Mellan 16 och 21 års ålder gick jag i psykoterapi två gånger i veckan, hos en freudianskt skolad analytiker. Hos henne låg jag på en divan och pratade fritt om sådant jag tänkte på och oroade mig för. Det förändrade mitt liv. Sedan dess har terapin och dess begreppssfär funnits med mig, blivit ett slags förhållningssätt.
Jag tänker på den lika mycket som en skola i livet som en behandlingsform.