Diverse

Diverse

Det roliga när man är ute och äter själv är att trötta servitriser tycker lite synd om en och sätter sig ner och pratar, som idag när jag kände mig tvungen att prova på en sån där omtalad pastrami-sandwich på Katz's Delicatessen (it was gooood!). Medan hon åt en kalkon- och tomatsallad-smörgås (trots salmonella-larmen!) fick jag höra en lång historia (som började med att vi diskuterade värmen och AC) om hur elak hennes förra hyresvärd var, om hur hon hellre skänkte bort möbler (och ett fantastiskt kylskåp!) i sin lägenhet när hon skulle flytta, än låta honom köpa dem för skampris. Han skulle vara glad att hon inte polisanmält honom! Jag nickade mest. (Sen önskade hon att hon hade en mikrofon så att hon kunde spela in alla otrevliga gästers beteende: \"What part of 'Table Service Only' don't they understand?!\"; när ett högljutt bråkar bryter ut i lokalen säger hon: \"Two women? The worst!\").

(Hos Katz's kan man fortfarande (precis som under 2:a världskriget) skicka en salami till sina söner (och döttrar gissar jag) i krig, under den halvt rimmande parollen \"Send a salami to your boy in the army\". W säger: \"The deli has arranged special international shipping only for U.S.\nmilitary addresses and has been a source of care packages to the troops\nstationed in Afghanistan and Iraq.\").

I övrigt: post-apokalyps är ju tidens melodi (böcker som Cormac McCarthys The Road och filmer som I Am Legend + tusen andra saker), vilket utställningen \"After Nature\" (ju namnet på W.G. Sebalds fria versbok, inte läst) på hyfsat nybyggda New Museum of Contemporary Art (på The Bowery) vill underblåsa. Ett hopkok av verk (Nathalie Djurberg, Klara Lidén och August Strindberg (!; hans fotoexperiment på himlen) reppar Sverige) som på något vis har med världen efter katastrofen att göra. I centrum Werner Herzogs film \"Lections of Darkness\", om efterbörden av 1:a Irak-kriget. Klipp:



 
(Först trodde jag att Tino Sehgals \"konstruerade situation\" var en väldigt livlik automaton, men det tittade man tillräckligt länge insåg man att det var en människa som rörde sig på museigolvet, med mjuka rörelser rullade hon sakta ångestframkallande, med uppspärrade ögon - skrämde barnen).

Saker som stack ut på Dia:Beacon (ett fantastiskt museum, till för de riktigt stora verken, som räknas i skala istället för storlek): ett verk av Tacita Dean - \"Merce Cunningham performs STILLNESS (in three movements) to John Cage's composition 4'33\"\" - tre stycken \"långa fotografier\" (analoga, rullandes i en beckmörk källare) på en blick stilla Cunningham, med Cages verk tystandes i bakgrunden; också: delar av On Kawaras datummålningar - en målning varje dag (eller flera om det hinns med, om den inte hinns med under en dag kastas den; ny färg blandas varje dag), med dagens datum i vit Futura på svart bakgrund. Verket pågår sedan 1966.  

Saker som stack ut på Whitneys utsällning om Bucky Fuller: egentligen det mesta, fascinerande att följa utvecklingen från Dymaxion-bilen till tankarna om hållbarhet på Spaceship Earth , även om hans plan för att rensa upp en i Harlem-slummen, Le Corbusier-style, med något som liknar länkade kärnkraftsverksskorstenar,  kanske inte var hans stoltaste stund:

 

Uppdatering: Metropolis Magazine - \"The Fuller Effect\" & Popular Mechanics - \"10 Gonzo Machines From Rogue Inventor Buckminster Fuller\".