mymarkup. Samtidsobservatorium

Det är alltid underhållande att lyssna på Bruce Sterling, här en keynote från häromdagen på transmediale-konferensen i Berlin. Om tidlöshet och "framtiden nu". 

Höjdpunkt:

If you think that the future should offer personal space flight, perhaps you're an enthusiast for that. Why don't you just dress up as an astronaut? Just invent the whole thing, just go out and carry it on to the streets. Just invent the Jeff Bezos Blue Origin spacecraft, make yourself spacecraft suitcases, spacecraft astrounat gear. I mean, yes, you'll look ridiculous, but WHY WHAT STANDARD?! By what standard can you be held to be ridiculous. Why not just go ahead and make yourself a personal public testimony for a future that doesn't exist? Why not just carry it out, with a kind of gandhian dedication, and see what happens. 

Är inte detta en intressant tanke, så säg?

Imagine that every process running on your computer had a unique croak, chirp or trill - the sounds of frogs, crickets, and cicadas of a small pond at dusk. If every process had a unique croak, chirp, or trill - a sound that is the same every time the process is run - our computers would have a kind of natural ambient pond-like sound when it ran. At first we would take notice but after a short time the sound would settle into the periphery of our awareness so that we would only take notice when a new, and unexpected sound, was introduced.

Nu är det förvisso rätt mycket som låter på en dator med alla "earcons" påslagna, men det känns som att man skulle vilja ha en övergripande metafor/allegori för alla ljud - jo men idag vill jag ha regnskog t.ex., eller savann, och TweetDeck skulle vara en gibbonapa, Adium en tsetsefluga.

(Att läsa: papper från 1995 av Mark Weiser och John Seely Brown - "Designing Calm Technology").  

En liten intressant observation från The Literary Saloon (apropå Martin Amis The Pregnant Widow och Ian McEwans Solar):

Interesting to note that both McEwan and Martin Amis mention 'dysmorphia' right at the start of their new novels: the old geezers are apparently really preoccupied with the physical decline that accompanies aging.       

(McEwan: "An early sign of Beard's distress was dysmorphia"; Amis: "Body Dysmorphic Syndrome, or Perceived Ugly Disorder, was what he hoped he'd got".)

Jag kommer följa vad Martin Berg pysslar med som "gästforskare" hos Good Old:

Min forskning kommer främst att fokusera på betydelsen av att engagera sig i sociala medier och jag är intresserad av att förstå hur det "sociala" i ett nätbaserat sammanhang egentligen kan förstås.

På martinberg.se kan man följa processen.

Den intresserade kan också läsa Sara Kjellbergs artikel om den svenska akademobloggosfären i senaste numret av Human IT - "Bloggar som gränssnitt mellan flera världar: en fallstudie av den svenska akademiska bloggosfären". (via: Mothugg)

Från Good Old kan jag också rekommendera "Good Old Trend Report 2010 - en sammanfattning".

Lite mer Chronic City (se tidigare inlägg): den vindlar ju alldeles för mycket, men det är lite av poängen antar jag - man går vilse i en labyrint av popkulturella referenser, guidad av en grupp stenade paranoiker. Grundberättelsen, som man egentligen kan läsa i Jonathan Lethems New Yorker-novell "Lostronaut", är dock lika enkel som vacker: astronauten Janice Trumbull sitter fast på den internationella rymdstationen, utan räddning i sikte. Hon skickar kärleksbrev till sin bedragande fästman på Manhattan, brev som publiceras för alla att läsa i New York Times, efter att de censurerats av Mission Control. Jag föreställer mig att breven skulle kunna illustreras av den japanska astronauten Soichi Noguchis bilder på jorden från ISS, som han skickar till Twitpic.   

Jag gillar hur kollegorna på Libris snickrar ihop ett nytt begrepp (och överhuvud taget engagerar sig i frågan): (nationell) databrunn.

Förvisso pratar man om en väldigt specifik brunn, där metadata om e-artiklar, -tidskrifter och -böcker ska samlas för att göras hittbara i en akademisk kontext, så det känns som att en mer specifik benämning behövs (och det "nationella" handlar egentligen om nationell åtkomst/användning). Men det är nitpicking...


Jag tycker initiativen som finns för att skapa öppna dataarkiv, i stil med amerikanska data.gov eller brittiska data.gov.uk mycket väl hädanefter kan kallas för databrunnar.

digress.it är en WordPress-plugin som gör att man kan ha t.ex. trådade kommentarer per stycke för innehåll i en typisk WordPress-blogg. Kan kanske funka för dokument som ska annoteras och kommenteras, som marginalanteckningar liksom. Har inte provat. Påminner en del om Commentpress. Utvecklat av JISC i Storbritannien och Cornell University i USA.

Jag vet, det här är fånigt: men jag gillar verkligen John Grubers egen länkförkortare på adressen http://✪df.ws, hur han brandar URL:en med vad jag gissar är ett Unicode-tecken för den där stjärnan, i domännamnet. Kan jag fixa en sån? Vill liksom att mina länkar ska ha en känsla av mymarkup:ighet precis som hans är Daring Fireballeska, som i twitterflödet ovan. Jag vet liksom att det är en bra länk för att den har en stjärna i sig. Fattar du? Skulle vilja ha det här japanska tecknet i mitt domännamn:

Haha, när jag såg nån reklamaffisch för nya Mass Effect 2 så började jag spåna kring vad ett spel med titeln Mass Affect skulle kunna innehåll, men lyckligtvis hann någon annan före, för det blev så mycket bättre: "Mass Affect" - ett hipster-RPG som utspelar sig i San Franciscos Mission District:

In addition to the main story, Mass Affect will offer a plethora of engaging side-quests, including bike messenger assignments, competitive coffee-brand disparagement, horrible-dancing competitions, and an interactive café-posturing minigame that involves using motion controls to keep the cover of your barely-skimmed copy of Dostoevsky's "The Idiot" within eyeshot of as many cute girls as possible.

Jag har inte alls hängt med i iPad-exegetiken, fullt upptagen som jag är med att researcha världens alla rörpostsystem, nu senast det 6.4 km långa system vid Stanford Hospital. Men när man, hos Luke Wroblewski, läser om Apples "Human Interface Guidelines" för plattan så blir man onekligen lite uppjagad när man tänker på vilka designmöjligheter som finns här.

Rekommendation är att skala ned gränssnittet för att fokus ska hamna på innehåll, platta ut informationsstrukturen för bättre hittbarhet och gör dina apps "fysikaliska" och verklighetstrogna, använd fantastisk grafik, och framför allt, utnyttja pekskärmens möjligheter för gestbaserad interaktion (t.ex. för flera personer) från alla sidor. 

Jag vill bara lägga ned allt jag har för händerna, ladda ned SDK:et, köpa 10 böcker om iPhone/iPad app development och starta min egen lilla iPad Arts & Craft-workshop och bara göra vackert användbara saker.

Som Robin Sloan skriver: "In five years, the coolest stuff on the iPad should be... jeez, you know, I think it should be art." 

Jonathan Lethems Chronic City innehåller en massa märkligheter, genomrökt av marijuana som den är, men allra märkligast är den här beskrivningen av konstverket Fjord, som huvudpersonen Chase Insteadman reser till 190:e gatan på Manhattan för att se:

Bladder swelling, hands chapping in cold, I was just ready to despair totally when Noteless's Fjord erupted into view at our feet. The chasm seemed to have been hewn out of the earth by unnatural force, the ground's lip curling suddenly downward, bringing with it shrubs and small trees now turned horizontal to sprout from the Fjord's walls. The artificial crevasse yawned at least fifty yards across, perhaps a hundred. On the vertiginous cliffs dangled dozens of pairs of sneakers tied together at the laces, lodged on all sides in the branches and scrub. Then I made out other stuff, on the ridge at our feet, junk which unlike the sneakers hade perhaps been intended to finish a journey into the earth's craw but hade fallen short: children's toys, kitchenware, electronics, knotted plastic bags of unspecified treasure. I made out a tricycle and a large nude doll, a smashed stereo turntable, a power drill.

Det dummaste jag gjort i vuxen ålder var att börja röka. Idag slutar jag. Jag har en massa förklaringar till varför jag började, men ingen duger. Jag har dock en väldigt bra anledning till att sluta, mer om det nån annan gång. Jag skriver det här så att jag ska skämmas om jag börjar igen och hittar hit igen, jag inbillar mig att det ska vara motiverande. 

Om nu Svenska Akademiens ständige sekreterare inför det nya året väljer bort det slumpmässigt planlösa i livet, så kan han väl i alla fall se till att Nobelbiblioteket skaffar en prenumeration på den nystartade tidskriften Journal of Serendipitous and Unexpected Results, med föjande motto taget från Isaac Asimov:

"The most exciting phrase to hear in science, the one that heralds new discoveries, is not 'Eureka!', but 'That's funny...'"

Det här som Robin Sloan skriver om hos Snarkmarket sympatiserar jag med: när allting i flödesvärlden ser likadant ut måste det finnas utrymme för att fokusera mer på skräddarsydd design:

[A] new focus on design doesn't mean nos­tal­gia or retrench­ment, and it def­i­nitely doesn't mean emu­lat­ing mag­a­zines or news­pa­pers. It means doing some­thing new and web-native.

We've sud­denly got a pretty bad-ass toolkit! Stan­dards like HTML5 and CSS3; tools like Type­kit and jQuery; browsers like Fire­fox, Chrome and Safari. (And as an add-on to that last one: the sophis­ti­ca­tion and homo­gene­ity of Safari on the iPhone and, one pre­sumes, the Immi­nent Apple Product.)

Han utgår specifikt från Gawker Media, ett "mediahus" fött på och för webben, och hur dom borde satsa mer på design:

You build a small Gawker Media design desk. It's just a hand­ful of young, hun­gry, multi-talented web designers--designers who dig edi­to­r­ial, not user expe­ri­ence or infor­ma­tion archi­tec­ture. Then, every day--maybe once in the morn­ing and once in the afternoon--each prop­erty gets to pitch a hand­ful of ideas to the design desk. There's a fast, ruth­less triage, and they go to work. The goal is to make stuff fast.

Att dagligen skapa vackra och användbara saker på nätet som andra vill sprida skulle vara att trumfa Google (som inte indexerar design), och driva trafik like crazy. Det är oberipligt att ingen gör detta redan (Sloan nämner New York Times multimedia-människor, som ofta gör intressanta visualiseringar av innehåll).

(Snarkmarket är faktiskt bland det bästa som finns: se också Sloans inlägg om att berätta historier med gränssnitt och om skillnaden mellan "lager" och "flöde" på nätet).  

Kommentarsfunktionen är ett sorgebarn här i casa Stattin. Jag ber om ursäkt till alla som försökt skriva insiktsfulla kommentarer till mina (inte alltid lika insiktsfulla) inlägg, som inte gått fram. Nu har jag skjutit ut möjligheten att lämna kommentarer till inlägg till rymden, och använder mig nu av Disqus, like all the cool kids. Har ingen aning om hur det funkar, men det verkar snajdigt. Du kan logga in med ett Disqus-, Facebook- eller Twitter-konto. Happy commenting!

Vi tar människans djurvoyeurism för given, men etiskt och psykologiskt är vår fascination över att smygtitta på andra arters vardagsliv djupt problematiskt. En BBC-dokumentär, som sänds imorgon, tar det ett steg längre när man ger kameran till en grupp chimpanser på Edinburgh Zoo (BBC):

The apes are unlikely to have actively tried to film any particular subject, or understand that by carrying Chimpcam around, they were making a film.

Den här detaljen är intressant också:

Initially, the chimps were more interested in each other than the video technology, as two male chimps within the study group vied to become the alpha male, disrupting the experiment.

Alltid dessa alfahannar.

Se också: Museum of Animal Perspectives.

Också: Prisvinnande fotograf använde tam varg.

Uppdatering: GlaxoKlineSmith utnyttjar de australiska nationaldjuren kängurun och strutsen (?) i en reklamkampanj för att sälja nikotinplåster. Läs mer hos ANIMAL.

The Setup är en intervjuserie med webb/techfolk om hur de jobbar: den senaste med Richard Stallman, som kör en infokommunikationsdiet à la Denise Rudberg:

I spend most of my time using Emacs. I run it on a text console, so that I don't have to worry about accidentally touching the mouse-pad and moving the pointer, which would be a nuisance. I read and send mail with Emacs (mail is what I do most of the time). 

I switch to the X console when I need to do something graphical, such as look at an image or a PDF file. 

Most of the time I do not have an Internet connection. Once or twice or maybe three times a day I connect and transfer mail in and out. Before sending mail, I always review and revise the outgoing messages. That gives me a chance to catch mistakes and faux pas.

Den brittiska romantiken är på tapeten: The Guardian kör en serie pamfletter i tidningen hela veckan om några manliga genier (ironi, obviously), från William Blake till Percy Bysshe Shelley. Ett urval av de viktigaste verken, moderna kommentarer, podcasts, m.m. En hel del finns på webben.

Lite mer Kafka: Haaretz har intervjuat 106-åriga Alice Herz-Sommer i hennes hem i London. Hon är Franz Kafkas sista levande vän:

"Kafka was a slightly strange man," Sommer recalls. "He used to come to our house, sit and talk with my mother, mainly about his writing. He did not talk a lot, but rather loved quiet and nature. We frequently went on trips together. I remember that Kafka took us to a very nice place outside Prague. We sat on a bench and he told us stories. I remember the atmosphere and his unusual stories. He was an excellent writer, with a lovely style, the kind that you read effortlessly," she says, and then grows silent. "And now, hundreds of people all over the world research and write doctorates about him."

Herz-Sommers öde är dock intressant i sig, och i intervjun berättar hon bl.a. om livet i koncentrationslägret i Theresienstadt, där hon gav pianokonserter för de andra fångarna, och om när hon bevistade den kända rättegången mot Adolf Eichmann:

"I don't hate the Germans," Sommer declares. "[What they did] was a terrible thing, but was Alexander the Great any better? Evil has always existed and always will. It is part of our life."

In 1962, she adds, she attended the Eichmann trial in Jerusalem: "I have to say that I had pity for him. I have pity for the entire German people. They are wonderful people, no worse than others." 

 

Samtiden arkiveras allt fortare: jag nämnde tidigare Tupac Shakur-arkivet vid ett amerikanskt universitet, och nu kan man läsa att Fales Library vid New York University har tagit emot Kathleen Hannas (Bikini Kill, Le Tigre) manuskript till ett nystartat Riot Grrrl-arkiv. "The Riot Grrrl Collection will support scholarship in feminism, punk activism, queer theory, music history and more", säger NYU i sitt nyhetsbrev Progressions.

Bråket om Franz Kafkas efterlämnade papper har nått stadiet att en israelisk domstol beordrat systrarna Eva Hoffe och Ruth Wisler (döttrar till Max Brods sekreterare Esther Hoffe) att antingen komma överens med nationalbiblioteket i Israel att överlämna de manuskript man sitter på, eller så kommer de bankfack där papprena finns att öppnas. (telegraph.co.uk).