Erik Stattin

Wikihistoria

Här, ett utdrag från veckans roligaste läsning – Desmond Warzels Wikihistory:

At 20:11:31, AsianAvenger wrote:
Very well. I shall return in mere moments, the savior of millions!

At 20:14:17, LadyJustice wrote:
Just checked the timeline; congrats on your success, AsianAvenger!

12/02/2104
At 10:52:53, LadyJustice wrote:
AsianAvenger?

At 11:41:40, SilverFox316 wrote:
AsianAvenger, we need your report, buddy.

At 17:15:32, SilverFox316 wrote:
Okay, apparently AsianAvenger was descended from Hong Xiuquan. Any volunteers to go back and stop him from negating his own existence?

Desmond Warzel, Wikihistory

Random sparat från Instagram

View this post on Instagram

The Gospel According to Peanuts.

A post shared by Rönnells Antikvariat (@ronnellsantikvariat) on

Randomiserade excerpter

För en tid sedan signade jag upp mig för Readwise, en tjänst som drar ihop och gör grejer med “highlights” i e-böcker en läser. I mitt fall nästan uteslutande Kindle-böcker. Jag marker ord och meningar ibland, och Readwise skickar ett mail om dagen med framslumpade stycken. En blir ju påmind om saker en har läst, men ibland är det obegripligt varför jag har valt att markera ett visst stycke eller mening. Ta det här t.ex.

He looked like a minor public official in a town where the Republicans have always been in power. He looked like a weakling, and you wanted to kick him right in the face.

L.J. Davis, A Meaningful Life (1971)

Jag misstänker att det var den där avslutande, och överraskande våldsamma, punchen på slutet som jag fastnade för.

Eller den här:

He was attracted to stairs, and although “awkward at it … he liked to run upstairs two at a time,”

George Dyson, Turing’s Cathedral (2012)

Här måste det snarare vara inledningen – att vara “attraherad av trappor” – som fastnade. Gissar att “He” är Alan Turing själv, men kan inte vara säker.

Utbrändhet

Anne Helen Petersens artikel “How Millennials Became The Burnout Generation“, som utifrån personliga erfarenheter av utbrändhet försöker hitta samhälleliga förklaringar till varför unga bränner ut sig, har väckt en massa uppmärksamhet. Även för en 45-årig X-generationist väckte den en hel del igenkänning och den radda av förklaringar hon anför fick åtminstone mig att tänka till en del kring kanske slarviga antaganden om “millenial”-generationen. Rekommenderad läsning. Här något som särskilt resonerade hos mig:

That realization recast my recent struggles: Why can’t I get this mundane stuff done? Because I’m burned out. Why am I burned out? Because I’ve internalized the idea that I should be working all the time. Why have I internalized that idea? Because everything and everyone in my life has reinforced it — explicitly and implicitly — since I was young. Life has always been hard, but many millennials are unequipped to deal with the particular ways in which it’s become hard for us.

Slutet på barndomen

Wikipedias sammanfattningar av handlingen i böcker och filmer är ofta komiska i sin direkthet. Så här står det om Arthur C. Clarkes Childhood’s End:

Humankind enters a golden age of prosperity at the expense of creativity.

George Dyson säger ju inte att det är det som sker när det digitala nu är “bortom kontroll”. Han skriver bara: “It doesn’t end well” (Wikpedia säger: “The Earth evaporates in a flash of light”). Han menar nog bara att ett skifte är på väg (eller har skett?) när en främmande oprogrammerbar kraft styr över allt och alla. Men han menar ändå att det fortfarande finns “enterprises” som förvandlats till våra nya överherrar:

The genius — sometimes deliberate, sometimes accidental — of the enterprises now on such a steep ascent is that they have found their way through the looking-glass and emerged as something else. 

Om man för en stund tar Dyson på allvar, och låtsas om som att det inte är en mystifierande och ideologisk framställning av sakernas tillstånd, så låter det lite frestande att drömma om ett Nytt Aten. Vidare från Wikipedia:

Although humanity and the Overlords have peaceful relations, some believe human innovation is being suppressed and that culture is becoming stagnant. One of these groups establishes New Athens, an island colony in the middle of the Pacific Ocean devoted to the creative arts…

Men inget varar: “The members of New Athens destroy themselves with an atomic bomb.”

Noterade förresten att det finns en hyfsat ny TV-serie baserad på “Childhood’s End”. Kanske är TV-tablån den sista resten av en programmerbar värld:

Planetlyrik

I vår sms-konversation inför intervjun har han skrivit att han skulle vilja utveckla en tanke om planetlyrik som vår tids naturlyrik.


– Insikten om att jorden är ett dynamiskt system som är kraftigt satt ur spel på grund av mänsklig aktivitet är relativt ny. Jag tänker mig att planetlyriken kan problematisera bilden av människan i naturen. Som dikt är den mer politiskt engagerad i frågan om jorden som helhet än både ekopoesin och naturlyriken, och försöker förstå den omöjliga abstraktion som klimatförändringarna utgör. Global uppvärmning är ingenting som syns, men litteraturen kan gestalta den genom att uppehålla sig i detaljerna, i det konkrekta.

Dagens Nyheter, “Planetlyrikern Jonas Gren: ‘Dånet från staden är som ett fossilbränsledrivet monster som ryter‘” (kanske betalvägg)

Djup historia: en definition

“Djup historia” är en grej.

Deep history is a term for the distant past of the human species. As an intellectual discipline, deep history encourages scholars in anthropology, archaeology, primatology, genetics and linguistics to work together to write a common narrative about the beginnings of humans, and to redress what they see as an imbalance among historians, who mostly concentrate on more recent periods.

Wikipedia, “Deep History