Nigel Slaters kokböcker tilltalar mig något enormt. I synnerhet de här senaste två utgåvorna av Greenfeast, en för vår/sommar och en för höst/vinter. Recepten är så enkla, beskrivningarna av dem likaså. Formgivningen är så enhetlig att det känns som att man vill laga och äta sig igenom dem systematiskt, från sida 1 till slutet. Att rätterna är så enkla, med så få ingredienser, gör att man gärna vill laga flera av dem samtidigt – något som jag minns att Slater uppmuntrar till. Gärna serverade i skålar.
Namnen på rätterna är egentligen bara listningar av de 2-4 viktigaste ingredienserna, vilket adderar till att varje rätt blir ett litet poem, eller zen-buddhistisk koan.
Den abstrakta kalligrafin av Tom Kemp ger det hela en japansk känsla, fast utan att maten har någon särskild asiatisk touch.
Han har en intressant bakgrund, Tom Kemp.