• Man stöter på den här kultursjukan allt oftare, faktiskt även i konsten. Intervjuas författare och konstnärer letar de jättegärna fram något från uppväxten, vanligen ett gammalt sår, en svår händelse, kanske en diagnos, eller ett familjetrauma, som sedan får stå som facit för romanen eller konstverket. Denna pseudopsykologiska verklighetsuppfattning har till och med blivit en dominerande berättelsestruktur i den breda kulturen. Varenda gestalt i populärfiktionen lever som predestinerad av en sorts personlig förhistoria, en bakgrund – helst traumatisk – som fungerar förklaring till deras handlingar.

VICTOR MALM: Kulturministern är inte ensam om att låta korkad