Så här gör man: ett glasöga
De har blivit några stycken nu, de här instruktionsfilmerna (1, 2, 3, 4, 5), och jag funderar på vad som för dem samman. Naturligtvis är de gjorda med omsorg, med en känsla för detaljerna. De har också ett påtagligt ljud, där man nästan kan känna värmen från blåslampan eller doften av bensin. Och visst, de är alla hyllningar till mer eller mindre bortglömda hantverk, eller lätt nostalgiska över en svunnen tid när man skapade med händerna.
Men framför allt är det formatet: minimalistiska dokumentärer på max 5 minuter, inte överdrivet pratiga, utan fokuserade på det som betyder något. Perfekt för internet.
Det är också något väldigt Vimeo-aktigt över dem, som Bruce Sterling nyligen försökte fånga i sitt prat om Vimeo-estetiken i "Vernacular Video".
Ovan finns en film om Jost Haas, som sägs vara England sista glasögonmakare, med en teknik som används i uppemot 200 år. Regisserad av Tomas Leach, och filmad med 16mm-film av Ben Todd.
Apropå ögon, se de underbara bilderna på Anna, Erik och Ellen, som Robert Henriksson tog till det gripande reportaget i DN igår.
kommentar(er)
| www.flickr.com |
Jag heter Erik Stattin och det här är min blogg. Jag skriver om digital kultur, ungefär. Du får gärna tipsa mig om saker. Kontakta mig på erik.stattin@gmail.com. Jag är mymarkup på Twitter och Delicious.