April 2011 Archives
Design Observer har en fin artikel om bibliofilen Tim Young, "curator" ("The job of curator is to bring things together") på Beinecke Rare Book and Manuscript Library vid Yale-universitetet:
In a library safeguarded by security officers and ubiquitous, motion-sensitive cameras, Young's dress is sharp but laid-back. He sports a worn-in pair of lightweight camel tennis shoes and a quotidian brown sweater. Young, in his mid-forties, is trim and animated. His boyish grin compliments the gaiety of blue eyes unstrained by decades of heavy reading. His forearms never rest; Young illustrates in the air as he speaks. The sunshine spilling into his office from floor-to-ceiling windows accentuates his chipper demeanor.
Rachael Morrison är "Senior Library Assistant" på MoMA och har bestämt sig för att lukta sig igenom alla böcker på biblioteket där, från "Sermons by Artists" till "Bibliography of the History of Art". Hon för ner dofterna i en slags dagbok (se ovan, klicka för större version).
Apropå boklådor: en arkitekturbokhandel i New York - Van Alen Books - har inrett med återanvända dörrar, som bland annat formar en sittvänlig trappa mitt i butiken. Bakom inredningen står arkitekturbyrån LOT-EK, som tidigare haft idéen att bygga ett bibliotek av övergivna flygplanskroppar (nämnd här nån gång tidigare). (via: Inhabitat, som har mer bilder)
Lite mer om bin, och hur de undgår inavel i kolonierna: hos The Gleaming Retort finns lite fascinerande fakta om hur drönare sprider ut sig i "Drone Congregation Areas" några kilometer från sin kupa för att inte riskera att de blir på smällen med sin egen bidrottningsmamma.
Forskning visar att den genetiska variationen i DCA:erna är stor, vilket verkar vara ett tecken på en själv-organiserande funktion hos bina som gör att de sprider ut sig maximalt för att minska inavel.The honeybees' solution was to invent their own version of the college mixer. Males from many colonies gather within flying spaces called drone congregation areas (DCAs), typically 10 to 40 meters above the ground and upward of 30 meters across. Queens then make their way to the DCAs and inject themselves into this cloud of randy drones to mate on the wing with a number of them. The no-longer-virgin queen then returns to the hive for a lifetime of babymaking, the lucky but eviscerated drones fall from the skies, and the unsuccessful drones either try again at another DCA or go home to sulk.
Libris Schmibros är ett roligt namn på ett antikvariat/lånebokhandel i Los Angeles. Good skriver om grundaren David Kipen, som tog sitt personliga bibliotek på 6000 böcker och startade butiken när han flyttade in i området.
If you're from the neighborhood, you can borrow up to five books for a few weeks for $1.00 apiece, a figure which Kipen admits is more of a suggested donation. But that's when something happens, he says. He'll lend the book to an adult, and sometimes they'll come back with their children; a teenager will return with his parents. The little wooden table at the center of the space can be populated by four different generations speaking four different languages, perusing everything from fine art coffee table books to Agatha Christie murders translated into Spanish.
Bara en notis om att FitFinder (nämnd här tidigare) har blivit Floxx - "the beautiful social network" - men fortfarande med starkt biblioteksfokus.
The essence of the platform centres around anonymously posting both a location and description of an attractive person whom one has spotted.
(via: Jonas Carlsson)
Det här kände jag inte till: amerikanske auteuren Terrence Malick - vars Tree of Life snart har premiär - var/är en Heidegger-kännare, och översatte bl.a. hans Vom Wesen des Grundes till engelska. På 1960-talet studerade han under Stanley Cavell vid Harvard, och enligt Wikipedia bråkade han med sin handledare Gilbert Ryle och lämnade Oxford utan att disputera. (via: New York Public Library)
När den seniora Google-forskaren Shumeet Baluja inte pysslar med ansiktigenkänning, bildprocessande eller maskininlärning så skriver han böcker, eller en bok har han i alla fall skrivit - The Silicon Jungle: A Novel of Deception, Power, and Internet Intrigue - som handlar om ett fiktivt Google, Ubatoo kallat, där en ung sommarpraktikant med tillgång till data om alla dess användare blir manipulerad i en intrig där islamistiska extremister, underrättelseagenter och voyeurer försöker utnyttja hans position.
Nej, jag har inte läst den (finns för Kindle), men blir lite lockad. CultureLab skriver:
Ultimately, The Silicon Jungle is a cautionary tale of how much power can slip into the hands of a single company - and the potential for abuse of that power - as we share more and more highly personal information over the internet. Web services that are seemingly provided gratis come at a price, Baluja shows. He explores just what can go wrong when young, brilliant - and immature - minds have free rein of people's most personal data.
The Guardian skriver om ett hittills okänt Ludwig Wittgenstein-arkiv som snart kommer att se dagens ljus (min fetstil):
Förra året kom tydligen en bok Wittgensteins efterlämnade papper - Wittgenstein after His Nachlass - som recenseras av en Oskari Kuusela.
Gibson also believes that a pinkish Norwegian school exercise book in the archive, which has a complete and previously unknown narrative, may in fact be a missing Wittgenstein gem - something talked about but never seen. "This may or may not be the missing item called the Pink Book or Yellow Book that scholars have long been hoping for." There is also a series of thousands of mathematical calculations in which Wittgenstein examines Fermat's little theorem. "It's an extraordinary, even bizarre, and yet original series of calculations," said Gibson.
Trodde aldrig att jag skulle komma att nämna fredagens bröllop mellan Prins William och Kate Middleton, men tidskriften Cell har tagit tillfället i akt att sammanfatta lite biologisk forskning från de senaste åren, bl.a. "the neurocircuits that strengthen a marriage, the epigenetic changes that transform a 'commoner' into a queen, and the search process for finding a high-affinity partner in a sea of weak interactions".
Under den rätt fyndiga rubriken "My Fair Larvae" skriver man om de molekylära mekanismerna som förvandlar vissa honungsbilarver till bidrottningar. Tydligen väljer bina ut vissa larver som man göder med en "kunglig gelé" för att de epigenetiskt ska förvandlas till värdiga mödrar i bikupan:
Remarkably, the loss of a single factor, the DNA cytosine-5-methyltransferase 3 (Dnmt3) initiates queen development. Among the effects of Dnmt3 downregulation is a massive expansion of ovarian tissue, which allows a queen to fulfill its role as mother to the hive.
Jag rekommenderar hela tUnE-yArDs-albummet w h o k i l l, men här är videon till "Bizness".
Det här är värt att uppmärksamma: British Library har förvärvat poeten Wendy Copes arkiv, som förutom de gamla vanliga manuskripten också innehåller 40 000 e-postbrev, med spam och allt.
Digitala flöden och mekaniska rörelser i skön harmoni. Patrick Dinnen förklarar:
It consists of a series of people I follow on Twitter represented as their user photo printed out and suspended in space. Next to that hangs a blank speech bubble that is attached to an electric motor which is in turn controlled by an Arduino microcontroller that can re-position the speech bubble by winching it up or down.
Följer upp ett tidigare inlägg om Facebooks datafarm i Prineville, Oregon: Robert Scoble har varit på besök.
Kevin Kelly har besök Prelinger Library i San Francisco, som samlar på sådant som andra inte vill ha, trist, grått och efemärt material. Bland reflektionerna om vad som skiljer vanliga böcker från e-böcker (snabbare att läsa och bläddra bland de föregående, bättre serendipitet bland hyllorna, inte lika ansträngande för ögonen), skriver han så här, och det är ju det man vill åt:
Finally, and I think most importantly, this is a collection, a library, that has been seriously, intelligently, brilliantly curated, so you get the best. Every touch is rewarded. That keeps you going.
Min kunskap om fantasy-litteratur är begränsad. Så pass begränsad att första gången jag hörde talas om George R. R. Martins A Game of Thrones var nu i vår när jag läste om den kommande HBO-serien. Men jag lärde mig en hel del av att läsa artikeln om Martin i ett nyligt nummer av The New Yorker. Framför allt om hur krävande det är att vara författare i internet-tidsåldern. Ständigt krävande läsare/fans, många ur "Berättigande-generationen", som startar hatiska nätdiskussioner med spekulationer om varför det dröjer med den femte boken i serien.
"'You better not pull a Jordan'", kan man säga, refererandes till Robert Jordan, som dog innan han fullbordade Wheel of Time-serien.
Men också en enorm gemenskap, med konferenser, intresseorganisationer och egna ritualer.
Det finns galet hängivna fans, som kan mer om GoT-universumet än författaren själv. Som t.ex. svensken Elio M. García, Jr, som driver forumet westeros.org (inte bara namnet på min hemstad, utan också namnet på kontinenten som hyser De Sju Kungadömena i GoT).
Om García:
García is a superfan. His knowledge of Martin's invented world is so encyclopedic that the author has referred HBO researchers to him when they have questions regarding the production of "Game of Thrones." Although García's participation in Westeros.org is voluntary, his involvement with Martin's work has become semi-professional. He is being paid to consult with licensors creating tie-in merchandise and to write text for a video game based on the series. He and Martin are collaborating on a comprehensive guide to the books, "The World of Ice and Fire."
Eller för den delen den norske läraren Remy Verhoeve, som startade ett forum för Martin-avfällingar, som bedriver hård kritik mot Martin och hans fans.
Fascinerande alltihop, och jag rekommenderar artikeln (och förmodligen TV-serien, vars två första avsnitt kommer att förhandsvisas på Cinemateket, 3 maj).
Etsy har gjort en fin film om glasblåsaren Kiva Ford, som blåser fram den typen av behållare som används i bl.a. kemiska labb. [via: BB]
Royal Mail har gett ut några stiliga frimärken för att fira att Royal Shakespeare Company fyller 50 år. Men några frimärken fanns inte på Shakespeares tid. De första började användas 1661, när Henry Bishop, Postmaster General of England, introducerade The Bishop Mark.
Mer hos Creative Review.
Söndag kväll, och här kommer två filmer värda att titta på:
En kort, Vimeo-estetisk, dokumentär om en bokbindare i Toronto. En till om en väskmakare.
Ämnet kanske inte låter så jättespännande: om vikten för formgivare och andra kreativa att upprätta kontrakt med sina uppdragsgivare, men sättet som Mike Monteiro från Mule Design framför det på är rätt underhållande. I synnerhet när han får publiken att utropa: "Fuck You. Pay Me", rubriken för föredraget. Också när han 7:20 in presenterar sin advokat: "Actuallt, if my lawyer was here. Actually, my lawyer is here".
Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama, är ju på gång till Sverige (bl.a. till Flemingsberg, och Södertörns högskola, 15/4).
New York Review of Books-bloggen har ett fascinerande inlägg om en tänkt "dold agenda" bakom hans nyligen annonserade avgångsplan, som ekar från 1600-talet, när den 5:e Dalai Lama gjorde samma sak, under nästan samma förhållanden som idag. Syftet skulle vara hindra den kinesiska regimen från att lägga sig i utnämnandet av nästa top lama. Till exempel genom att mörka Dala Lamas död medan man letar efter en efterträdare:
(På bilden: detalj från dokumentet där den femte Dalai Lama, Ngawang Lobsang Gyatso, har doppat sina händer i guld och utsett Sangye Gyatso till "kung").For three years after the double-handprint decree of 1679 had been announced, when the Fifth had completely withdrawn from public life and knew his end was near, he gave Sangye Gyatso additional instructions: the Regent was to keep his coming death a secret. It was a ruse the Fifth had probably learned from the Bhutanese, who had done the same on the death of their leader, also a lama, thirty-one years earlier.When the Fifth died in 1682 at the age of sixty-five, Sangye Gyatso duly informed the public that the Dalai Lama was in retreat. On the rare occasions when important visitors were allowed an audience, he enlisted an elderly monk of similar age and appearance to pretend to be the Fifth; the monk wore a large eye-shade, much like the current Dalai Lama, albeit for different reasons.The deception was so effective that it was fourteen years before the Chinese Emperor realized he had been duped, and then only because some Mongolian prisoners of war mentioned reports they had heard in Lhasa that the Dalai Lama had died more than a decade earlier. By then the next Dalai Lama had been identified, educated, and established: a succession crisis had largely been avoided.
Esquire har ett rätt roligt hjälte-porträtt av stjärn-biologen Eric Schadt, härföraren av den Nya Biologins trupper. Här är några utdrag:
Om när han sökte jobb på Genentech:
Om hur han använder sig av Amazon Web Services för att cruncha genetisk data medan han är i luften:
Om hans ambition:
And because when you ask him his grandest aim, his most cherished ambition, what he really wants to be, he answers, without hesitation, is a "master of information."
Om hans otypiska forskarpersonlighet:
Eric Schadt's the biggest thinker in biology, but meeting him sometimes feels like meeting Einstein and finding out that what he really liked about physics was the parties, like meeting Niels Bohr and having to look at his autograph collection.
Om vad hans fundamentalistiskt kristna styvpappa sa när han kom hem från universitetet med huvudet fullt av matematik:"When I was interviewing for that job, the head of the company's research department said, 'You're either completely full of shit or the smartest person on earth. We're not smart enough to know. But we're willing to bet that you're the smartest person on earth.' "
What he said, in Eric's recollection: "You are of the devil. Leave and never come back." Eric's answer, of course, was to do the hardest thing he could think of doing, even after his mother called a year and a half later and invited him back into the fold. He went to UC Davis to get a doctorate in pure math.
Om när han läste Thomas Kuhns The Structure of Scientific Revolutions och använde den som en handbok för vad han ville åstadkomma:
A paradigm shift requires not only scientists practicing extraordinary science; it requires "attackers" and "persuaders" willing to declaim the end of the old order and announce the dawn of the new. Schadt has turned out to be both. He's very aware that biology is in the middle of a paradigm shift and very aware of his role in both the murder of molecular biology -- the king is dead! -- and the establishment of its successor.
He likes to do his supercomputing on planes now, because that's the one place where he's alone. [...] On cross-country flights he tells Amazon what data to crunch after takeoff, and for a few hundred bucks the job's done by the time he lands.
Lite mer bakgrund finns i en NYT-artikel från augusti 2009.
Little Scraps of Paper är en fin liten sajt med ett antal filmer där några kreatörer, hantverkare, får ner och håller reda på sina idéer. I stil med min typ av favoritdokumentärer, Vimeo-estetiskt. (via: Coudal). Ovan en film om hattmakaren Eloise Moody.
Med en design som liknar en tidigare postad typografisk plansch har en nyss disputerad doktor gjort omslaget till sin avhandling på ett snyggt sätt, hos Street Anatomy.
Att introducera element av personlig informatik i det akdemiska arbetet är något som jag funderat över tidigare. Om man dessutom lägger till en spelifieringskomponent så kan man få något som liknar det Chad Boeninger spekulerar kring:
Privacy questions aside, I wonder how we might use something like this in libraries. What if we tracked usage of our resources better down to the patron level? We could then send patrons a notification each month that said something like this:You used Academic Search Complete for 10 hours this month, and you used JSTOR for 7 hours. You downloaded 37 articles and complete 157 searches. This qualifies you to win a free coffee from the café. The average library usage time for a freshman at Ohio University is 21 hours, and the average G.P.A for those searching who used the library 28+ hours a week was 3.2 during the last quarter. Next month, the café will give free smoothies to those who spend more than 25 hours online. The total estimated value of the information you retrieved was $2,176.00. Your total ResearchScore is 3718. Keep up the good work!
Ted Valentin tipsade igår om en intressant konferens i helgen (lördag) - Kreativitetens gränser - på Nalen. Det kanske intressantaste är att internetkonstnären Jonathan Harris talar. Han är kanske mest känd för WeFeelFine.org (som också blev en fin bok). 250:-, värt!
Apropå skrivmaskiner, New York Times gör det obligatoriska besöket i Brooklyn för att se vad kidsen har för sig:
They're fetishizing old Underwoods, Smith Coronas and Remingtons, recognizing them as well designed, functional and beautiful machines, swapping them and showing them off to friends. At a series of events called "type-ins," they've been gathering in bars and bookstores to flaunt a sort of post-digital style and gravitas, tapping out letters to send via snail mail and competing to see who can bang away the fastest.
Mer sånt här hos Francoise Gamma.
I en notis hos New York Public Library om att man nu tagit hand om Paul Austers manuskript mellan åren 1999-2005 får jag veta att Auster avskyr att skriva på datorer (till fördel för sin Olympia-skrivmaskin) och föraktar e-post som kommunikationsmedel:
Uppdatering: Life har en passande nog ett fotogalleri med bilder på författare vid sina käraste ägodelar - "In Praise of the Typewriter".Because the author uses the fax as his primary mode of written communication, the archive preserves both outgoing and incoming parts of the conversation. Correspondence includes letters to and from Beckett, as well as the artists/writers Pedro Almodovar, Sophie Calle, William Corbett, Don DeLillo, Jonathan Lethem, Sam Messer, Michael Ondaatje, Philippe Petit, Rick Moody and Jonathan Safran Foer.
Peter Englunds Moleskine med Svenska Akademiens sigill på är onekligen ganska stilig.
www.flickr.com |
Jag heter Erik Stattin och det här är min blogg. Jag skriver om digital kultur, ungefär. Du får gärna tipsa mig om saker. Kontakta mig på erik.stattin@gmail.com. Jag är mymarkup på Twitter och Delicious.