Historikern Carlo Ginzburg gick nyligen bort. Jag har haft en PDF av hans essä "Morelli, Freud and Sherlock Holmes: Clues and Scientific Method" liggande ett tag (förmodligen var det i Peter Cornells Paradisets vägar som den nämndes). Jag nämner det mest för att jag ska komma ihåg att läsa. #researchasleisureactivity
Jag har fastnat för Gelli Hahas låt "Bounce House" från albumet Switcheroo. Den har en somrig strut och här är ett nyligt live-framförande:
Man kan också musiksätta sommaren med den här mixen från Love Injection.
Deborah Khodanovich behövde ett eget citeringsystem för sin avhandling – Relational Citation Style - för att "all knowledge is communally generation" och att det då behövs det sätt att citera "co-authored , oral, and transmitted knowledge". Här är en uppsättning av 9 oortodoxa men rimliga sätt att hänvisa till källor:
- Direct Conversation
- Secondary Transmission
- Unknown Source
- Co-authored Knowledge
- Common Knowledge
- Published Sources
- Recommended Source
- Published Gossip (min favorit!)
- Mediated Citation
En tjusig liten bok om det har hon gjort också, liksom att det är på gång att man ska kunna ladda ned ett typsnitt för egen användning.
Läser om Hanna Nordenhöks nya roman Det underjordiska biblioteket:
En kvinna vandrar genom ett ödelagt landskap i en nära framtid tillsammans med andra överlevande efter en namnlös katastrof. Hon måste ta sig till någon hon älskar men hindras från att komma fram av inre och yttre krafter till synes bortom hennes kontroll. På vägen möter hon två barn, som hon binds till som av osynliga trådar. Tillsammans har de att överleva i en allt mer mardrömslik och ombytlig terräng.
Jag kommer att tänka på Vägen, men också – eftersom jag har den lite färskt i huvudet då jag börjat läsa den – på M. John Harrisons The End of Everything. Plockat från en recension:
It’s the near future, familiar yet estranged. There has been a catastrophe, but it’s already old news and, in any case, the news media seem to have collapsed. [...] The main characters are beachcomber Phillip Tennent and his elderly aunt Marnie. Phillip sells his lucrative finds on what we presume to be the hidden market, though how much of the legal economy still works is unclear. Marnie paints, and defends her terraced townhouse against predators and vandals. Police are never mentioned. Order, such as it is, is maintained through vestigial community cohesion and survival of the toughest.
(Note to self: det är något med det här akvatiska som minner om Ian McEwans What Can We Know).
Från en intervju med Harrison:
Is this the end of everything? What is the end of everything? What’s a disaster, for instance? Since the 1950s, in the aftermath of WW2, we’ve thought of catastrophe as bounded: disaster as a single event which plays through and has a beginning and an end. Essentially, as an invitation to repair the damage and go back to the ground state. I suddenly thought to myself, “This is not how disasters actually happen.” We’re in the middle of two or three now. They’re running concurrently, and they will probably never end. It seems to me that in reality what you do with a disaster is to get used to it. In the UK, the governmental responses to the eco-disaster are that of acclimatization, accommodation. We no longer talk about changing things. We no longer talk about avoiding the consequences. We talk about learning to live with it. To me, there are certain kinds of accommodation, particularly middle-class ones, which are essentially the attempt to ignore what’s going on. I see no difference between the two, so The End of Everything as a novel is really about people trying to continue to live as they’ve always lived, when, really, they haven’t got a clue what’s happening to them.
Två sommardrinkar:
Körsbärskalimotxko
1 citronskiva, urpressad men inkluderad; 40 ml rött vin; 30 ml Cynar (eller Campari tänker jag; min Cynar tog slut nu men jag beställde genast en ny pga gillar den kronärtskocksbaserade bitterheten); 130 ml körsbärscola (kanske inte zero/light-versionen). Med is.
Lambrusco Spritz
45 ml av en amaro (jag hade bara Fernet-Branca men det finns nog andra som passar bättre), 15 ml färsk grapefruktjuice, 90 ml torr eller halvtorr Lambrusco (jag hade Ca' Vedole på Lambrusco di Sorbara (Nr 233901)), toppa med 30 ml bubbelvatten, i med en grapefruktklyfta och 1-3 Castelvetrano-oliver.
Råkade komma över en "retraction notice" från forskarna till en Nature-artikel från 2022. Låtsas inte ens förstå förklaringen, men jag tänker att det finns ett frö till en sci-fi-berättelse här:
The authors have retracted this article after identifying a crucial error: due to an unusual calibration problem, CHIME’s digital beams were incorrectly pointed when FRB 20191221A was detected. The sub-second periodicity that they associated with the putative fast radio burst FRB 20191221A was, in reality, a periodic signal from the known Galactic pulsar PSR J0248 + 6021. This directly impacts the conclusions drawn about the periodicity of FRB 20191221A and its possible origins.
Lärde mig i alla fall om CHIME-experimentet i kanadensiska British Columbia. Beskrivet så här:
CHIME is a novel radio telescope that has no moving parts. Originally conceived to map the most abundant element in the universe – hydrogen – over a good fraction of the observable universe, this unusual telescope is optimized to have a high “mapping speed”, which requires a large instantaneous field of view (~200 square degrees) and broad frequency coverage (400-800 MHz). The digitized signals collected by CHIME will be processed to form a 3-dimensional map of hydrogen density, which will be used to measure the expansion history of the universe. At the same time, these signals can be combed for fast, transient radio emission, making CHIME a unique telescope for discovering new “Fast Radio Bursts” and for monitoring many pulsars on a daily basis.
Min fetstil eftersom jag tyckte det stod ut: tekniskt-vetenskapliga beskrivningar och så...BOOM..."measure the expansion history of the universe". Där har vi också litteratur!