Freeman Dyson recenserar boken Why Does the World Exist?: An Existential Detective Story i New York Review of Books. Den verkar intressant och består av intervjuer med en rad framstående samtida filosofer, som alla får svara på den grundläggande frågan om varför det finns något istället för intet. Det som fastnade för mig var Dysons avslutande reflektion över vilken roll dessa filosofer spelar i dagens samhälle jämfört med sina föregångare (min emfas):
Holt’s philosophers belong to the twentieth and twenty-first centuries. Compared with the giants of the past, they are a sorry bunch of dwarfs. They are thinking deep thoughts and giving scholarly lectures to academic audiences, but hardly anybody in the world outside is listening. They are historically insignificant. At some time toward the end of the nineteenth century, philosophers faded from public life. Like the snark in Lewis Carroll’s poem, they suddenly and silently vanished. So far as the general public was concerned, philosophers became invisible.