May 2011 Archives
Det här experimentet som Henrik Ehrssons grupp på Karolinska Institutet nyligen rapporterat om (artikel hos PLoS ONE; pressmeddelande från KI) är onekligen fascinerande, om kroppsuppfattning och hur vi uppfattar oss själva påverkar hur vi uppfattar verkligheten. Ed Yong har en sammanfattning av artikeln "Being Barbie". Jag kan inte låta bli att tycka att filmen ovan, som visar hur experimentet gick till, har känslan av att vara något av Michel Gondry, i stil med "The Science of Sleep", dockor och allt.
Mark Bernstein:
Software is the great art form of our age, and we treat it less seriously than children's music or food writing.
I veckan har University of Chicago invigt ett nytt bibliotek (The Joe and Rika Mansueto Library). Det innefattar en rätt spektakulär läsesal, liksom som en glaskupa (se bilder hos Inhabitat), vars glastak stöter bort 73 % av värmen, men släpper in 50 % av ljuset.
Jag vet inte jag, på bilden ovan känns det som att ljuset kan bli ett problem med alla laptops.
(Man har också byggt ett hypereffektivt och automatiserat bokmagasin, som du kan se förklarat i en film (YouTube)).
Jag har ingen aning om vad "The Literary Genome Project" är, men det kommer tydligen snart, och jag är lite nyfiken.
Seth Godin, allmän know-it-all, har skrivit om bibliotek och bibliotekarier (igen; lite invändningar).
Librarians that are arguing and lobbying for clever ebook lending solutions are completely missing the point. They are defending library as warehouse as opposed to fighting for the future, which is librarian as producer, concierge, connector, teacher and impresario.
Jag var tvungen att kolla upp vad en "impressario" egentligen är, och gillade det lite. Från italienskan betyder det på engelska (från OED):
One who organizes public entertainments; esp. the manager of an operatic or concert company.
Uppdatering: som medicinsk bibliotekarie läser man den här meningen på ett lite annorlunda sätt än vad som är tänkt:
Aided by a librarian who understands the Mesh, a librarian who can bring domain knowledge and people knowledge and access to information to bear.
Rasmus Fleischer uppmärksammar senaste numret av Biblioteksbladet, bland annat Elsebeth Tanks artikel om "San Francisco Public Library". Som av en händelse dök en underbar bildessä om sagda bibliotek upp i mitt flöde idag [via: The Rumpus], skapad av illustratören Wendy MacNaughton.
Där finns bl.a. en bild på "Leah", som sägs vara unik genom att vara den enda socialarbetaren anställd på ett bibliotek. Hon verkar vara en del av ett Homeless Outreach Team, som jobbar med hemlösa i området kring huvudbiblioteket i Civic Center.
Där finns bl.a. en bild på "Leah", som sägs vara unik genom att vara den enda socialarbetaren anställd på ett bibliotek. Hon verkar vara en del av ett Homeless Outreach Team, som jobbar med hemlösa i området kring huvudbiblioteket i Civic Center.
Hon verkar i essän säga:
We help them [the homeless] find housing, general assistance or shelter, free eats + showers + laundry. There's a job lab where newly homeless can write resumés + look for a job.
Det motsäger kanske lite grann det som sägs i Tanks artikel apropå det liggovänliga möblemanget:
Det kan också vara ett medvetet val för att hindra att områdets många hemlösa slår läger i biblioteket. Hemlösa finns i stort antal, både utanför och inne i biblioteket. De är till synes välkomna och ac cepterade, men kanske finns det ändå ett behov av att dra en osynlig gräns.
...men projektet verkar onekligen handla en del om att skapa en säkrare miljö på biblioteket, där bl.a. utbildning av personalen för hur man hanterar hotfulla situationer ingår och ett stort fokus på säkerhetsdetaljer.
En rapport från Rhode Island:
Campus police say they had to escort about 400 "rowdy students" out of URI's Robert L. Carothers Library and Learning Commons on Sunday night. Police say they believe the students were part of a gathering organized through social media.University officials say students gathered primarily on the second floor, where they chanted, stood on tables and played loud music. Police cleared the library and closed it early, citing safety reasons.
Några grekiska webbforskare har gjort vad som verkar vara den första stora studien av URL-förkortare. I pappret "we.b: The web of short URLs" (PDF; presenterad vid WWW2011 i Hyderabad, Indien), analyserar man hur och vad folk kortlänkar till, deras popularitet och livstid. Men framför allt konstaterar man att URL-förkortarna drastiskt fördröjer laddningstider.
We quantified the performance of URL shortening services, showing a high space gain in terms of bytes used, but also increased over-head in the web page transfer times when accessed through short URLs. This overhead increases web page access time by more than 54% in 50% of the cases, implying that alternative shortening architectures may be required in the future.
Nästa vecka äger en stor Augmented Reality-konferens rum, med namn som Bruce Sterling, Will Wright och Vernor Vinge på talarlistan. Det är i sanning en industri på framväxt, och jag har lite dåligt samvete för att jag inte har följt med tillräckligt mycket. Jag gissar att det beror på att det är för hi-tech för mig, och mer industri än arts & craft.
Hur som helst innehåller den här intervjun med Bruce Sterling några intressanta saker:
I said [...] two years ago, that Augmented Reality would become a real industry when you could design an Augmented Reality system with an Augmented Reality system.Think of it this way: if AR is "real-time interaction that combines virtual data with three-dimensional real spaces," then why would you leave that environment, and go to some dusty flat Internet screen to get real work done? Isn't that rather like designing a website on graph paper.
Om "cityscapes":
Constructed right, the AR Brazilian Moscow might even be a better Moscow -- a Moscow that Russians themselves would pay to visit.
Om Internet som historia:
But AR is one visible indication that the Internet really could look like a "legacy." The Legacy Internet as an old-fashioned, dusty, desk-based place best left to archivists and librarians, while the action is out on the streets.
(Är detta min hjärna?)
Nån sån fick jag aldrig, men väl äran att få vara en av de 35 testpersoner vars spelande av Ultimatumspelet i den där kameran ligger till grund för den artikel som nu publicerats i PLoS Biology - "Limbic Justice - Amygdala Involvement in Immediate Rejection in the Ultimate Game".
Stort uppslagen hos Karolinska Institutet (det är också ett samarbete med Handelshögskolan, och den här typen av forskning hör nog hemma inom neuroekonomifältet) sägs den vara unik genom att påvisa att amygdala är den del av hjärnan som är inblandad i den typen av ekonomiska beslut av rättvisekaraktär som spelet går ut på.
Jag vet inte heller om det lilla piller jag fick äta innan spelet började bara var placebo, eller om det faktiskt var oxazepam som "lugnar ner" amygdala vilket kan tänkas gjort mig mer benägen att acceptera en orättvis fördelning av pengarna.
Anyways, läs hela artikeln, det tänker jag göra!
Det är 1:a maj, så ett inlägg om arbetare är på sin plats.
Med en nickning åt bröderna Lumières klassiska "Arbetarna lämnar fabriken" har Andrew Norman Wilson gjort filmen "Workers Leaving the Googleplex" (ovan), och skrivit om hur han som Google-anställd blev nyfiken på de där personerna som alltid lämnade byggnaden 3.14159~, exakt 14:15 varje dag. Det visade sig att de var bookscannare, och försedda med ett gult emblem på sina namnbrickor har de inte samma förmåner som övriga anställda på Google. Man kan nog säga att de är längst ner på trappan av informationsarbetare. Av Google sägs de vara "extremely confidential people" som gör "extremely confidential work".
Wilson fick sparken när han filmade och intervjuade personerna utan tillåtelse.
| www.flickr.com |
Jag heter Erik Stattin och det här är min blogg. Jag skriver om digital kultur, ungefär. Du får gärna tipsa mig om saker. Kontakta mig på erik.stattin@gmail.com. Jag är mymarkup på Twitter och Delicious.