[via: MLKSHK]

Robin Sloan gav tidigare i år ut en fin liten essä med titeln “Fish“. Har du inte läst den rekommenderar jag den starkt. Men det krävs en iPhone eftersom den är utgiven som en app, och i sig utformad som en hög av kort som man bläddrar igenom, en kortlek, eller kortlek. “Högen av kort” som sätt att navigera genom en text eller idémassa är naturligtvis inte ny, något som Sloan hänvisar till i en nylig kort artikel i Contents Magazine (som i sig har en liten kortleksessä sig inbäddad), och han menar att det är hög tid för högen att få en renässans:

We will start to make stacks in earnest again. We will develop a new grammar for this old format. We will talk about rhythm and reveals and tweetable cards. We will know how many cards an average person can tap through in one sitting. We will know when to use stacks…and when to just scroll on.

Rasmus Fleischer skriver om installationen The Library of Unborrowed Books:

Det består av utvalda böcker just från Stockholms stadsbibliotek, vars utvaldhet består just i att de aldrig blivit valda. Konstnären begärde helt enkelt att få låna olånade böcker. Under lånetiden, då de fick lämna källarmagasinets radioaktiva luft, blev de till en tillfällig biblioteksfilial.

Ett liknande bibliotek är “The Interstitial Library” – biblioteket mellan rummen – som har följande inkluderingspolicy:

• Books that fall between categories recognized by other libraries.
• Books that occupy cultural blind spots, because they are deemed to be offensive, trivial, unfashionable, or to contain false information.
• Books that are notable for qualities not catalogued in ordinary libraries, including those ordinarily seen as extrinsic to the text—e.g. intriguing marginalia, provocative typos, a rare butterfly crushed between two pages.
• Books that do not exist in ordinary terms—e.g. fictional books, books that have been lost or destroyed, books that are yet to be written.

Katalogiseringsreglerna är rätt så fria, och präglade av individen som kategoriserar dem, men jag gillar det här rådet för att kategorisera böcker som faller mellen existerande klasser:

For those books that fall between two or more clearly defined genres or subject headings, it is permissible to define a category as a string of terms. For example, we might class Madame Bovary and Dress For Success under the heading of Clothing & Desire. We might class books on taxidermy, poisoning, euthanasia, cremation, Egyptian mummies and autopsies with The Tibetan Book of the Dead under the heading of How-To & Death.

En nästan två timmar lång mix som Nicholas Jaar gjort åt BBCs Essentials-serie inleds med några minuter där Angelo Badalamenti berättar om hur signaturmelodin till Twin Peaks komponerades, något som också finns på film, väl värt att titta på. Nedan finns också Jaars mix, som pendlar mellan Keith Jarrett och Beyoncé Knowles. Låt den stå på bara.

Angelo Badalamenti explains how he created the music for Twin Peaks from md rutherford on Vimeo.

Fantasy-författaren Silvia Hartmann (aka Nick StarFields) fick nog en större publik än väntat när The Guardian skrev om hennes experiment att skriva sin nästa bok öppet i Google Docs, där vem som helst kan se henne komponera sitt verk. Även om just det här exemplet inte var så intressant (för mig), så gillar jag idéen: att göra saker som kanske är höljda i kreativitetens dunkel öppet och genomskinligt. (Detta gjorde för övrigt författaren Will Self för 12 år sedan, och det finns säkert fler exempel som jag inte kommer på nu).

Programmering, kodande, är ju också ganska privat och ogenomträngligt (även om initiativ som som Code Year försökt göra programmering populärt, och open source-utveckling generellt så klart, men det riktar sig mer till de redan invigda). Något som får mig att tänka på James Bridles “performance”, där han under en vecka i somras satt och “kodade i offentligheten”. Syftet var att lyfta fram kodande som arbete.

If you go into a carpentry workshop, you’ll see sawdust on the floor. Work is being done here. You may not understand the work, that’s OK, you’re not a carpenter and you don’t have to be, but you get the sense that something is being done, a skill is being exercised, a craft is being performed. […]

This is a problem when we come to contemporary, technological skills. It is a problem for the workers, because their work, their skill, their craft (and we will need to parse these words carefully), are not valued and appreciated in the way traditional work is, leading to both exploitation and argument on the one hand (‘why should I pay that?’, ‘why isn’t it finished yet?’), and a technological quasi-priesthood on the other, which does nobody any good.

Man kan se lite av det i filmen nedan:

Work is being done here from Anne Holiday on Vimeo.

Bjarke Ingels, den danske stjärnarkitekten, porträtterades nyligen i The New Yorker (tyvärr bakom betalmur). Han är ett år yngre än mig och håller på att färdigställa sitt första hus på Manhattan – West 57th. Som jämförelse var Frank Gehry 75 år, Jean Nouvel 59 och Frank Lloyd i åttioårsåldern innan de satte sitt avtryck på ön.

Men i en tävling att bygga en “märkesbyggnad” i Huddinge centrum gick BIG (förslaget Kulturkuben) förlorande ur striden, något som han knappast lär sörja om man läser vad han säger om Huddinge i artikeln:

Later, I witnessed a discussion of a competition entry to design a municipal office building in Huddinge, Sweden (or, as Ingels later remembered the location, Bumfuck). […] “They want it to be a landmark?” Ingels asked. “In all competitions they say that, but the question is: to what extent do they mean it?”.

Apropå Jay-Z så sprang jag just in i “Jay-Z’s “99 Problems,” Verse 2: A Close Reading With Fourth Amendment Guidance for Cops and Perps“. Abstract:

This is a line-by-line analysis of the second verse of 99 Problems by Jay-Z, from the perspective of a criminal procedure professor. It’s intended as a resource for law students and teachers, and for anyone who’s interested in what pop culture gets right about criminal justice, and what it gets wrong.

I somras, liggande på diverse gotländska stränder, läste jag Förbannelsen, Anna Maria Åshedens bok om Hans Holmér. Den som nu blivit tillbakadragen på grund av ett ynka faktafel. Jag läste Dito-varianten på min iPhone, och skulle nöjt mig med en notification om att utgåvan uppdaterats för att vara korrekt, vilket förmodligen handlar om att en mening skrivits om.

Det tog ett tag för filosofiprofessorn John Perry att ge ut boken The Art Of Procrastination: A Guide To Effective Dawdling, Dallying, Lollygagging And Postponing, baserad på hans essä “Structured Procrastination” från 1995. Hans teori att man får mycket små saker gjorda när man skjuter upp stora och viktiga saker har jag hänvisat till många gånger.