Tiden

| Kommentarer ()
Harold Loyd in Orsay museum

Innan jul hade New York Review of Books två artiklar av Tony Judt om den genomgripande, och livsförändrande, teknologi som järnvägen innebar. Till exempel hur tiden formar våra liv:  

It is hard today to convey the significance and implications of the timetable, which first appeared in the early 1840s: for the organization of the railways themselves, of course, but also for the daily lives of everyone else. The pre-modern world was space-bound; its modern successor, time-bound. The transition took place in the middle decades of the nineteenth century and with remarkable speed, accompanied by the ubiquitous station clock: on prominent, specially constructed towers at all major stations, inside every station booking hall, on platforms, and (in the pocket form) in the possession of railway employees. Everything that came after--the establishment of nationally and internationally agreed time zones; factory time clocks; the ubiquity of the wristwatch; time schedules for buses, ferries, and planes, for radio and television programs; school timetables; and much else--merely followed suit.  

Men tid är personligt, något som Matt Danzico utforskar i sitt årslånga Time Hack-projekt (via: Bobulate) - närmare bestämt hur nya upplevelser påverkar hur vi uppfattar tid. Varje dag på året ägnar han åt något han aldrig gjort tidigare - slåss med en boxare, ligger mitt på gatan eller äter färsk chilipeppar - och uppskattar sedan hur lång tid det ska, och hur mycket han minns. Att följa.

kommentar(er)

Senaste kommentaren

www.flickr.com


Jag heter Erik Stattin och det här är min blogg. Jag skriver om digital kultur, ungefär. Du får gärna tipsa mig om saker. Kontakta mig på erik.stattin@gmail.com. Jag är mymarkupTwitter och Delicious.


Twitter Updates