Rando
Regel: när två saker kommer samman under en och samma dag, skriv ett blogginlägg. Idag synkroninträffade följande:
Konstnären heter Jon Rafman och jag stötte på hans namn i en utställning på New Museum of Contemporary Art i New York - "Free" - som har internet som tema. Rafmans verk där heter "9 Eyes of Google Street View" (se tidigare inlägg om GSV som fotokonst).
» Jag läste om hur Andres Lokko förbluffades över Bridget Rileys vågade op-konst, och där fanns ett verk med titeln "Arcadia 1", som här målas på en vägg av ett par assistenter:
(Verket uppvisar tydligen någon slags rekursivitet enligt gyllene måttet). Men det var titeln jag fastnade för, Arkadien, och någon timme senare dök ett videoverk med titeln "The Woods of Arcady" upp - en robotiserad röst läser W.B. Yeats "The Song of the Happy Shepherd" över ett öde dataspelsland:
Konstnären heter Jon Rafman och jag stötte på hans namn i en utställning på New Museum of Contemporary Art i New York - "Free" - som har internet som tema. Rafmans verk där heter "9 Eyes of Google Street View" (se tidigare inlägg om GSV som fotokonst).
» Michel Houllebecqs senaste, Goncourt-pris-vinnande, roman heter La Carte et le Territoire, och har tydligen debatterats i Frankrike i veckan, ur ett upphovsrättsligt perspektiv, sedan en bloggare lagt ut hela romanen på nätet, närmast som en hämnd för att Houllebecq kopierat innehåll från Wikipedia i sin roman - i och med ShareAlike-licensen i Wikipedia tyckte Florent Gallaire att han hade rätt att sprida boken vidare.
En intressant fråga i sig, men det var åter igen titeln som ledde mig till några märkliga kartor av Mark Wilson, hos butdoesitfloat.com. Så här t.ex.:
No Maps for These Territories är en dokumentär om William Gibson från år 2000.
kommentar(er)
| www.flickr.com |
Jag heter Erik Stattin och det här är min blogg. Jag skriver om digital kultur, ungefär. Du får gärna tipsa mig om saker. Kontakta mig på erik.stattin@gmail.com. Jag är mymarkup på Twitter och Delicious.