Google on my mind

Stötte på ett lite lustigt papper i en psykologitidskrift: "Google and the Mind: Predicting Fluency With PageRank" (betalmur!), Psychological Science, Volume 18, Number 12, 2007.

Skriven av två forskare vid University of California prövar den om man kan använda Googles PageRank-algoritm i analogi för att förstå hur det mänskliga minnet fungerar. Det sägs vara en rationell modell för att förklara vetande - ett sätt att beräkna en optimal lösning för ett problem.

Man gör analogin att minnet fungerar som webbliknande graf: fakta, begrepp och ord är webbsidor, medan semantiken är länkarna mellan dessa.

If one takes such a network to be the representation of the knowledge on which retrieval processes operate, human memory and Internet search engines address the same computational problem: identifying those items that are relevant to a query from a large network of interconnected pieces of information. Consequently, it seems possible that they solve this problem similarly.

Undersökningen för att se om minnet funkar som Google utfördes genom att personer fick komma på ord som började på en viss bokstav och sedan beräknades PageRank, ordfrekvens och associativ frekvens för ett semantiskt nätverk av ord som är sammankopplade enligt en norm. Jag fattar det som att vissa ord dras lättare till minne som ett resultat av nätverksliknande associationer:

PageRank outperformed both associate frequency and word frequency as a predictor of fluency, assigning lower ranks to 59.42% and 81.97%, respectively, of the human responses given different ranks by the different predictors (both ps < .0001 by binomial test).

Och nej, jag vet inte vad jag pratar om.

Jag undrar vad det mänskliga minnets version av sökmotorsoptimeringsspam kan vara? Och jag undrar hur minnesfunktionen påverkas av faktumet att man aldrig behöver komma ihåg nåt längre tack vare Google?