July 2011 Archives

En utställning vid Cambridge-universitetet tar upp Ludwig Wittgensteins fotografier. Bland annat visas kompositbilden ovan, en sammanslagning av LW och hans tre systrar.

Made with the help of his photographer friend Moritz Nahr some time in the mid-1920s, the image is the result of a photographic experiment that Wittgenstein conducted based on the work of Francis Galton, an explorer, anthropologist, inventor of fingerprinting and, on a more sinister note, the founding father of eugenics.

Snigeln är sommarens djur par excellence. [Gör som The Fox is Black säger, och tryck upp den här smala filmen i fullskärm]

De verkar skapa de mest underbara träsnitten, de här hantverkarna från Rajasthan. [via: Quipsologies].

Filmen ovan visar skärmdumpar för de 10 000 Kickstarter-projekt som lyckats hitta finansiering. 44 % av de projekt som läggs upp hittar sin finansiering visar statistik som just lagts upp.

(Du ser hur fint ett par av dagens inlägg kommer samman här va?)

Som en slags fotnot till det föregående inlägget kan man lägga Paul Fords artikel i New York Magazine, om skillnaden mellan sociala medier och ... öh ... andra medier - de förra är tidlösa, ständigt flödande och i huvudsak fokuserade på mänskliga relationer, medan de senare vill sätta punkt, om och om igen, och att knyta ihop och övertyga oss om att livet har en mening. Det förekommer slängar både mot Zadie Smith och Jonathan Franzen.

Social media has no understanding of anything aside from the connections between individuals and the ceaseless flow of time: No beginnings, and no endings. These disparate threads of human existence alternately fascinate and horrify that part of the media world that grew up on topic sentences and strong conclusions. This world of old media is like a giant steampunk machine that organizes time into stories. I call it the Epiphanator, and it has always known the value of a meaningful conclusion.

In short, the Uni is a new type of small-scale, portable institution that puts books and learning experiences such as readings, classes, and screenings where we don't regularly see them in the city. It can be installed in various configurations at different scales, and it can thrive in a variety of locations, efficiently transforming areas within parks, plazas, or empty lots into places of community use, learning, and public engagement.

Som av misstag lyckades Phillip Mendonça-Vieira dumpa 12 000 skärmar av New York Times startsida från septemer 2010 till juli 2011. Resultatet nedan (skruva gärna upp ljudet för Justices "Planisphére, Part I") är en hypnotiserande studie i konsekvent design. Man kan se hur utformningen förändras vid viktiga händelser, såsom revolutionen i Egypten et al, liksom vid jordbävningen/tsunamin i Japan. Det hela ger en storartad känsla av att livet bara går vidare - business as usual - ur medias ögon. Bara en minor tweak i mallen när det är jordskalv. Det är också lite tragiskt hur efemärt webben som medium är när man tänker på att allt detta förmodligen inte sparas av någon annan än amatörer på ett heltäckande vis. Det finns inget garanterat sätt att t.ex. länka till hur startsidan såg ut vid ett visst tillfälle. 

[O]nce newspapers shutter their physical distribution operations I get this feeling that we're no longer going to have a comprehensive archive of how our news-sources of note looked on a daily basis. Archive.org comes close, but there are too many gaps to my liking.

This, in my humble opinion, is a tragedy because in many ways our frontpages are summaries of our perspectives and our preconceptions. They store what we thought was important, in a way that is easy and quick to parse and extremely valuable for any future generations wishing to study our time period.

I'm Feeling Lucky: The Confessions of Google Employee Number 59 är titeln på en ny bok författad av Douglas Edwards. Hur många anställda har Google - och ska alla dessa skriva sina memoarer?! Hur som helst var den här biten ur utdraget som finns att läsa hos Wall Street Journal lite roligt:

"I have a good idea," Sergey informed marketing manager Susan Wojcicki a couple of weeks after I started. "Why don't we take the marketing budget and use it to inoculate Chechen refugees against cholera. It will help our brand awareness, and we'll get more new people to use Google."

[...]

Sergey didn't ask my marketing colleague Shari or me what we thought of his idea. He knew that we would have ridiculed it. Instead, he turned to Susan, an early member of the inner circle. Sergey had met her family (he'd later marry her sister), and Susan understood Sergey well enough not to dismiss his outlandish suggestions out of hand.

Instead, she went to gather data, which in this case meant asking her mom, a teacher in Palo Alto. As an educator, Susan's mother carried authority with Sergey, and when she confessed to being confused about our plan to support a rebel army in Russia, it took some of the wind out of his sails.

Urbanflow - "ett operativsystem för vardagsstadsliv" - är ett skyltsystem som liknar gigantiska iPhones, med några schyssta appar installerade, utplacerade på stadens gator och torg (i filmen ovan på Helsingfors torg). Det här funkar nog bäst i en stad med hyfsat hög social kontroll, så att skärmarna får vara i fred.

En kort, men underbar, film om Brazenhead Books, Michael Seidenbergs (kanske inte nu längre särskilt) hemliga antikvariat han har i sin lägenhet. [via: The Paris Review; mer hos Etsy].

Lite tysk industri-porr i filmen ovan.

Ovan, ett fint porträtt av uppfinnaren Ernest Nussbaum, som skapat Practicellon - en övningscello som får plats i en liten väska, vilket gör den perfekt för att resa med, och i och med att den saknar en resonanskropp låter den inte lika mycket som en vanlig cello. [via: Ironic Sans; David Friedman har fler porträtt av uppfinnare]

Ett par aktuella skivomslag som liknar varandra (jag gissar på en viss vulkaninfluens):

Ovan, en instruktionsfilm för de anställda i skulptören Tom Sachs studio. Att "arbeta enligt kod" innebär att följa de 10 punkter som tas upp i filmen. Den är underbart anal. Den viktigaste punkten är nian: "Always be knolling", som enligt Wikipedia definieras så här:

the process of arranging like objects in parallel or 90 degree angles as a method of organization.

Effektivt knollande uppnås genom att följa dessa fyra steg: