Goda intentioner

Jag har en lång lista på införskaffade men olästa (mestadels Kindle-)böcker under förra året. Här är några jag verkligen vill läsa färdigt:

  • Seveneves: A Novel
  • Werner Herzog – A Guide for the Perplexed: Conversations with Paul Cronin
  • How Not to be Wrong: The Hidden Maths of Everyday Life
  • Barbarian Days
  • The Longest Road: Overland in Search of America, from Key West to the Arctic Ocean
  • Every Love Story Is a Ghost Story: A Life of David Foster Wallace
  • Birth of a Theorem: A Mathematical Adventure
  • A Brief History of Seven Killings
  • Although Of Course You End Up Becoming Yourself: A Road Trip with David Foster Wallace
  • Purity: A Novel
  • Superforecasting: The Art and Science of Prediction
  • Transformative Experience
  • The Good Spy: The Life and Death of Robert Ames
  • Travelling Sprinkler

Uppdatering: det slog mig att alla dessa är skrivna av och/eller handlar om män.

AI börjar kombinera och försvinna

Jag skakade om Frog Designs lista över 2016 års tekniktrender, och ut föll det här:

  • FDA-APPROVED VR
  • FRIENDSHIP SAVES FINANCIAL SERVICES
  • THE ENTERPRISE IS AUTOMATED
  • ALTERNATIVE DATA-DRIVEN DESIGN
  • AI START TO COMBINE AND DISAPPEAR
  • BLOCKCHAIN FEEDBACK GETS REAL
  • FILM REVIEWS BEYOND BITCOIN
  • HAPTIC FEEDBACK AS A SERVICE
  • THE MICROBIOME TAKES CENTER STAGE
  • CREDIT SCORING MAKES HEALTH PERSONAL
  • AI MEDICAL THERAPY
  • OPEN SENSORS
  • HUMAN-CENTERED DESIGN, WRITTEN BY YOUR HEARTBEAT
  • VR IN SPECIAL EDUCATION
  • VIDEO GAMES BREAKS DOWN BORDERS

 

Demokratikanon

Om man bortser från det praktiska med att prångla ut en demokratikanon så tycker jag inte att det är någon dum idé att försöka sammanställa en. Men i det här stycket i Birgitta Ohlssons motion skiner en klassmarkerad elitism igenom så pass mycket att attraktionen försvinner för mig:

För många som har vuxit upp i akademikerhem är det självklart att känna till suffragetternas kamp för kvinnors rösträtt, Torgny Segerstedts motstånd mot nazismen eller amerikanska oavhängighetsförklaringens betydelse för demokratins framväxt. Men genom att skapa en demokratikanon kan man göra dessa idéer tillgängliga för alla, oavsett storleken på föräldrarnas bokhylla hemmavid.

Ytterligare lite mer om Eichmann, Lanzmann och Murmelstein

Hynek Pallas kommenterar en debatt om teaterpjäsen “Samtal före döden”, och tangerar ett par nedslag här tidigare om Clause Lanzmanns film The Last of the Unjust. 

Efter visningen av ”The last of the unjust” i Amsterdam pratade jag med den nu 90-årige Lanzmann – en gång i tiden fransk motståndsman och ena hörnet i en kärlekstriangel med Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Han hade få varma ord till övers för dem som använder termen ”banal ondska”. Samma vecka hade regissören förklarat för engelska tidningar att rättegången mot Eichmann var smutsig, full av fel och ”ledd av ignoranter”. (I detta förenas han med Arendt, som ansåg att internationell rätt skulle ha handskats med fallet.)

Modeskulpterande

liljevalchs

Jag var på Liljevalchs och såg utställningen “Utopian Bodies — Fashion Looks Forward”, och fastnade för det här citatet av modedesignern Sandra Backlund på en skylt:

För mig är stickning frihet men också den ultimata utmaningen. Jag gillar att man skapar sitt eget material medan man arbetar och att det är matematiskt samtidigt som det tillåter improvisation. Jag bygger plaggen på en provdocka eller direkt på mig själv för att hitta former och silhuetter som skulle vara svåra att bara tänka fram. Jag skissar aldrig utan skapar plaggen medan jag gör dem. Jag använder mig av ett slags tredimensionell kollageteknik där jag utvecklar några enkla grundstenar som jag sedan multiplicerar och sätter ihop på olika sätt tills de bildar ett plagg. Sett ur det perspektivet antar jag att man kan säga att jag jobbar med mode mer som en skulptör än en skräddare.

På bilden dock Viktor & Rolfs exploderande stråhatt.

Villkorad formgivning

Ett utdrag från en tankeväckande artikel om vad normkritisk formgivning är, utifrån exemplet med hur tidningen Bang har formgivits:

Vi skapar ytor med förutsättningar för ett undersökande arbete genom att arbeta process- och analysbaserat, i något som vi kallar för villkorad formgivning. Enkelt sammanfattat innebär det att vi använder logik som verktyg och metod, för att konstruera villkor och regler för den yta där vårt arbete uppstår  – att vi skapar ett utrymme för process, där ett regelverk skärper våra perspektiv på processen och gör att vi undviker godtycklig slumpmässighet, samtidigt som det öppnar upp för kreativa frispel inom dess ramar. När regelverket är uppsatt är möjligheterna oändliga. När vi till exempel just kommit igång med att klä vårt första nummer av Bang i form (de första veckorna bestod skisserna endast av våra formuleringar, av text), konstaterade vi lättheten i att formge tidskriften : det var som att plocka frukt. Varje detalj i tidningen är betydelsebärande.

Musikalisk prosa

Michael Connellys Gods of Guilt är en av de böcker jag läst i sommar, och det är väl egentligen inte särskilt njutningsfullt, men Carl-Michael Edenborg sätter ändå fingret på något när han beskriver den musikaliska prosan:

Kanske är du kräsen och tycker att Arnold Schönberg är en märkvärdigare och mer utmanande låtskrivare än Louis Armstrong, och troligen har du rätt. Men ändå är det lika troligt att du kommer att flina upp dig och stampa med foten när du hör sångarens raspiga röst.

Du tycker säkert att tradjazz är gubbig och vulgär. Men varje gång du hör ståbasens och virvelns tajta komp och bastubans dunder, dras du med och blir på gott humör, mot din vilja. Ungefär så fungerar Michael Connellys deckare.

Två andra saker är slående också: vilken roll som maten spelar, nästan så att man misstänker att Connelly är sponsrad av de olika matställen i Los Angeles som figurerar; och hur verklighet och fiktion blandas samman när det framgår att det också i bokens värld hänt sig så att den förra “Mickey Haller”-boken — The Lincoln Lawyer — blivit film, och hur det påverkar huvudpersonen.

Man bygger det man behöver

The Atlantic intervjuar Evan Sharp från Pinterest, och en del intressant kommer upp, bl.a. det här om bakgrunden, som jag inte kände till:

I didn’t have grand plans. I don’t think Ben did either in the beginning. It was just the tool I used in my job. I was in school for architecture and when you’re in school for a creative discipline, so much of what you produce comes out of inspiration from other people. The more you’re exposed to architecturally, the better you can develop your own language out of that history of architectural thought. So I had thousands of images that I had saved in folders on my computer. But they were all named like databasestrings.jpg and I had no idea what any of them were. So Pinterest was a way for me to create a link: let’s bookmark an image so that when I go look at it later, I go to where it came from. This is this architect’s building. This is what it is. And collections are a natural way of organizing that sort of inspiration.