July 2008 Archives

Det är ju sånt här som man i stilla naivitet redan trodde funkade:

Emergency medical workers can now contact the police directly via radio. (...) Seven years after the harsh lessons of the Sept. 11 attacks, New York City has improved the ability of its Police and Fire Departments to operate together.

En märklig rest av 1964 års världsutställning i Flushing Meadows Corona Park.

Klart man blir lite nyfiken på vad Hunch är, nu när Caterina Fake börjar där.

Om det finns biljetter kvar går jag nog på det här ikväll:

Making The Wire

The HBO series The Wire, which concluded its fifth and final season this year, is one of the most acclaimed dramatic series in TV history. David Simon, who created, produced, and wrote many episodes, shaped The Wire's, panoramic view of Baltimore--the newspaper, drug trade, port, city government, and schools--has said "It is really about the American city and how we live together."This behind-the-scenes program will include a conversation with David Simon, novelist Richard Price (who wrote five episodes), and cast members Seth Gilliam (who played Sgt. Ellis Carver), Clark Johnson (city editor Gus Haynes), and Amy Ryan ("Beadie").

Annars får det bli...

No Wave is the first book to visually chronicle the collision of art and punk in the New York underground punk rock, new wave, experimental music of 1976 to 1980. Musicians, writers, and archivists Thurston Moore and Byron Coley have selected 150 unforgettable images, most of which have never been published and compiled hundreds of hours of personal interviews into an oral history for this exploration and celebration of No Wave. "Moore and Coley wade into the mire that was No Wave and pull all kinds of order into it, if that could be possible. I've never been part of a scene, though if I were I might have opted for this one" (David Bowie). Moore and Coley will talk about this era and share some of this collection with us.

Ouch. Ett par timmar efter att jag kom hem igår kväll blev fyra personer skjutna två gator upp:

Police say the gunfire erupted outside 41 West 129th Street at around 12:40 a.m. this morning.

The suspects, a group of four people, approached the victims, who were in front of the building -- and opened fire.

Eyewitness News is told three men and a woman were hit. The most seriously injured man was rushed to St. Luke's Hospital in critical condition. Two other men and a woman were taken to Harlem Hospital with less serious injuries.

Hoppas han klarar sig.

Serious Eats går igenom de bästa pizzorna i New York, men har ett undantag: Artichoke -

The fact that none of it tasted that good after 8 beers was a very clear sign that something was not right.

Aftonbladet däremot hävdar att det absolut är den bästa i staden. I don't know. Jag åt en god på Grimaldi's i DUMBO i alla fall. Annars skriver alla upp Di Fara's, långt ut i Brooklyn. Känns lite överdrivet att åka så långt för en slice.

Jag gick runt lite i DUMBO-kvarteren idag. Det ser hyfsat annorlunda ut mot hur det gjorde 1992, när Scent of a Woman spelades in där (ursäkta för de italienska undertexterna). (via: DUMBO NYC, som har lite detaljer om skattelättnader för filmbolag som ville spela in i New York). 

På Grand St. i Williamsburg.

Perfekt tunnelbanemusik: den där Diplo-mixen av Santgold.

• En dödsruna i New York Times leder mig till Twin Oaks Intentional Community, ett icke-religiöst själv-försörjande samhälle i Virginia, med 85 medlemmar som grundades 1967 med B.F. Skinners bok Walden Two som inspiration. Förutom att producera tofu och konstruera hammockar verkar man också få inkomster genom att indexera böcker. Lustigt.
• Artikeln om Gitty och hennes flykt från den hassidiska satmar-sektens Kiryas Joel är ganska sorglig läsning, men väl värd att läsa om man vill veta mer om denna USAs mest fundamentalistiska sekt - Escape From the Holy Shtetl.
• Satmar-sekten har ju många likheter med mormonförsamlingen FLDS. En längre artikel i New York Times Sunday Magazine handlar om denna på senaste tiden så uppmärksammade (sexuella övergrepp, månggifte, tvångsäktenskap, etc) kyrka.
  

Jag såg filmen The Wackness. Bitvis ganska amatörmässig, men lite rolig eftersom den utspelade sig i New York 1994, med tillhörande tidstypiskt hip hop-soundtrack. Fast funkade det verkligen att gå runt och sälja weed i en lemonad-vagn i Central Park på den tiden?

Ben Kingsley var i alla fall bra, som mitt-i-livet-krisande och knarkande terapeut. Kingsley verkar förresten göra lite comback (han har säkert aldrig varit borta): också med i filmatiseringen av Philip Roths The Dying Animal, Elegy. Verkar gubbsjuk (inte helt oväntat), precis som Woody Allens kommande Vicky Cristina Barcelona, med Penélope Cruz och Scarlett Johansson.

Annars verkar filmatiseringen av Brideshead Revisited få folk att gå igång.

Jag läser vidare i Netherland (se tidigare inlägg) och kommer till följande stycke (min fetstil):

Somewhere beyond Poughkeepsie I opened my briefcase to glance at work documents. Protruding from a pocket was Chuck's gift. I opened the envelope and withdraw a booklet. Titled Dutch Nursery Rhymes in Colonical Times, the booklet was a reprint, made by the Holland Society of New York, of the 1889 original edited by a Mrs. E.P. Ferris. I turned the pages with some curiosity, because I knew next to nothing about the ancient Dutch presence in America. (...) There was a poem (in English) titled "The Christmas Race, a True Incident of Rensselaerwyck." Rensselaerwyck was, I surmised, precisely the district through which my train was now travelling. Stimulated by the coincidence, I gave the poem my closer attention.

"Rensselaerwyck" är alltså lite längre upp i New York, längs den tågresa jag var på, och huvudpersonen i boken har alltså en liknande upplevelse av synkroserendipitet som jag hade, på nästan samma tågresa! Jag upprepar: vad är oddsen?! Jag återkommer säkert med mer.

Relationen mellan Harlem-borna och polisen har fått sig en törn: två vita poliser åkte runt i en civil bil med ett svart dockhuvud på en antenn. Polisen menar att någon spelat dem ett spratt, medan de boende tar mer allvarligt på händelsen och vill ha en ursäkt, inte en förklaring. New York Times skriver:

While a doll's head on a police car might not seem generally offensive, in Harlem, residents' relationship with the New York City Police Department has long been fraught with tension and distrust.

In a highly publicized case in the 1990s, officers from the 30th Precinct in Harlem -- called "the Dirty 30" -- pleaded guilty to or were convicted of crimes including robbing drug dealers, selling cocaine and taking payoffs. And police statistics show that far more people are stopped and questioned in Harlem than in the nearby Upper West Side, even though the overall crime rates in both neighborhoods are similar. In addition, Harlem riots in 1935, 1943 and 1964 were partly attributed to problems with the Police Department.

Jag blev lite nyfiken på vad de här egenhändigt upphängda meddelandena på Chelsea Hotel egentligen betyder och hittade de mesta svaren här. Tydligen är det vissa hyresgäster som inte är så nöjda med en ny hotelledning (som vill förvandla bohemnästet till vilket hotell som helst), och "The Bards" är de tidigare innehavarna av hotellet, men som tydligen manövrerats bort av nya ägare.

(Chelsea Hotel figurerar för övrigt också i Netherland).

Annat bohemigt som är under hot/förändring: ett antal hus i West Village, bl.a. O'Toole Building, som ska rivas till förmån för ett nytt sjukhus och bostäder. Folk, bl.a. Tim Robbins och Susan Sarandon (som bor i kvarteren), protesterar. Christopher Hitchens skrev en hyllning till bohem-kvarter i Vanity Fair nyligen.

Det finns förresten en blogg om livet på Chelsea Hotel: Living with Legends (som också är kritisk till den nya ledningen på hotellet).

Har man sett det där Entourage-avsnittet där Drama får gå till en läkare för att få ett intyg så att han kan gå till den lokala medicinska marijuana-handlaren (förvisso för att köpa en cap med månadens slogan), så kan en New Yorker-artikel om den kvasi-legala marijuana-handeln i Kalifornien vara bra bakgrundsläsning.

En 10 gator upp från där jag bor under min vistelse här, mellan 135:e och 145:e gatan i området Hamilton Heights, pågick in till mitten av 2000-talet tydligen en massiv droghandel, först av Colombianer men sedan främst av Dominikaner. (Läget, med centrala infartsvägar från alla hålla i norra New York, gjorde dessa gator attraktiva). Men sedan staden, under borgmästare Bloomberg, bestämt sig för att rensa bort handeln, har kvarteren normaliserats (man kan väl knappast prata om gentrifiering?). Läser jag om i New York Times-bloggen City Room, som refererar den nyutkomna boken Home Girl: Building a Dream Home on a Lawless Block, av Judith Matloff:

Much of that drug activity was centered on Ms. Matloff's street. Hundreds of men would work on the street outside, with regimented schedules. Periodically, the police would conduct raids, but within a short time the same faces would be back on the street. (...)

But when Mayor Michael R. Bloomberg took office in 2002, one of his priorities with his police commissioner, Raymond W. Kelly, was to rid the Hamilton Heights neighborhood of drugs. The police began a campaign called Operation Crackdown, which inundated the area with some of the top officers from the five boroughs. (The police presence became so dense, Ms. Matloff recounts, that undercover officers approached each other to do deals and a traffic cop ticketed an undercover police car as the officers were doing a raid.)

Nu väntar man förvisso på att mexikanska gäng från östra Harlem ska ta över:

A worry now among officers in the neighborhood is that the Mexican gangs from the eastern parts of Harlem might move into the vacuum, Ms. Matloff said. "We're waiting for the next wave for what might come next," she said.

Också bra läsning: New York Magazine om Harlem-mäklaren Willie Kathryn Suggs, om bostadsmarknaden här - "Whose Harlemt Is It?".

Uppdatering: läs också om ett schysst hus som snart står klart på 118:e gatan och Frederick Douglas Boulevard - "A Notorious Harlem Shooting Gallery Goes Condo".

Boende i "Carries" hus på på Perry Street på Manhattan har nu fått sin vilja igenom, och Sex and the City-sightseeingturen får inte längre stanna vid den bekanta trappan i Greenwich Village. The Villager skriver:

Visitors are lured to the area by the fictional lives of the characters created for the popular TV series. They sit for photos on "Carrie's stoop" and shop in local boutiques. They wait on line for cupcakes at nearby Magnolia Bakery, then sit outdoors eating them on a nearby bench -- just like Carrie and Miranda did.

For the show's fans, at least, it seems a picture-perfect ritual. Yet, in the sweltering heat of summer, some neighbors are resenting all the ruckus and seeking an end to "Sex and the City" tours on their streets.

Last week, residents won a reprieve, when, on July 15, the largest of the tour operators, On Location Tours, announced it would take Perry St. off its route.

Sonic säger:

Med nya och fjärde albumet »Stay Positive« i bagaget spelar Minneapolis/ Brooklyn-bandet The Hold Steady den 16 oktober på Debaser Slussen i Stockholm och den 17 oktober på Sticky Fingers i Göteborg.

Yay!

Nas träder fram som en leader (min förutspåelse: 2032 heter presidentkampanjen "Nasir Jones for Hip Hop President!"): förutom att han nu ligger etta på Billboard-listan, protesterade han häromdagen utanför Fox News Channel och överlämnade 620 000 namnteckningar i protest mot Fox News rasistiska sändningar.

Nedan: senaste singeln "Sly Fox", och sedan Nas hos Colbert:

Det roliga när man är ute och äter själv är att trötta servitriser tycker lite synd om en och sätter sig ner och pratar, som idag när jag kände mig tvungen att prova på en sån där omtalad pastrami-sandwich på Katz's Delicatessen (it was gooood!). Medan hon åt en kalkon- och tomatsallad-smörgås (trots salmonella-larmen!) fick jag höra en lång historia (som började med att vi diskuterade värmen och AC) om hur elak hennes förra hyresvärd var, om hur hon hellre skänkte bort möbler (och ett fantastiskt kylskåp!) i sin lägenhet när hon skulle flytta, än låta honom köpa dem för skampris. Han skulle vara glad att hon inte polisanmält honom! Jag nickade mest. (Sen önskade hon att hon hade en mikrofon så att hon kunde spela in alla otrevliga gästers beteende: "What part of 'Table Service Only' don't they understand?!"; när ett högljutt bråkar bryter ut i lokalen säger hon: "Two women? The worst!").

(Hos Katz's kan man fortfarande (precis som under 2:a världskriget) skicka en salami till sina söner (och döttrar gissar jag) i krig, under den halvt rimmande parollen "Send a salami to your boy in the army". W säger: "The deli has arranged special international shipping only for U.S. military addresses and has been a source of care packages to the troops stationed in Afghanistan and Iraq.").

I övrigt: post-apokalyps är ju tidens melodi (böcker som Cormac McCarthys The Road och filmer som I Am Legend + tusen andra saker), vilket utställningen "After Nature" (ju namnet på W.G. Sebalds fria versbok, inte läst) på hyfsat nybyggda New Museum of Contemporary Art (på The Bowery) vill underblåsa. Ett hopkok av verk (Nathalie Djurberg, Klara Lidén och August Strindberg (!; hans fotoexperiment på himlen) reppar Sverige) som på något vis har med världen efter katastrofen att göra. I centrum Werner Herzogs film "Lections of Darkness", om efterbörden av 1:a Irak-kriget. Klipp:



 
(Först trodde jag att Tino Sehgals "konstruerade situation" var en väldigt livlik automaton, men det tittade man tillräckligt länge insåg man att det var en människa som rörde sig på museigolvet, med mjuka rörelser rullade hon sakta ångestframkallande, med uppspärrade ögon - skrämde barnen).

Saker som stack ut på Dia:Beacon (ett fantastiskt museum, till för de riktigt stora verken, som räknas i skala istället för storlek): ett verk av Tacita Dean - "Merce Cunningham performs STILLNESS (in three movements) to John Cage's composition 4'33"" - tre stycken "långa fotografier" (analoga, rullandes i en beckmörk källare) på en blick stilla Cunningham, med Cages verk tystandes i bakgrunden; också: delar av On Kawaras datummålningar - en målning varje dag (eller flera om det hinns med, om den inte hinns med under en dag kastas den; ny färg blandas varje dag), med dagens datum i vit Futura på svart bakgrund. Verket pågår sedan 1966.  

Saker som stack ut på Whitneys utsällning om Bucky Fuller: egentligen det mesta, fascinerande att följa utvecklingen från Dymaxion-bilen till tankarna om hållbarhet på Spaceship Earth , även om hans plan för att rensa upp en i Harlem-slummen, Le Corbusier-style, med något som liknar länkade kärnkraftsverksskorstenar,  kanske inte var hans stoltaste stund:

 


Uppdatering: Metropolis Magazine - "The Fuller Effect" & Popular Mechanics - "10 Gonzo Machines From Rogue Inventor Buckminster Fuller".

Apropå...

Polis kallades till Bromma flygplats vid niotiden i morse, efter att ett TV-team försökt checka in en person som bagage.

...ett väldigt roligt klipp hos The Sound of Young America med 60-talsskämtarna Coyle & Sharpe.

Dagens fyndiga ord från Word Spy:

recessionista n. A person who dresses stylishly on a tight budget.

Första belägg: Daily Mail, 31/5, 2008.

Lite planer har jag i alla fall:

• Klart man ska gå på MoMA när man är här, och en utställningen "Home Delivery: Fabricating the Modern Dwelling" just öppnat (läs recension i New York Times). Modernistiska drömmar om massproducerat boende.
• Whitney-muséet har en utställning om visionäre arkitekten Buckminster Fuller (läs artikel i New Yorker). Måste ses.
  
• Sen tänkte jag nog ta en resa med "International Express", tunnelbanans linje 7, genom Queens, besöka MoMAs utpost PS1 i Long Island City, kanske besöka "Little India" i Jackson Heights, och kanske besöka Flushing Meadows-Corona Park allra längst ut på 7:ans linje.
• Har fått en bra promenadväg för Williamsburg utpekad också, DUMBO ska besökas, liksom överhuvudtaget Brooklyn.
• ...och då har ändå bara en vecka gått!
  

Inte trodde man väl att man skulle få höra en låt om manliga fantasier om sexiga bokmalar till bibliotekarier (och med kommentarer om tillståndet för biblioteken i interweb-tider), sommaren 2008, men My Morning Jacket gör det med "Librarian" (från Evil Urges):

Walk across the courtyard, towards the library.
I can hear the insects buzz and the leaves 'neath my feet...

Ramble up the stairwell, into the hall of books...
Since we got the interweb these hardly get used. (...)

It's not like you're not trying, with a pencil in your hair
To defy the beauty the good lord put in there.

Simple little bookworm - buried underneath
Is the sexiest librarian. Take off those glasses and let down your hair for me.

So I watch you through the bookcase - imaging a scene:
You and I at dinner, spending time, then to sleep.

Du kan höra den på YouTube.

Relaterat: mymarkup.net - "Swedish Librarians", 9/1 2007.

Serendipiteten (eller nåt, kanske synkroniciteten snarare) i följande är nästan läskig: jag sitter på pendeltåget norrut, på väg till Beacon (som ligger en dryg timmes resa norrut från Manhattan), och läser Joseph O'Neills Netherland (läs Benjamin Kunkels recension i London Review of Books) och kommer till följande stycke:

We talked about Rachel giving up her job or going part-time, about moving to Brooklyn or Westchester or, what the heck, New Jersey. But that didn't meet the problem of Indian Point. There was, apparently, a nuclear reactor at a place called Indian Point, just thirty miles away in Westchester County. If something bad happened there, we were constantly being informed, the "radioactive debris," whatever this might be, was liable to rain down on us. (Indian Point: the earliest, most incurable apprehensions stirred in its very name.)

...och nu tittar jag upp...du behöver inte tro på mig...och ser något som onekligen liknar ett kärnkraftverk (se bilden ovan). Väl hemkommen konsulterar jag The W, och mycket riktigt var det Indian Point jag sett. Vad är oddsen?!

Det senaste från EDGE innehåller en uppsättning fantastiska panoramabilder från Island och Grönland (som den ovan), tagna av Nathan Myhrvold (ex-Microsoft).

Drog lite på smilbanden åt formuleringarna i den här nyheten i New York Post idag (apropå att en muslimsk organisation planerar att annonsera i tunnelbanan om Islam ("Q: Prophet Muhammad? A: You deserve to know.")):

Allah board!

An Islamic group plans to blitz 1,000 subway cars with advertisements this September in a campaign being promoted by a Brooklyn imam whom federal officials have linked to a plot to blow up city landmarks.

och...

The group insists it is not looking to transform subway cars into the "G-had train."

Min första hela dag här i New York har spenderats i Red Hook (tack vare min utmärkta guide Gunilla), som Wikipedia säger är "residustrial", dvs en mix av boende konstnärer och industrier, men framför allt numera mest känt för att inhysa ett IKEA (nämnt här tidigare). Man tog sig hit väldigt praktiskt med gratis färja från Pier 11 på Manhattan. Lite roligt att se hur folk gick runt med sina blåa IKEA-kassar också här. Vi var snabbt inne på varuhuset, mest för att titta in deras "Food Store" med svensk mat (som inte alltid är så lätt att stava till). En riktigt god brunch åts på trevliga Tini i Red Hook, liksom att matvarubutiken Fairway besöktes (som också finns i Harlem, och som man nog lätt kan förköpa sig på en massa mat i). Det pågick också någon slags korpfotbollsturnering här, med mestadels latino-lag, liksom att det serverades gatumat (som man kan läsa mer om i New York Times).

Red Hook är väl värt ett besök, för sin blandning av gamla övergivna hamnlokaler och tydliga tecken på gentrifiering, med trevliga restauranger och butiker.

(Hudson River Café är förresten en riktigt trevlig restaurang/bar här i Harlem, där man serverade en mean romsangria första kvällen jag kom hit (i den bisarra värmen, i stil med 36 grader).

Imorgon hade jag nog tänkt fly från hettan här i staden, och ta mig till konstmuseet Dia:Beacon (nämnt här tidigare) lite Upstate.

Uppdatering: så här i efterhand läser jag (hos Curbed) om att det är "inofficiellt bekräftat" att MTVs långkörande reality show The Real World ska spela in en kommande ny säsong i just Red Hook (i det här huset, som vi strosade runt utan att fatta nåt).

Jag har tittat ikapp lite på Mad Men idag. Här är lite aktuellt Mad Men-ephemera:

• Nominerad till 16 Emmys.
• Något saknas i reklamen för att köpa första säsongen på iTune Music Store (bilden ovan; via Gawker)? (Läste nåt om att Hollywood ska börja sätta varningsmärken på DVD:er (för filmer där det röks) som riktar sig till ungdomar. Jag antar att det är helt otänkbart att inte låta skådisar röka på film/TV: vart skulle alla pengar ta vägen från Big Tobacco då?).
  
• Michael Bierut hos Design Observer: "Mad Men: Perfect Pitch".
• Hos samma Design Observer: William Drenttel, "I Was a Mad Man" (riktigt intressant läsning).
• New York Public Library har en Mad Men-inspirerad utställning: "The Real Men and Women of Madison Avenue and Their Impact on American Culture". Läs mer hos New York Times.
  
• DN idag om "murketing".
  

Jag läser på lite om serendipitet-begreppet i Robert K. Mertons The Travels and Adventures of Serendipity (från 1958, men utgiven på engelska först 2004), och hittar den här stycket, från William Hazlitts recension från 1818, av Horace Walpoles brev (där "serendipitet" nämndes för första gången, 1754):

His mind as well as his house was piled up with Dresden china and illuminated through painted glass; and we look upon his heart to have been little better than a case full of enamels, painted eggs, ambers, lapis-lazuli, cameos, vases, and rock-crystals. This may in some degree account for his odd and quaint manner of thinking, and his utter poverty of feeling: He could not get a plain thought out of that cabinet of curiosities, his mind;--and he had no room for feeling,--no place to plant it in, or leisure to cultivate it. He was at all times a slave of elegant trifles, and could no more screw himself up into a decided and solid personage, than he could divest himself of petty jealousies and miniatures animosities. In one word, everything about him was little, and the smaller the object and the less its importance, the higher did his estimation and his praise of it ascend. He piled trifles to a colossal height--and made a pyramid of nothing "most marvellous to see."

En dom över knappologer världen över, som fortfarande träffar (mig).

37Signals skriver uppskattande om svenska, men Berlin-baserade, musiktjänsten SoundCloud. Dom gör riktigt innovativa saker där, med föraningar om hur framtidens musik kommer att konsumeras...eller prosumeras snarare, eftersom den lika mycket är till för producenter och skapare av musik som för lurkers som mig.

37Signals lyfter fram hur man formgivit spelaren i tjänsten, där man kan kommentera spår på sekundnivå:

Musicians, producers and sound engineers want to do more than listen to a track. They want to provide feedback on specific details. The bass at 2:36 needs more compression. There's a mic out of phase at 4:01. Can we try another patch for this one chord in the bridge?

In order to allow this kind of collaboration, Alex and the guys at Soundcloud could have used a standard player and tossed a comment stream below it. Instead they decided to expand the player and allow commenters to add notes directly inside on the waveform itself. The result is pretty cool. People can post tracks and receive a flurry of comments attached directly to the waves.

 
Om det är så att du är intresserad av elektronisk musik och vill komma in i SoundClouds privata beta så har jag tre inbjudningar över. Droppa en kommentar nedan.

En bild bara, av Anna Toss, från gårdagens konsert med Mary J. Blige på Skeppsholmen.

Serious Eats har snyggat till sin New York-avdelning lagom till att jag ska åka dit. Väldigt praktiskt. Där kan man läsa om en massa man som jag förmodligen inte kommer att äta (eller vem vet!), men den här guiden till nudelsoppor i Chinatown kanske kommer till nytta.

Jag kommer minsann ihåg hur lycklig The Hold Steadys Craig Finn verkade vara när han fick sjunga sina sånger om depraverat leverne och återuppståndelse i Allhuset på universitetet förra sommaren (och hur hemma han kände sig när en snubbe i publiken sportade en Minnesota Twins-tröja). Dödstrött, dyblöt av svett och med ett stort leende på läpparna. Det var en fröjd att se.

Deras nya album, Stay Positive, har fått sanslöst bra recensioner (läs t.ex. Uncuts recension), och Lil' Wayne och Nas får ursäkta, men det här är sommarens soundtrack.

Joshua Ferris skriver i New York Magazine om varför du också ska uppskatta dom:

Yet like the best storytellers, Finn makes the experience accessible. He draws his characters vividly and sympathetically, so that even if you can't locate yourself in the song, you always understand the emotion involved, the struggle and the pathos. It only takes compassion to extrapolate a kinship with some very bedraggled characters. His songs never fail to resonate despite their lovely idiosyncrasy, and his scope is remarkable for how rooted his stories are in the particular.

Jag tar det lite lugnt på landet i några dagar (inte det ovan, det är Dan Anderssons Luossa), därav den lite dåliga aktiviteten. Jag har glömt säga att jag ska åka till New York och vara där ett par veckor, för att göra gud vet vad. När Gunilla Kinn (vars blogg är måsteläsning) häromveckan annonserade ut att hon ville hyra ut sin lägenhet i Harlem så var det ett erbjudande jag inte kunde motstå. Behöver miljöombyte. Det ska bli så roligt. Men jag slits just nu mellan om jag ska planera vistelsen överdrivet eller låta serendipiteten styra.

Om du har några bra tips på ställen att besöka, mat att äta eller vad som helst, så kommentera gärna det här inlägget! Jag kommer försöka blogga en massa när jag är där, som vanligt om allt mellan himmel och jord.

FINISTERRE from Plexifilm on Vimeo.

Se hela Saint Etiennes London-film Finisterre ovan.

I samband med lanseringen av iPhone i Sverige meddelar den svenska regeringen att man lanserar en iPhone-app för vad man kallar "makt-filmisar". Användare av appen kommer varje månad att förses med en idolbild på var och en av regeringens medlemmar.

"Det här är inte ett wallpaper bara för iPhone, utan vi utnyttjar iPhones hela applikationsmiljö genom att, när du väl installerat appen, totalt blockera telefonen så att den bara visar månadens statsråd på skärmen och inte fungerar för nånting annat", meddelar regeringens presstalesman Pierre Leijonsnorre.

"Det blir som en total-immersiv upplevelse av makt", meddelar han vidare.

På frågan om det inte är lite dyrt att köpa en iPhone för att bara visa bilder på regeringen säger han: "Älskar man regeringen så gör man!"

Först i raden av iPhone-filmisar är "Sveriges enda världspolitiker", Maud Olofsson. Nästa statsråd på tur är handelsminister  Ewa Björling.

[Hittat här, via waxy.org]

Ur pressmeddelande från Linköpings universitet:

I sin avhandling i datavetenskap har sociologen Jörgen Skågeby studerat den här företeelsen utifrån klassisk gåvoteori: Varför ger man gåvor, vad ger man, till vem och hur?

- Fildelning sågs länge enbart som ett sätt för unga att få media gratis. Men med den växande sociala interaktionen uppstår nya sätt att dela med sig, snarare än att "bara ta".

På Internet blir det ofta tydligt vem som är kompis och vem inte, konstaterar han, mycket tydligare än i verkligheten. I ett datorstött nätverk är gränserna ofta inte lika flytande som i verkligheten.

Avhandlingen av Jörgen Skågeby heter "Gifting Technologies: Ethnographic Studies of End-users and Social Media Sharing".

Som ett lite mer realistiskt och jordnära alternativ till WikiProteins (nämnt här tidigare) kan man ta sig en titt på den artikel just publicerad i PLoS ONE (1) som beskriver hur man har skapat "stubb"-artiklar för geninformation i Wikipedia (ta en titt på t.ex. ITK-artikeln för att se hur en genstubbe ser ut). Informationen har importerats från den auktoritativa Entrez Gene-databasen, med länkar till  litteraturen och andra källor.

[T]he success of this gene wiki effort relies on a positive-feedback loop between page utility, the number of readers, and number of editors. It is commonly recognized that new wiki editors are more likely to edit an existing page rather than to create a new one. Therefore, this stub-creation effort represents the critical first step in that positive feedback loop - the creatin of useful initial wiki pages.

Man vill att den här typen av information ska fungera som ett komplement till de mer etablerade gendatabaserna, genom att artiklarna kan byggas vidare med supplementär information, lätt kunna refereras till och kanske fungera som en mer lättillgänglig resurs.

(1) Huss III JW, Orozco C, Goodale J, Wu C, Batalov S, et al. (2008) A Gene Wiki for Community Annotation of Gene Function. PLoS Biol 6(7): e175 doi:10.1371/journal.pbio.0060175.

Den här världen är inte stor nog för två hundkloningsföretag. News@Nature skriver om hur amerikanska BioArts International (nämnt här tidigare) stämmer sydkoreanska RNL Bio för patentintrång:

The case involves disgraced cloner Woo Suk Hwang, a former Seoul National University (SNU) professor, on the US side and SNU's Byeong Chun Lee, formerly a junior professor on Hwang's team who played a key role in cloning the first dog in 2005, on the South Korean side.

Lee works for RNL Bio, based in Seoul, which in February announced it was launching a cloning business with a US$150,000 order to clone a US woman's pet. In mid-June, the company made international headlines with photos of four clones of a dog that reportedly can sniff out cancer in humans. Two of the dogs were sold to a Japanese biotechnology company for an undisclosed amount. The other two were reportedly going to be sold for a minimum 500 million won (US$480,000).

Jag gillar lite hur en gigantisk stålkonstruktion som Tower Bridge kan prata med mig. Först kommer ett sånt där om hur bron öppnas, och några minuter senare ett om att bron stängs. För lite olika båtar.

Det lär vara första gången på sisådär 100 år som Kina utfärdar en sedel utan ordförande Mao på, skriver i alla fall BBC. Istället har man Herzog & de Meurons Olympia-stadion (nämnd här tidigare).

Igår skrev Peder Alton om "Diktaturarkitektur" i DN.

Också: Utställningen "The Future of Money" hos Royal College of Arts.

Leonardo hade definitivt varit nere med HDTV och hologram svarade Peter Greenaway på de kritiker som tyckte det var helgerån att han skulle få använda Leonardos "Sista måltiden" i Santa Maria delle Grazie som fond för en ljud- och videoutställning. "Sista måltiden" omstöpt för "laptop-generationen". The Guardian skriver om verket, som visades unikt bara på måndagen för några lyckligt lottade:

To the strains of modern opera, he used cutting-edge technical trickery to make Leonardo's Christ appear like a three-dimensional hologram while a radiant sun rose and fell over his head. He turned the original colourful image red, grey and black before the artist's gentle brush strokes were replaced with a chalk outline of the 13 figures, as if Leonardo had drawn a crime scene. Dawn broke, dusk fell and by the end the disciples had been dramatically cast into the shadow of prison-like bars.

Vissa av de mer vågade grejerna, som att visa Jesus kuk eller låta bägarna svämma över med blod, gick inte hem hos de ärke-konservativa väktarna av den skruttiga målningen, nu kanske återvunnen från Dan Browns Da Vinci-kodfingrar.

(Se också bildgalleriet)

Relaterat: "Sista måltiderna".

Apropå det förra inlägget kan man titta på hur den engelska regeringen lanserat idétävlingen Show Us A Better Way, på uppdrag av något som kallas The Power of Information Taskforce. Den som kan komma på den bästa idéen för att skapa en meningsfull tjänst för offentlig information genom att koka ihop data från en rad olika källor (API:er för t.ex. brottslighet, skolor, sjukvård, kartor och "kvartersinformation") vinner 20 000 pund.

BBC skriver:

To help inspire ideas the team behind the idea has put dozens of examples of innovative ways of reusing public information on its Taskforce wiki.

These include a website which maps crimes around the UK, the FixMyStreet website, which allows users to alert others to litter, vandalism and graffiti in their local environment, and the prototype RateMyPrison, which invites those who visit friends and families in jail to comment on the experience.

Längst bak i Public Service-utredningen står det om internet, bl.a. det här:

Jag anser att det är nödvändigt för public service-företagen att bedriva verksamhet på Internet om de ska kunna utvecklas, behålla sin legitimitet och nå tittarna och lyssnarna (se också avsnitt 6.2.2). Utbudet på Internet bör emellertid utgå ifrån och ha en tydlig koppling till företagens programverksamhet. Företagen bör således inte erbjuda tjänster som inte har någon relevans eller koppling till den verksamhet som de enligt uppdraget ska bedriva.

Verkligen visionärt av utredaren.

På diverse håll (1) kan man läsa om den Techcrunch-ordnade debatt som nyligen hölls hos BBC, om möjligheterna för Public Service-förtaget att öppna upp slussarna för den hiskeliga mängd information och data som skulle kunna användas av andra för att skapa nya tjänster.

BBC verkar vara den första institution man vill övertyga om den ambitiösa visionen att skapa en "common platform" för att göra verktyg, programvara och data tillgängliga från det offentliga, för att på så sätt fungera som en motor för innovation för andra som vill bygga på denna plattform (bakgrund hos TechCrunch UK och hos Bowblog). Det skulle vara ett sätt att föra vidare lite av försprånget som BBC har på teknik- och innehållsområdet till den privata sektorn.

Saker som skulle kunna öppnas upp och göras tillgänglig (från Bowblogs sammanfattning av debatten):

• Data från marknads- och publikundersökningar.
• Kod som används för BBCs tjänster borde tillgängliggöras som öppen källkod.
• Data, allt från TV-tablåer till valdata (i den mån det ägs av BBC).
• Allehanda verktyg, t.ex. för geolokalisering eller bloggsökmotorer.
• Finanseria mindre produktionsbolag som inkubatorer.
• Använda BBC för att driva trafik till andra (brittiska) tjänster på nätet.
• ...och: "The BBC shouldn't attempt to augment, enhance or wall off any part of the Internet. The BBC's endorsement of net neutrality is vital. The Corporation should build on freely-available net tools and services and avoid duplication at all costs."

Hos The Guardian kan man läsa om resultatet av BBCs gångna utvecklarkonferens Mashed '08. En hel uppsjö av intressanta hopkok där.
 
(1) Bowblog - "The BBC Common platform debate", 30/6 2008; TechCrunch UK - "Live Blog: The TechCrunch BBC Debate", 25/6 2008; currybetdotnet - "Last night's TechCrunch / BBC debate on a 'Common Platform'", 26/6 2008; James Cridland - "The great BBC Techcrunch debate", 26/6 2008.

Uppdatering: förresten, "Visual language 1.0 - design guidelines for the widening of page templates across bbc.co.uk" (PDF).

Uppdatering 2: Tom Taylors presentation "Delighting with Data" är kanske relevant i sammanhanget.