Tiden går

Som av misstag lyckades Phillip Mendonça-Vieira dumpa 12 000 skärmar av New York Times startsida från septemer 2010 till juli 2011. Resultatet nedan (skruva gärna upp ljudet för Justices "Planisphére, Part I") är en hypnotiserande studie i konsekvent design. Man kan se hur utformningen förändras vid viktiga händelser, såsom revolutionen i Egypten et al, liksom vid jordbävningen/tsunamin i Japan. Det hela ger en storartad känsla av att livet bara går vidare - business as usual - ur medias ögon. Bara en minor tweak i mallen när det är jordskalv. Det är också lite tragiskt hur efemärt webben som medium är när man tänker på att allt detta förmodligen inte sparas av någon annan än amatörer på ett heltäckande vis. Det finns inget garanterat sätt att t.ex. länka till hur startsidan såg ut vid ett visst tillfälle. 

[O]nce newspapers shutter their physical distribution operations I get this feeling that we're no longer going to have a comprehensive archive of how our news-sources of note looked on a daily basis. Archive.org comes close, but there are too many gaps to my liking.

This, in my humble opinion, is a tragedy because in many ways our frontpages are summaries of our perspectives and our preconceptions. They store what we thought was important, in a way that is easy and quick to parse and extremely valuable for any future generations wishing to study our time period.