Subpoenad in Texas

Jag kommer minsann ihåg hur lycklig The Hold Steadys Craig Finn verkade vara när han fick sjunga sina sånger om depraverat leverne och återuppståndelse i Allhuset på universitetet förra sommaren (och hur hemma han kände sig när en snubbe i publiken sportade en Minnesota Twins-tröja). Dödstrött, dyblöt av svett och med ett stort leende på läpparna. Det var en fröjd att se.

Deras nya album, Stay Positive, har fått sanslöst bra recensioner (läs t.ex. Uncuts recension), och Lil' Wayne och Nas får ursäkta, men det här är sommarens soundtrack.

Joshua Ferris skriver i New York Magazine om varför du också ska uppskatta dom:

Yet like the best storytellers, Finn makes the experience accessible. He draws his characters vividly and sympathetically, so that even if you can't locate yourself in the song, you always understand the emotion involved, the struggle and the pathos. It only takes compassion to extrapolate a kinship with some very bedraggled characters. His songs never fail to resonate despite their lovely idiosyncrasy, and his scope is remarkable for how rooted his stories are in the particular.