Jag har några tabbar öppna:

• En artikel/recension av en bok med texter av Alexander Grothendieck (se tidigare inlägg). Som vanligt mer poesi än fakta.
• “TogetherNet is an open-source software that invites groups of 10 or fewer participants to build community archives through practices of consent.”
• Pepys dagbok, som börjar om för tredje gången.
• “A review of the book Becoming Geological, edited by programmer, writer, performer, artist and explorer Martin Howse.”
• Ett samtal med Jon Fosse.
• “I Spent 3 Years Alone Building A Log Cabin” (YouTube).
• Ivan Illich: “Computers are doing to communication what fences did to pastures and cars did to streets.” Silence is a Commons (PDF).
• Bernur om Lust och fägring stor.
• Jenny Odell: “THERE’S NO SUCH THING AS A FREE WATCH: Special Investigative Report for the Museum of Capitalism” (PDF).
• 2022 års bästa album, listade av skribenter hos AllMusic.
• Robin Rendle: “An Internet of Zines“.
• Richard Polt, “Heidegger’s Typewriter” (PDF).
• “How Stuart Hall’s identities framework can help understand the rise of Discord and Telegram“
• Sara Hendren: “a classroom is for readiness” (har låtit vara öppen länge).
• “Doldisen som kläckte Darwins geniala idé“, om Alfred Russel Wallace, 200 år snart.
• Nature: “Escaping Darwin’s shadow: how Alfred Russel Wallace inspires Indigenous researchers“.
• Också Nature: “‘Disruptive’ science has declined — and no one knows why“, om den här artikeln: “Papers and patents are becoming less disruptive over time“.
• Tiny Desk-konsert med The Smile.
• Inventaire.
• “The Rubenstein Library’s disruptive copy of A Curious Herbal“.
• Phil Gyford om sitt 2022:
  
  Also I felt an urge to retreat a bit from the physical world to the internet. A conscious decision to spend more time on the computer and online, which is not the kind of thing Medium-writers, or opinion columnists, or New Year resolution writers encourage, but still. I think it’s part of not being 100% happy here, and wanting to be where my people are. If I can’t hang around friends and other interesting people in nearby streets and coffee shops, then I’ll spend more time hanging around them online. That encouraged me to try making something new.
  
  
• The Verge: “Bring back personal blogging“.

Jag har länge velat ta upp det regelbundna nyhetsbrevandet, som jag gjorde tidigare med Missiverna. Många utkast har skapats men aldrig skickats. Men nu gör jag ett mer rejält försök, även om det första utskicket bara gick till mig (men går att läsa i arkivet). Jag väljer bort att ha en särskild struktur eller form för dem (som tidigare, med minst 10 punkter, etc) även om det då kanske blir svårare. Kanske tvingar det mig att måla lite mer. Det heter fortfarande Missiverna, men börjar om från scratch med prenumerationer. Läser du här (har ju ingen aning!) så går det bra att prenumerera.

Försöker minnas ett recept av Yotam Ottolenghi (Ottolenghi Test Kitchen: Extra Good Things) på en paj som var god. Först gjorde jag en pajdeg på kanske 2 delar vetemjöl och 1 del fullkornsmjöl, 2 finhackade vitlökar i också plus salt och vatten och smör. Degen blev ganska blöt men plastades in som en boll och kyldes i ca 1 timme (receptet sa 20 min). Efter det kavlade jag den rektangulärt och vek den ett par gånger och kavlade där emellan. Vek ihop och kylde sedan i en timme. Under tiden gjorde jag fyllningen: lade en påse saffran i en tesked varmt vatten som fick stå i 20 minuter, skivade en gul lök, rev en bit ingefära. Stekte löken mjuk, sedan i med ingefära och sist kycklinglår så att den “stängde sig”, sedan på med kanske två teskedar kanel. Saffransvattnet på, liksom 2 deciliter vatten och det fick stå och koka 20 minuter. Under den tiden mandlarna, som var blancherade: lite olivolja, lite vatten och en hel del, fick stå och koka en stund och så i med mandlar som fick stå en stund till och bli rejält kletigt. Av och på bakpapper. Mandlarna borde ha rostats först, men glömde. Ut med degen och så kavla ut den till en fyrkant på ca 3 decimeter. Den blev nog lite för liten, men kanterna veks upp en halv centimeter. Fyllningen doftade gott och så i med den i pajskalet. Det blev kanske för mycket i förhållande till pajformen. Cirka 20 minuter i ugnen, eller var det 40 minuter? När färdigt så skedade jag en matsked citronjuice på (bröt av den söta fyllningen bra), lite hackad koriander och så mandlarna, som var grovt hackade. Jag kan ha glömt något, kanske någon krydda till fyllningen.

Uppdatering: kom på en sak till! Efter tiden i ugnen knäckte jag i ett ägg i en håla, salt och peppar på och så cirka 10 minuter till i ugn, gulan ganska rinnig. Receptet sa två ägg men då pajen blev lite mindre tyckte jag inte det fick plats.

Jag halvläser tre böcker samtidigt som nog får sägas vara i en dark academia-genre.

• The Cartographers av Peng Shepherd – utspelar sig delvis på kartavdelningen på New York Public Library. Huvudpersonen en ung kvinna som specialiserat sig på historiska kartor och vars högsta dröm är att arbeta på nämnda kartavdelning.
  
• The Cloisters av Katy Hays – utspelar sig så här långt på muséet The Cloisters på norra Manhattan. Huvudpersonen en ung kvinna som specialiserat sig på den tidiga renässansen i Italien och vars högsta dröm är att bli en “scholar”.
  
• Babel av R.F. Kuang – utspelar sig vid Oxford-universitetet och en fiktiv institution för översättning. Kanske den mörkaste av dessa tre. Från en recension:
  
  Britain has built its power upon silver bars and the magical powers imparted to them by translation, but in order to maintain that power, Britain needs foreigners and their languages. […] Kuang draws a keen parallel between extracting knowledge and extracting resources, examining the terrible power of systems built on inequality and the uncomfortable experiences of the marginalized within those systems, whether due to race or gender.

Från Suzanne Brøggers En författares dagbok: 2010-2020:

Träffat Else Marie Pade och Karl Ove Knausgård. Den ljusa och den mörka polen. Else Marie, detta kära väsen, vilket lycka det är att träffa henne, en deja vu som hon sa och höll Sølve mot sitt bröst. Else Marie Pade är en ledtstjärna, en antenn. I hennes ljus är brotten bara en ny fas, en ny konstellation, ett nytt kapitel. Smärtsamt?

Suzanne Brøgger, “En författares dagbok: 2010-2020“, 1 maj 2010

Jag var tvungen att kolla upp vem Pade var. Dansk kompositör och pionjär inom elektronisk musik. “Symphonie magnétophonique” skulle jag vilja leta upp och lyssna på. Pade beskriver den så här i en essä:

The sounds were recorded individually, treated electroacoustically and then put together as parts in a score, with their durations edited corresponding to the classic note values. The score, which one can follow like an orchestral score, has the following sections. Morning: alarm clock, polyphonic yawning, tooth brushing (in semiquavers), shower, etc. The sections are separated by the signals of the City Hall clock. Forenoon: traffic sounds, work sounds, a barrel organ and other street music (that was then!). Noon with the changing of the guard and the radio news. Afternoon with shopping, ladies drinking tea, children playing, rush hour and closing time. Evening, with dining and entertainments. Night: sleepers breathing, heartbeats, a light breeze, the natural tone row merging into lark song. Everything has come full circle: a new day begins.

Else Marie Pade, “The Compositional Possibilities Are Endless“, Wire, juni 2017

Alan Jacobs:

I do increasingly feel like that Japanese guy who paints in Excel. 

Alan Jacobs, “the blog as seasoned technology“, 8 december 2022

Wow. Bara wow.

Nobody has shown this to better effect than the Chinese when it comes to digital services. China is the only great power with real independence in the digital realm, and they acquired that independence by shamelessly embracing tech protectionism.

Europeans might look at the outcome of that embrace with horror, and rightly so. China has used its digital sovereignty to institute an authoritarian surveillance and censorship state that no freedom-loving person could ever cheer for. But there’s no denying its unique effectiveness in establishing an internal order built on Chinese norms and laws, however flawed to our eyes (and objective notions of freedom).

Europe should learn from this. Like we’d learn from any foreign power in a power struggle when trying to decide how to come out ahead in the next round.

David Heinemeier Hansson, “European Digital Sovereignty“, 9 december 2022

Jag vill verkligen ta fasta på Robin Sloans optimism när han uppmuntrar och nästan kallar mig och andra att bana nya vägar vid sidan av de stora avenyerna (läs: “plattformarna”):

For people who care about creating worlds together, rather than getting rich, the web is the past and the web is the future. What incredible luck, that this open, decentralized “way of relating” claimed a position at the heart of the internet, and stuck fast. The web is limited, of course; frustrating; sometimes maddening. But that’s every creative medium. That’s life.

Robin Sloan, “A Year of New Avenues“, december 2022.

Men jag lyssnar också på Gary Marcus uppskruvade (och bitvis rätt så alarmistiska) tonläge när han skriver:

Nation-states and other bad actors that deliberately produce propaganda, are highly unlikely to voluntarily put down their new arms. Instead, they are likely to use large language models as a new class of automatic weapons, in their war on truth, attacking social media and crafting fake web sites at a volume we have never seen before. For them, the hallucinations and occasional unreliabilities of large language models are not an obstacle, but a virtue.

Gary Marcus, “AI’s Jurassic Park moment“, 10 december 2022.

Även om detta här WordPress knappast kan sägas vara en del av det som Sloan menar att vi ska lämnas bakom oss så är det någonting med den mallade formen som gör att man vill bryta sig loss och mer kunna måla på webben. Att göra något åt det kanske vore att vandra ned för en mer gynnsam allé.