Av en slump har jag Montaignes essäer på nattygsbordet när jag börjar om med K.J. Det är förstås ingen slump. Michel är en av K.J.s valfrändskaper, och precis som han går hon i ögonhöjd med äldre författare, borrar i dem, läxar upp dem, fnyser eller studerar dem på nytt. Hon använder texterna hänsynslöst för sina privata syften, men på texternas egna villkor. Inga böcker lämnas åt sitt öde; en författare värd att läsas är också värd att läsas om, förändrar sig under läsarens blick.

Ulrika Knutson läser Klara Johansons dagböcker