När det gäller ledarskapsidéer och -litteratur så letar jag efter det kontraintuitiva och anti-hegemoniska (och självklart sådant som förstärker mina egna värderingar och styrkor) – så en artikel med rubriken “The best leaders aren’t optimists” (via: Alf Rehn) väckte mitt intresse, och i synnerhet boken Multipliers som den bygger på. Optimism hos ledare och “det här ska nog ordna sig”- eller “hur svårt kan det vara”-inställningar verkar vara ett ideal för ledare och chefer, och jag använder mig av det själv, och tror kanske att det är en viktig förmåga eller inställning. Därför lite intressant att i den där artikeln läsa om optimism som en “diminishing”/förminskande strategi:
When you’re so hopeful that things will work out, you can unintentionally eliminate the possibility that things might not work out. And that can make employees afraid to take risks or make mistakes because they know their boss is so convinced success is possible.