskap. Vår byrås framgång bottnar i att vi kommunicerar med ett rakt och tydligt språk. Innehåll, inte kul yta utan något annat syfte än att vara just kul.

The Obama Art Report är kul att hålla koll på.

Ryktet om den undermåliga kvaliteten på hamburgare i Nordkorea är kraftigt överdrivet. Skaparna av Noko Jeans bloggar (ifyllandet av formulär är inblandat) från detta mytomspunna och slutna land:

It was a blessing. It was like visiting someone's parent, who had once, maybe six years ago, seen a picture of a hamburger, and was now asked to re-create it. But where memory might have failed, competence reigned supreme. Since there is no import of burger bread, seasoning, etc, everything was made from scratch. No Heinz cheating or HP Sauce shortcuts. Only handcrafted bliss.

Grejja upp Noko Process i din RSS-mojäng för att följa äventyret. Tack Jacob för heads up!

Ett oannonserat besök av Dr. Burrill Crohn gjorde att jag inte kom igång med något nytt mämne den här veckan, så jag fortsätter med lite saker som jag samlade på mig under förra veckan. 

Ovan, Cell Phone Disco, ett verk av Ursula Lavrencic och Auke Touwslager som består av lysdioder som är känsliga för elektromagnetisk strålning och som således kan visualisera strålningen från en mobiltelefon.

These flashing cells consist of a sensor that detects electromagnetic (EM) radiation in the spectrum of GSM cellular network, a LED and a battery. When the sensor detects EM waves it sets off the LED to flash for a couple of seconds. We took this of-the-shelf technology and slightly altered it in order to achieve a good level of sensitivity. By its multiplication we generated a surface that makes a property of the environment, usually hidden from our senses, perceptible.

Ett fint litet radioprogram om Virginia Woolf som hjärnforskare (Jonah Lehrer intervjuas), hos Speechification.

Slate har samlat några läckra informationsvisualiseringskonstverk (35 bokstäver!) från de senare åren i ett bildspel: trädkartor som Newsmap, Ben Frys Genome Valence, They Rule, Thinking Machine 4, NameVoyager, The Dumpster, I Want You To Want Me, Radioheads House of Cards och Jason Salavons 100 Special Moments och American Varietal (ovan, som abstraherar amerikanske befolkningsdata från 1790-2000).

Varje tid har sin metafor. Nuförtiden är hjärnan som Google, förr i tiden var den en stor telefonväxel. Ovan en illustration av Fritz Kahn över nervsystemet från 1926. Hos National Library of Medicine hittar man några fler av hans fantasifulla industrimetaforer för den mänskliga kroppen, t.ex. Der Mensch als Industriepalast.

Minst lika fina som Kahns är Tom Gieslers tongue-in-cheek-målningar på anatomiskt tema, men dessa från 2007.

The Linguists är nog en film man skulle kunna se:

Scientists estimate that of 7,000 languages in the world, half will be gone by the end of this century. On average, one language disappears every two weeks. THE LINGUISTS follows David Harrison and Gregory Anderson, scientists racing to document languages on the verge of extinction.

Det finns en massa underbara diagram och illustrationer i John Currans Flickr-pool "Great Diagrams in Anthropology, Linguistics, & Social Theory". Jag är särskilt förtjust i enkelheten hos Mary Douglas diagram över måltidens mening, i komplexiteten hos Stafford Beers (mannen som uppfann Chiles fax-Internet Cybersyn på 70-talet) totala cybernetiska system och LOL:igheten hos Gary Larsons "Anthropologists!".

(via: MeFi)

Uppdatering: Joshua Callaghans skulpturer som har verkliga diagram och grafer som förlagor. Lovely!

Om du rattar in P2 kl. 18 på söndag kan du lyssna på uruppförandet av Holocene, ett verk av kompositören Jonas Bohlin, med text av Majgull Axelsson. Men du kommer att missa det tillhörande videoverket av Lars Siltberg (det verkar dock som att du kan köpa DVDn under Q1 2009).

This work pictures a future with great human potential, and ponders the history of mankind from an historical aswell as an analytic perspective. It has the form of a cinematic oratorio. With nearly 130 musicians present on stage and a phantasmgorical vision above their heads, the piece will reflect not only the sublime environment that the arctic represents but also lay out a protoscientific view on human evolution.

Temat dystopi-utopi-evolutionsbiologi-Arktis, med inspiration från en resa på isbrytaren Oden, är tillräckligt galet för att klia min nyfikenhetsknöl. Dessutom håller Esa-Pekka Salonen i taktpinnen och Malena Ernman sjunger.

Angående musiken sa Jonas Bohlin så här häromdagen till DN:

- Man skulle kunna säga att stycket är en massa kortare låtar efter varandra fast formmässigt sitter de ihop som femtio minuter. Musiken är väldigt heterogen och då menar jag inte spretig som hos många modernister, där det kan bli statiskt på grund av att det händer för många saker. Jag vill mycket hellre att man landar i olika musikaliska block och klangvärldar.   

Institute of Contemporary Arts i London har en lite lustig utställning under en vecka i september, kallad Nobel Textiles:

Five Nobel-winning scientists have been paired with five textile designers as part of a two-year project between Central Saint Martins College and the Medical Research Council, and the result is Nobel Textiles: a brilliant week of exhibitions and events at the ICA and in St James's Park.

Nobel-pristagare möter textildesigners? Tja, varför inte.

Om du orkar bråka med länkarna på den här ryska Livejournalen så kan du lyssna på Symphonies of the Planets, en serie album från 1992 med faktiska rymdljud, tydligen inspelade av NASAs rymdsonder. (via: Stone Cold Pimpin').

The Periodic Table of Videos är ett extremt ambitiöst projekt från University of Nottingham, där man chunkifierat grundämnena i den periodiska tabellen till små YouTube-filmer. Universitetets kemister bryter pedagogisk ned det för oss. Great stuff! Så här görs vetenskap tillgänglig.

Ovan, filmen för Xenon. (Kemisten Neil Bartlett som omnämns i filmen, dog tidigare i augusti).

(via: Laughing Squid)

Den alltid så förträffliga Biomedicine on Display skriver om protesens estetik, med utgångspunkt från Joanna M. Hawleys Eames-inspirerade benprotes (på bilden), och påpekar att skönhet alltid varit en faktor när proteser har designats genom åren:

After the brave navy soldier Niels Therkelsen lost both hands in a sea battle on the coast of Copenhagen in 1807, the Danish king Frederik VI had a pair of wooden hands specially made for him. A short glance at the prosthesis reveals that this is a piece of delicate craftsmanship. Both function and aesthetics have been carefully considered. The ball joints allow the fingers to be maneuvered into positions that makes it possible to grab and carry items, and a set of tools -- spikes, a spoon etc. -- can be fastened on the hand.

Apropå mikroskop så har BibliOdyssey ett massivt inlägg om mikroskopets historia, med bilder från en rad 1600- och 1700-talsverk. Did not know this:

The path to the development of the microscope really began in 11th century Iraq. The empirical scientist and polymath, Ibn al-Haytham (Alhazen), produced a massive treatise called 'The Book of Optics' in which he recorded experimental data and theories pertaining to lenses, binocular vision, mirrors and the observable properties of light. It is without doubt one of the most influential books ever written. 'The Book of Optics' outlined the rationale for practical scientific methodology that continues to resonate through every scientific discipline today.

Jonas Mosskin annonserar höstens program för den förträffliga film+samtal-serien Psykologer tittar på film (som jag förvisso aldrig bevistat). En torsdagkväll i månaden, nu på Kulturhuset.

• 28 augusti - Ingmar Bergmans Persona. Gäst: Irene Matthis, psykoanalytiker, författare, professor och en välkänd feministisk debattör.
• 25 september - Lars von Triers Idioterna. Gäst: Daniel Frydman, psykiater och psykoanalytiker.
• 30 oktober - Céline Sciammas Water Lilies. Gäst: Fredrik Livheim, leg. psykolog.
• 20 november - Sidney Lumets 12 edsvurna män. Gäst: Christer Sandahl, docent, leg. psykolog och grundaren av psykologkonsultföretaget Sandahl & Partners.
  

Varför är Mars röd? På grund av these little suckers! Phoenix-landaren har nyligen tagit bilder på det allestädes närvarande dammet på Mars, med hjälp av det atommikroskop som landaren släpar med sig. Aldrig tidigare har något extraterrestriellt visat i sådan förstoring, berättar University of Arizona.

The atomic force microscope maps the shape of particles in three dimensions by scanning them with a sharp tip at the end of a spring. During the scan, invisibly fine particles are held by a series of pits etched into a substrate microfabricated from a silicon wafer. Pike's group at Imperial College produced these silicon microdiscs.

The atomic force microscope can detail the shapes of particles as small as about 100 nanometers, about one one-thousandth the width of a human hair. That is about 100 times greater magnification than seen with Phoenix's optical microscope, which made its first images of Martian soil about two months ago. Until now, Phoenix's optical microscope held the record for producing the most highly magnified images to come from another planet.

Richard Wilkinson gör underbara, lätt allegoriska, illustrationer, många på temat vetenskap och hälsa.

Ja, det här är fortfarande en bra idé:

A team of editors scours the Web each day to find the best blogs and blog posts and features them on the site in categories ranging from Life, Entertainment, Technology, News & Politics and Business. More categories are coming soon. We don't use an algorithm to find the most linked to posts or most trafficked blogs - we have editors reading blogs and finding the interesting voices and posts to highlight.

Six Apart om nyligen lanserade Blogs.com.

Den här robot-dinosaurien som vandrar runt på Los Angeles Natural History Museum är helt fantastisk. Precis som med dödsstjärnan över San Francisco känns det som den mest naturliga sak i världen. Hade jag varit 5 hade jag kissat på mig. (via: things magazine).

Helgens mikroämnen är framspånade (ska jag kalla dom för "mämnen"=mikroämnen+memer?). Det första är dock rätt omfattande och kommer att handla om konstnärlig informationsvisualisering inom vetenskaperna, eller konst som är vetenskaplig, eller...bara fina bilder. Hoppas du kommer gilla det. Tips mottages tacksamt på erik.stattin@gmail.com.

(Bilden från Dezeen).

Gillar vardagskänslan här.

Är du pro- eller anti-no homo?

Radio Rorschach är ett roligt tillskott till den svenska podcast-floran, där psykologistudenten Oskar Henriksson gör "avancerad psykologi, enkel". Det senaste avsnittet handlar om ältande och hur man blir bättre på det, där psykologiforskaren Edward Watkins intervjuas.

New York Times matkritiker Frank Bruni ger tre stjärnor till den japanska restaurangen i New York med det skojiga namnet Matsugen:

But more often there's an obsessive attention to detail, and it spans every facet of a meal, even the cocktails, one of which mingles shochu with grapefruit juice that's squeezed fresh at the bar for each drink. The juice's sunny, singing taste isn't gimmicky. It's just wonderful.

Re: "mikroämnen": det är naturligtvis bara en slump att O'Reilly Radar har nitton teman i sitt index (som man ju definierat under augusti månad).

DN säger idag:

Från och med i dag kommer Dagens Nyheters kulturdel även att recensera internetsajter.

(Hade det varit SvD så hade väl halva redaktionen slutat vid det här laget).

Å, det finns ju så många internetsajter att välja på (fast det gör det böcker också, och DN är rätt bra på att välja bort där, så det ordnar sig nog). I Anna Hallbergs första recension, av Litlive.se - "en av få bastioner i samtiden där litteraturkritik fortfarande utövas" - skriver hon:

Till skillnad från många andra publikationer på nätet är Litlive ingen överentusiastisk - i bästa fall nördigt juvenil - kramblogg. [Kanske tänker hon här på Fredrik Strages YouTube-lista].

Det verkar som att "nördig" blivit DN Kulturs skällsord of the moment. God forbid om DN skulle vara "nördig"! Jag antar att samma Anna Hallbergs utläggning av tre rader Ezra Pound på samma sidor (ironiskt nog verkar ingen av hennes notiser finns på nätet än) inte räknas.

Men det var ju det här jag skulle komma till: synd att Hallbergs "internetsajtkritik" inte går på djupet (skiljelinjen mellan "nördighet" och "seriös kritik" är nog knivskarp). Angående Litlive igen:

Men inte alla recensenter på Litlive utnyttjar mediets möjligheter att länka till texter, bilder eller ljudspår. Professor Sissel Lies artikel om Hélène Cixous är till exempel bara en digitaliserad recension, som skulle kunna stå i vilken litteraturtidskrift som helst.

...vilket får en att fundera på varför man valt just Litlive, som inte är mycket till "internetsajt" egentligen. Men är det "internetsajtigheten" som ska recenseras? Väldigt sällan ingår omdömen om bokomslagen i bokrecensionerna. 

Niklas Ekdal hos Karin, PM & Leo:

Det moderna arbetslivet är ett underbart Formel 1-lopp, men de ständiga förändringarna, ny IT och allt högre krav gör också att man snabbare tappar lusten. Förr satt chefen med ett tomt skrivbord och en sekreterare som tog diktamen. I dag är det administrativa stödet ofta bortrationaliserat, eftersom datorn och mejlboxen har kortat kommunikationsvägarna.

I realiteten blir det enklare för chefen att sköta hela kommunikationen själv, för det är ju henne/honom som personal, kollegor, kunder, leverantörer, läsare vill ha besked av. Helst med vändande e-post inom två minuter.

Jag tror allvarligt att den finns en gigantisk marknad för lifehacking-konsulter inom media-, kultur- och forskningsbranschen.

Att skriva 5 inlägg om dagen i maj var lite livgivande. Jag tänkte prova något annat under hösten (jo då, den är redan här).

Vanligtvis har man ju alla spjällen öppna. Tänk om man öppnade ett i taget istället?

I helgen ska jag ha en solokonferens och brainstorma fram nitton (antal veckor kvar på året) mikroämnen att behandla en vecka i taget resten av året, från och med nästa måndag. Pretentieuse? Natch!

Förkovra dig:

• Musikmagasinet Känsla, 11/8 (ingen poddradio) - "I det sista avsnittet av "Med känsla för musik" ställer vi oss frågan "varför musik?". Genom historien har musiken haft stor rituell och historiebevarande betydelse. I dag, på andra sidan revolutionerande uppfinningar som notering, inspelningsmedier och bärbara musikspelare, är musiklyssnandet för de flesta en vardaglig aktivitet på ett annat sätt."
  
  
• Medierna, 9/8 (poddradio) - "I bloggvärlden har det under senaste tiden flitigt debatterats om relationen mellan forskare och journalister. Journalister är sura för att forskare inte ställer upp och forskare känner sig illa behandlade av media, verkar vara den gängse uppfattningen." Uppföljning hos Anders Mildner och Malin Sandström.
  
  
• Vetandets värld, 11/8 (poddradio) - "Det var inte mer än ett drygt decennium sedan forskare upptäckte att vi har ett system av nervceller som fungerar som speglar - spegelneuron."

Jag gillar ambitionsnivån hos de här konststudenterna som återskapar Sol LeWitts gigantiska och intrikata målningar/teckningar. Se allt hos Hello Beautiful!.

Droppa gärna in hos Panoramic Sweden och följ Stefan Geens resa genom Sverige i jakt på de bästa panoramabilderna, alla korrekt geolänkade:

Here's the plan: To spend the next 17 days road-tripping an ethanol-fueled Volvo from Stockholm to the Arctic fringe of Europe, then South to within sight of Denmark, up along the islands of the Baltic and back to Stockholm -- all in the single-minded pursuit of one good 360-degree panorama photograph per day, properly mapped and blogged via on-the-road postings for context.

Adaptive Path må ha stakat ut vägen till framtidens webbupplevelse med sitt Aurora-koncept, men Odd Molly visar att framtiden redan är här:

- Hela oddmolly.com inklusive själva fönstret i webbläsaren gör vi i våra tyger, berättar Per Holknekt, grundare och varumärkesansvarig på Odd Molly. Det här är ett fantastiskt sätt att vara intressant, produktnära, odigital och lagom förförisk. För oss är internet en mycket viktig kanal, eftersom den når ut till samtliga marknader där vi är verksamma. Dygnet runt.

Som en del av lanseringen av sajten görs även en kampanj på adressen www.oddmolly.com/browser.

De tre MIT-studenterna ville ju bara visa upp sina skills i RFID-hacking (och påtala allvarliga säkerhetshål i betalningssystemet för Bostons lokaltrafik) på hackerkonferensen DEFCON 16, men istället blev de stämda av Massachusetts Bay Transportation Authority och hindrade från att göra sin presentation (vars innehåll man dock kan se här (PDF)).

Ars Technica skriver:

The description for the presentation said that the group planned to go over weaknesses that are common in subway fare collection systems and physical security problems. They said that they would focus on the Boston T to explain how they reverse-engineered the magstripe and "completely broke" the RFID CharlieCard. "We will release several open source tools we wrote to perform these attacks. With live demos, we will demonstrate how we broke these systems," read the description.

Studenterna har också byggt en fin "warcart" (bilden ovan) som kan användas på gator och torg för att genskjuta allehanda trådlös kommunikation.

Både Bernie Mac och Isaac Hayes är med i den nyligen inspelade filmen Soul Men (regisserad av Malcolm D. Lee, Spike Lees kusin).

Idéen om "early adopters" är seglivad. Ett gästinlägg hos Freakonomics beskriver hur Hitwise analyserar nätbeteende (som också beskrivs i kommande boken Click):

By searching through our list of over one million websites for what those segments are doing today, we can get a sense for what might be the next Internet blockbuster.

The Internet early adopter is actively using Google Docs and Spreadsheets (Bohemian Mix is over three times more likely to visit Google Docs versus the average Internet user), possibly indicating the attractiveness of server based productivity applications.

Något som är mycket mer intressant, men något mer svåranalyserat, är beteendet hos "early discarders", något som beskrivs på annan plats hos New York Times:

When you first come across some obscure cultural artifact -- an unknown indie band, organic skate sneakers or wireless headphones from Finland -- you will want to erupt with ecstatic enthusiasm. This will highlight the importance of your cultural discovery, the fineness of your discerning taste, and your early adopter insiderness for having found it before anyone else.

Then, a few weeks later, after the object is slightly better known, you will dismiss all the hype with a gesture of putrid disgust. This will demonstrate your lofty superiority to the sluggish masses. It will show how far ahead of the crowd you are and how distantly you have already ventured into the future.

If you can do this, becoming not only an early adopter, but an early discarder, you will realize greater status rewards than you ever imagined.

Några som är intressanta att följa är de som redan övergett centraliserade tjänster som Google Docs och lever i "utkanterna av nätet", som Danny O'Brien har beskrivit det i ett par inlägg.

Jack Spade gör fina väskor (bl.a.). De har hängivna kunder också verkar det som. I mars och hade man besök av en och samma tjuv två gånger i sin butik på Greene Street i SoHo i New York (bilden ovan, på deras lite gulliga bibliotek på gatan, tog jag för någon vecka sedan). En trästock användes båda gångerna för att forcera glasdörren, och tjuven kom över några väskor och solglasögon.

Som en hyllning till den inte särskilt intelligenta (han använde alltså samma metod för att ta sig in båda gångerna, och efter det andra inbrottet kunde polisen hämta honom på hans hemadress, som man naturligtvis hade sedan första gången han greps), men onekligen hängivna, tjuven har man skapat ett serialbum till hans ära (se hela hos Racked):

Peggy Olsons stiliga nobb från Mad Men S02E02:

I'm in the persuasion business, and frankly, I'm not impressed by your presentation.

Du får några bra tips på arkitekturbloggar under 1 minut hos CurrentTV.

Experiment man hade velat se:

Ramiro Joly-Mascheroni at Birkbeck University discovered the behaviour watching how 29 different dogs interacted with a stranger. During a series of trials, the unfamiliar experimenter would call the dogs by name, establish eye contact and then either yawn loudly or silently open their mouths.

Twenty-one out of the twenty-nine dogs - 72% in total - yawned at least once when the experimenter yawned. But not a single one of them yawned when the experimenter merely opened their mouth. This stark contrast strongly suggests that the dogs were actually 'catching' the human yawns.

Mer hos Not Exactly Rocket Science.

Originalartikel: "Dogs catch human yawns", Biology Letters.

När jag först läste notiserna (i DN bl.a. tror jag) om David Carrs självbiografi om dubbellivet som journalist och heroinist blev jag inte särskilt lockad. Men efter att ha läst New York Magazines artikel om Night of the Gun förstår jag att den handlar om så mycket mer. Beställd.

• New York Times: "The sale of a Bronx apartment building [at 1520 Sedgwick Avenue, widely regarded as the birthplace of hip-hop], is proceeding, even though city housing officials rejected the deal just months ago."
  
  
• New York Times: "Soul food is dying in Harlem and elsewhere in the city, and not being able to fill 18 seats is as good an indication as any. The reasons can be chalked up to the vagaries of contemporary city life: Changing tastes; health consciousness; the fast-food culture; and an influx of wealthier young adults -- including African-Americans, long a customer base for soul food restaurants -- who are more comfortable eating Indian or Thai dishes."
  
  
• New York Press: "My romance with the ghetto was over; and like every ill-conceived romance built at least partially on illusion, it was destined to end with a bang. I wasn't expecting a head bang."

New Yorkers filmkritiker David Denby gillar både Vicky Cristina Barcelona och Elegy (nämnda här). Vill. Se. Nu. 

Ovan, svaret på frågan "Vad är Mr. Green?".

Jag har kliat mitt datanörd-huvud hela dagen för att försöka förstå det här, men har gått bet:

Jag tror också att fascinationen för föreningen människa-maskin har andra ideologiska rötter: det handlar om en räddning från kroppen, närmare bestämt kvinnokroppen. Alla datanördar som exalterat ropar "Äntligen!" efter att ha läst cyborgmanifestet syftar inte på en seger över kapitalismen, utan över vad de uppfattar som fångenskapen i sina kroppar och beroendet av kvinnan.

Här ges de en smak av befrielsen: att få bli ett med sina älskade maskiner.

Från DNs (Kajsa Ekis Ekman) recension av Donna Haraways Apor, cyborger och kvinnor.

(Lina Zoe Ydrefelt, som driver landets mest intellektuella bibliotekarieblogg, skriver också om Haraway).

(Läs också Weird Science om en Ekis Ekman-notis tidigare i sommar).

Måhända inspirerad av den svenska regeringen har Arman Heinrich skapat en iPhone App som inte gör något annat än påminner ägaren om hur rik han/hon är. För 1000 dollar visar din iPhone bilden av något som liknar en rubin. Månadens iPhone-statsråd är socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. 

Jag började läsa Richard Prices Lush Life på Tiny's Giant Sandwich Shop, utan att fatta att den utspelade sig i just de här Lower East Side-kvarteren, och framför allt utan att fatta att restaurangen på andra sidan gatan förmodligen är den Berkmann's som figurerar i boken (men jag kan ha fel). Det börjar bli pinsamt att rabbla upp den här typen av sammanträffanden. (Och visst är det löjligt hur upplevelsen av New York fortfarande ändå är medierad genom filmer, böcker och musik).

Hur som helst har jag sen streckläst den på parkbänkar, tunnelbaneresor och kaféer eftersom den fullständigt slukar en, och det måste vara den mest perfekta New York-läsningen. Om du har sett The Wire (som Price ju skrivit manus för) känner du igen stilen - samma händelse sett ur olika perspektiv, polisens, offrens och brottslingarnas - framför allt den knivskarpa dialogen (dock bitvis obegriplig). 

Från en intervju med Price:

The Lower East Side is my ancestral home, and right now there's complete chaos of culture. It's also got a million ghosts. Historically, everybody staggered off the boat at Ellis Island, landed on the Lower East Side, and then instantly proceeded to figure out how to get out of there. After five generations we've come full circle back to the Lower East Side. My kids who know the neighborhood so well as it is now only have a marginal awareness that 100 yards away from where they are listening to bands, their great-grandfather was in a kill-or-be-killed situation every day.

Från New York Times recension i mars:

"Lush Life" is a novel that gives us a wide, 3-D Imax portrait of a small corner of New York City (the Lower East Side of a few years ago, at that hinge point in time, when young hipsters were beginning to push out the immigrants and the working poor), a novel that captures Manhattan's magnetic appeal to dreamers and drifters, and its ability to crush the weak and unlucky and turn their dreams into disappointment and rage.

Ovan, hela dokumentären Stanley Kubrick's Boxes (vet inte hur länge den ligger kvar).

Two years after Kubrick's death, Jon Ronson was invited to the director's estate to explore the hundreds of boxes the legendary film director had collected during his decades at Childwick Manor in Hertfordshire. He's been returning ever since, and the story of Kubrick and the archive, now housed at University of the Arts London, is revealed in this fascinating documentary.

Är inte detta något av ett tronskifte (i alla fall början på det)?

In a conversation with Duane Dudek of the Milwaukee Journal Sentinel, Allen confirmed that he has finally christened his latest film Whatever Works. The flick stars Larry David and Evan Rachel Wood in what has been described as a "May-December romance".

Från W om Charlie Kaufmanns Synechdoche, New York:

The title is a play on Schenectady, New York, where some of the story takes place, with synecdoche, which reflects a trope of the film. The title also refers to the fact that the main character builds a replica of New York in a warehouse for his play.