There are 467 posts filed in Uncategorized (this is page 33 of 47).
Vill man gå vilse ett tag kan man ruminera i Leonardo da Vincis anteckningsböcker mellan 1478 och 1518, digitaliserade av British Library och nu tillgängliga på nätet (liksom Beowulf). Leonardo beskrev anteckningsböckerna själv som “en samling utan ordning, konstruerad av många papper, som jag har kopierat här, i hopp om att senare arrangera dem var och en på sin plats enligt de ämnen som de behandlar”. Allt skrivet i spegelskrift.
Det här är ju inte alls mitt område (designforskning), men förslagen som Dan Lockton kommer med är intressanta för fler ämnesområden inbillar jag mig. Upprinnelsen är en enkät om hur praktiserande designers (i brist på ett bättre ord) använder sig av den akademiska litteraturen. Om de överhuvud taget får tag på den så klart, eftersom så mycket befinner sig bakom betalvägg för den som är utanför akademien. Många är därför utlämnade åt att bara läsa abstracts, och eftersom dessa ofta är skrivna på ett tätt och ofta ogenomträngligt akademiskt språk, föreslår Lockton att man som forskare ska ägna mer tid åt att skriva concretes, dvs. skriva en kort och så tydlig som möjlig sammanfattning på vilket sätt dina resultat har praktiska implikationer. Hur kan teorin omsättas i praktik?
What could a designer do with your insights? Or maybe make a video. Either way, put it in practical language. Don’t assume that everyone reading is familiar with everything you are. This is not a conventional abstract, but something designed to be useful to a practitioner. Let’s call them Concretes. See them as an integral part of writing a paper in the same way as writing the abstract. If you think your work doesn’t have practical implications, think harder. How could your theory be useful to someone actually working in design?
Inom medicinsk forskning är detta ju inte heller alltför vanligt, snarare förlitar man sig på att (den allt mer försvinnande kvalitativa) vetenskapsjournalistiken ska göra detta jobb, men det har sina problem. Därför är det glädjande att se att den ganska nystartade open access-tidskriften eLife publicerar populärvetenskapliga “digests” av sina artiklar. De är inte alls okomplicerade, men ändå med ett språk som gör att en bildad och intresserad läsekrets utan expertis kan förstå (här är ett exempel).
(eLife ägnar sig för övrigt åt en hel del tekniska innovationer i sin publiceringsplattform, något man kan få en titt på i en presentation av Ian Mulvany).
Amazons stora varulager kallas för “fulfillment centers”, de anställda där för “associates in Amazon’s fulfilment centres”. Ett nyligen öppnat lager i engelska Rugeley är byggt ovanpå de kolgruvor som tidigare sysselsatte många i staden. Financial Times Magazine har en artikel om arbetsförhållandena där:
Others found the pressure intense. Several former workers said the handheld computers, which look like clunky scientific calculators with handles and big screens, gave them a real-time indication of whether they were running behind or ahead of their target and by how much. Managers could also send text messages to these devices to tell workers to speed up, they said. “People were constantly warned about talking to one another by the management, who were keen to eliminate any form of time-wasting,” one former worker added.
[via: A London Salmagundi]
Utvecklingen från kommentarer till annoteringar (ju ett rätt tråkigt ord, kanske kan man göra något av engelskans “gloss”) är intressant, och något som Felix Salmon pekade på nyligen. Han exemplifierade med Rap Genius, och Marc Andreesens vision om “att annotera världen”. Salmon:
[I]f this takes off, it could be a significant evolution in the way that we talk about web content. Right now, for instance, if I want to link to something somebody said on a web page, I’ll normally just end up linking from Twitter to an undifferentiated page, rather than to the specific thing being said. And more generally, the conversation around things like blog posts tends to happen mostly on Twitter and Facebook, where it’s easy to miss and almost impossible to archive.
It would be amazing if annotation could change all that, helping to make comments more on-point and also providing a centralized archive of the conversation around any given story.
Här verkar närmast menas att tillåta kommentering på satsmenings-nivå, vilket kan vara ett gott nog sätt för att hålla diskussioner på rätt köl, men annoteringsvisionen går ju mycket längre så, men det är klart att de alla har gemensamt att kommentarer/annoteringar alltid handlar om något, och att det är relationen mellan detta något och något annat (en kommentar i vid mening) som behöver etableras, socialt (identitet; vem står för annoteringarna), gränssnittsmässigt (hur främjar man kvalitativa annoteringar, gärna med de webbverktyg vi kommit att bli vana vid) och tekniskt (maskinläsbarhet, semantik, länkade data).
Annoteringsteknologin har varit en del av webbtänket sedan länge. Jag tänker i synnerhet på W3C:s Annotea-projekt.
Jag har följt Hypothes.is ett tag, ett initiativ som vill bygga ett slags “peer review”-lager på webben, med annoteringsmöjligheter och tillhörande kvalitetsgrankning. Nyligen utsågs Peter Brantley till Director of Scholarly Communications. Han kommer närmast från Internet Archive. Så här ser visionen ut:
It will enable sentence-level critique of written words combined with a sophisticated yet easy-to-use model of community peer-review. It will work as an overlay on top of any stable content, including news, blogs, scientific articles, books, terms of service, ballot initiatives, legislation and regulations, software code and more-without requiring participation of the underlying site.
Man anordnar en workshop – I Annotate – i april, där flera intressenter ska samlas för diskutera tekniska lösningar på några av aspekterna nämnda ovan. Deltagarlistan innehåller namn från inflytelserika organisationer, företag och tjänster. Det ska bli intressant att se vart åt det här tar vägen!
På workshopen deltar följande tjänster/företag: SharedCanvas, Domeo, Annotator, Rap Genius (!), Figshare, MapHub och Annotorius. Open Annotation Collaboration är också värt att hålla ögonen på, eftersom Hypothes.is bygger på detta.
Från Los Angeles Book Review (igen), en uppskattande recension av svenske (förvisso vid Yale nu) filosofen Martin Hägglunds bok Dying for Time : Proust, Woolf, Nabokov:
Dying for Time delivers a revolutionary reading of the ways in which modernist writers express elemental aspects of human existence. In the process, it disproves the idea that deconstruction — or, indeed, literary theory per se — is always off-puttingly arid and abstract. […] This is a book that brings literature and theory into forceful collision with life’s underlying realities. The resulting insight is resolutely atheistic: neither art nor thought allows access to another world of timeless perfection. Instead, each is irreducibly interwoven with the world in which we live. Some say that literary theory is dead, out of fashion, a thing of the past. But Hägglund shows how it can and should go on living: in unflinching fidelity to how it feels to be human.
Det är ju lite provocerande att säga att man måste läsa vissa saker, men Must Read försöker i alla fall övertyga folk om det. Den låter dig rekommendera artiklar på nätet att läsa, men bara en i taget, och du måste ta alla om varför den är värd att läsa. Jag uppskattar alla försök till att bryta med slentrianmässigt länkflödande (vilket jag själv mest ägnar mig åt), så jag finns där (dock ingen garanti för kvalitet)!
Det låter ju nästan för bra för att vara sant, att en hobbykonstsamlare hittat den bortskurna övre halvan av Gustave Courbets L’Origine du Monde, med ett kvinnoansikte som en del misstänker är Courbets modells Joanna Hiffernan. “Jag är inte övertygad” säger också chefen för ett Courbet-museum.
Jag påminns om Karolina Ramqvists Alltings början, där målningen förekommer, bl.a. som pilgrimsresmål. Det berättas också om att den var i Jacques Lacans ägo, att han hade den på väggen i sitt terapirum, men liksom i ett träskåp som oftast var stängt, men som den store terapeuten öppnade för vissa patienter som behövde utsättas för detta. Jag är inte helt säker på att jag minns rätt dock (här sägs dessutom att den fanns i ett rum i hans lanthus). På träskåpets framsida fanns en abstrakt variant av den underliggande bilden, och allt är väldigt symboliskt, säkerligen är spaltmetrar skrivet om det.
Stop-motion-film som visar byggandet av en pratpaviljong för den pågående möbel- och ljusmässan i Stockholm:
It’s Nice That (där man också hittar fler bilder) säger:
Using an incredible 700,000 illustrated sheets of A3 paper and 44,000 suspension points, the duo have produced a jaw-dropping physical space in which discussions will take on a whole new dimension. Mirrored table tops help add to the riot of colours and shapes suspended from the ceiling.
Idag får det bli lite oprocessat:
Var positiva, artiga och öppna
Håll en lättsam ton. Låt er inte ryckas med i negativitet. Var öppna om era motgångar och ha förtroende för att alla gör sitt bästa. Det ska vara lätt att ta upp obekväma ämnen.
