Thente-gate

Nu är jag inte riktigt rätt person att ge mig in i Thente-debatten som rasat idag (lite bakgrund och länkar hittar man bl.a. hos Rasmus Fleischer), efter den tillspetsade krönikan om sociala medier och biblioteken i dagens DN. Jag jobbar på den typen av bibliotek där läsning är nyttig på ett omedelbart sätt då den ska bidra till nationens väl (eller "förbättra människor hälsa" mer konkret i KIs fall). Det finns inget individuellt uppbyggligt eller bildningsmässigt i det hela, vilket gör att man tyvärr, hur mycket man än skulle vilja, inte får delta på Bokmässan. Men å andra sidan betyder nyttigt = Internet idag, och för ett forskningsbibliotek att inte vara progressivt på nätet är att snabbt göra sig oväsentligt, så man får göra intressanta saker.

Ändå kan jag inte låta bli. Jag tycker helt enkelt att Thente, men också till viss deltagarna i P3 Kulturs program om biblioteken, har en rätt inskränkt syn på vad en kulturinstitution som offentligt finansierade bibliotek har för roll i samhället. Att krampaktigt hålla fast vid boken som den slutgiltiga formen för litteratur och berättelser är att göra sig irrelevant, när barn, unga och egentligen alla medborgare behöver hjälp i att förstå dagens kulturella och mediala landskap. Litteratur kommer i alla möjliga former idag, den korsar gränser som aldrig tidigare, från romaner till TV-serier, musikmixar tlll internetmem, dataspel till lyrik. Konvergenskulturen genomsyrar allt, och det vore att avsvära sig sitt ansvar att inte försöka förstå allt det här, och sedan förmedla den kunskapen. Ingen annan i samhället gör det, i synnerhet inte Dagens Nyheter (Det där var onödigt polemiserande, jag är på bättre humör än så - DN är rätt bra på det när jag tänker efter, och Jonas Thente i synnerhet.). Biblioteken försöker i alla fall.