L.M. Sacasas gör ett uppriktigt att förstå en viss negativ attityd till läsning, bland annat utifrån följande citat från Sam Bankman-Fried:
“I’m very sceptical of books. I don’t want to say no book is ever worth reading, but I actually do believe something pretty close to that, ” explains SBF. “I think, if you wrote a book, you fucked up, and it should have been a six-paragraphy blog post.”
Citat från “Reading As Counter-Practice” av L.M. Sacasas, 1 december 2022.
Efter att ha vecklat ut lite olika typer av läsning och attityder till det, så nämner han (via Jacques Ellul) synen på läsning (och annat) som en teknik, som något som kan göras mer eller mindre effektivt och vars syfte i huvudsak är informationsöverföring. Det ligger nog något i det och Sacasas konstaterar nog korrekt att den här synen är mer utbredd än den erkänns, och därmed borde tas på större allvar. Andra attityder kan vara läsa för njutning eller läsa för empati.
Nu läser nog förmodligen både jag och Sacasas in för mycket i det här lilla citatet, men jag undrar om det inte är värt att överväga om det inte handlar om en annan attityd: läsning versus handling. Man kan läsa, eller man kan agera. Det senare har ju Bankman-Fried gjort, med råge och misslyckats kapitalt (hehe). Det är dock en attityd som är svårare att bemöta, eftersom den ställer två “sysslor” av en högre ordning mot varandra och där det kan vara svårt att försvara värdet hos läsning över huvud taget.
(Sacasas nämner en bok av hans husgud Ivan Illich – In the Vineyard of the Text – som verkar handla om läsningssysslans uppkomst; nedladdad)