Gruvarbetaren Bruno Schröder samlade ihop till ett imponerande privatbibliotek med sina 70 000 böcker. Ett reportage i Die Zeit (archive.today) berättar om den hängivne samlaren. Inte minst var han en stan på distans av Arno Schmidt, omnämnd i ett tidigare Missiverna. Schröder verkade ha det mesta som Schmidt skrivit, både i tryck och för hand. Inte nog med det, han verkar också ha återskapat duvblåfärgade Schmidts hus och bosatt sig i med alla böckerna. Läser jag verkligen den från tyska till engelska automatöversatta artikeln rätt? Det hela verkar vara lite av en gåta.
Arno Schmidt hade ju sitt kartotek med lappar – Zettelkasten – för sin speciella research- och kompositionsteknik (se bild). Det är kittlande att tänka sig hur Brunos bibliotek var en slags invertering av Schmidts lappsystem, men ur en läsares perspektiv. Tanken är inte min, utan journalisten Benjamin Quaderers:
Vielleicht, denke ich, als ich den Zettelkasten vor mir betrachte, folgt das, was Bruno Schröder mit dem Anlegen seiner Bibliothek getan hat, einem ähnlichen Prinzip. Vielleicht hat er mit dem Zimmern der Regale, dem Sortieren und Systematisieren der Bücher, dem Durchstöbern der Vorschauen, Verzeichnisse und Kataloge ja genau dasselbe getan. Er hat einen Zettelkasten in Überlebensgröße gebaut. Während Arno Schmidt seinen Zettelkasten in ein Werk hat münden lassen, ist im Falle Bruno Schröders der Zettelkasten das Werk selbst. Vielleicht ist das der Unterschied zwischen Autor und Leser.
Benjamin Quaderer, “Schröders Traum”, Die Zeit, 22 april 2024
Apropå stans så går det inte att inte nämna Tavi Gevinsons PDF “Fan Fiction“, som jag förstår vara som en slags pastisch på Vladimir Nabokovs Pale Fire. Poeten John Shade är utbytt mot Taylor Swift och den besatte Charles Kinbote av…Tavi själv? Jag får läsa. Bara läst “‘Pale Fire’ (Tavi’s Version): Notes on Taylor Swift and the Literature of Obsessive Fandom” än så länge.