Det är ganska mycket olika saker som gör House of Cards till den bästa TV-serien på länge, men jag tänker att en viktig sak är miljöerna, rummen. Självklart kan The Wire konkurrera här, men de två närliggande serier jag tänker att man kan jämföra med är The West Wing och The Newsroom. Och miljöerna i de två är ju faktiskt inte särskilt fantasieggande: kontor i Vita Huset (men vissa avstickare så klart, men majoriteten av tiden utspelar sig trots allt där) och en dödstråkig TV-studio (eller nån bar så mörk att man knappt ser sin egen hand; Will McAvoys lägenhet är så opersonlig att man undrar om han har något liv utanför studion).
House of Cards däremot har naturligtvis en hel del kontor på The Hill, och i Vita Huset, men också Frank och Clares townhouse, där den viktigaste platsen är fönstret som vetter mot grannen, där macchivelliska ömhetsbevis utbyts över den obligatoriska nattcigaretten (Francis ironiserar över de ordinära grannarna som alltid tänder lampan och går upp kl. 06:45; själva verkar Underwoods aldrig sova, inte en scen utspelar sig i deras sovrum vad jag kan minnas (förutom en, men då med Zoe Barnes); men också källaren där Francis tränar på sin roddmaskin, eller för den delen soffan där han spelar på sin PS3, så okarakteristiskt för en man i hans position.
Claires kontor, med sina vita träpaneler och call center-cubicles, antar jag ska spegla hennes känsloskyla, medan Zoe Barnes sunkiga lya ju blir närmast en existentiell huvudperson i de sista avsnitten.
(En annan sak som gör serien så bra är den realistiska teknikanvändningen, den första på länge: folk använder verkligen teknik, iPhones, iPads, etc, som folk gör i verkligheten! T.o.m. nyhets-start-up:en Sluglines kontor känns realistiska, med senaste Mac-modellerna och bean bags. Förvånansvärt mycket tid spenderas i iOS, men det känns inte alls påklistrat, för vi vet att det är så här det går till. Naturligtvis har en old timer som Francis en Blackberry eller liknande, men så är hans efternamn också Underwood, kanske efter skrivmaskinen).
Francis favorithak, ett soul food-ställe som aldrig verkar ha några andra gäster än han själv och som verkar ha öppet dygnet runt bara för honom, har också en biroll, i synnerhet på slutet, när han blir trängd och hans motståndare invaderar hans väl bevarade hemlighet.
Matt Thomas säger dock något om David Finchers förmåga att göra kunskapsarbete intressant på film:
In a number of Fincher’s films we’re given glimpses of characters doing things like researching, writing, or coding. At some level, the bulk of his films are about characters trying to make sense of information. But such glimpses are by definition fleeting. Fincher does not so much film work as cleverly give the impression of its occurrence.
Han tar med en bild på Zoes arbetsrum hemma i ett tidigt avsnitt, och kommenterar:
Now, Zoe Barnes isn’t really a famous writer, and her workspace has been meticulously constructed by a production designer right down to the garbage, but there’s still something thrilling about getting a peek at it. Sadly, it’s the only peek we get. It’s as if Fincher knows this one look-see can legitimize all the work Zoe does throughout the rest of the series that we never see.