Om minnesproteser
Augusti/september-numret av Filter har en artikel med titeln "Hjärnsläpp" (Uppdatering: finns på nätet), av Christopher Friman, om hela "Gör Google oss dummare"-debatten, neuroplasticitet, minnesproteser, och framför allt om några svenska minneskonstärer. Här är ett par utdrag om deras tekniker (jag gissar att man inte helt avslöjar dom, men det är ändå intressant):
Om Mattias Ribbings teknik:
Lite mer teoretisk är artikeln "Our cyborg past: Medieval artificial memory as mindware upgrade", av Ruth Evans, men den har en kul titel, om cyborger utan kirurgi. Här är ett citat om Hugo av Sankt Victors teknik (från slutet av 1100-talet) för att lära sig Psaltaren utantill, en slags minnets sökmotor:
Om Mattias Ribbings teknik:
Ribbing, som bara har tränat sitt minne i knappa två år, lagrar informationen i vad han kallar "databaser", men en teknik som ser annorlunda ut än den han använder under tävlingar. Databaserna består av mentala platser som kan innehålla upp till 120 delar information på en gång. Mängden platser är i sin tur obegränsad. Väljer han en cykel kan han "zooma in" på sadeln, styret, däcket, ekrarna, och göra dem till nya platser. Dessa kan senare "formateras" - den gamla informationen fasas ut och ersätts med ny.Om Daniel Anderssons teknik:
Daniel har gjort om varje tvåsiffrig kombination till ett verb, och skapat två bilder för varje tresiffrig kombination från 001 till 999. De första siffrorna är kopplade till personer: 500-999 är svenska filmkaratärer, 800-899 är tecknade figurer, 900-999 är amerikanska skådisar, 300-399 är "folk från Falkenberg". Att tänka ut tusen personer tog som allt "ett par månader", vilken också krävdes för de andra bilderna, som motsvarar substantiv. Genom den enda vattentäta minnestekniken som existerar - repetition - har Daniel på det här sättet lärt sig memorera siffror i block om åtta. Det innebär att han kan koda om den meningslösa sifferkombinationen 96911386 till bilden "Jack Nicholson (969) kastar (11) en guldpil (836)".Här är ett citat från en artikel i The Guardian, av Tom McCarthy (författare till den kommande romanen C, som verkar intressant), om teknologisyn i litteraturen genom åren. Här om Freuds syn på proteser:
For Freud, all technology is a prosthesis: the telephone (originally conceived as a hearing aid) an artificial ear, the camera an artificial eye, and so on. Strapping his prosthetic organs on, as Freud writes in Civilisation and its Discontents, man becomes magnificent, "a kind of god with artificial limbs" - "but" (he continues) "those organs have not grown on to him and they still give him much trouble at times".John Basinger tog nio år på sig att lära sig John Miltons Paradise Lost (10 565 rader, 60 000 ord) utantill. BPS Research Digest rapporterar om en studie som gjorts på hans förmåga. Det intressanta är att man så sent i livet (han var 58 år när han började) kan använda minnet så effektivt, och dessutom utan några egentliga minnestekniker (i stil med de ovan). Det handlade istället om ett "djupt kognitivt engagemang" med textens innebörd. Han studerade ca en timme om dagen, reciterade sju rader i taget, och forskarna uppskattar att det tog mellan 3000 och 4000 timmar att lära sig hela verket utantill. (Psykologen K Anders Ericssons forskning och teorier ("deliberate practice theory") om experters kognitiva förmågor refereras).
Lite mer teoretisk är artikeln "Our cyborg past: Medieval artificial memory as mindware upgrade", av Ruth Evans, men den har en kul titel, om cyborger utan kirurgi. Här är ett citat om Hugo av Sankt Victors teknik (från slutet av 1100-talet) för att lära sig Psaltaren utantill, en slags minnets sökmotor:
Hugh of St Victor's system involves numerical and locational division-schemes, as well as classification by occasion. His number scheme for learning the Psalter by heart is a pre-digital memory store and search engine, a 'powerful mental device' (his words) designed to cut the human labor of counting through endless manuscript pages to find the relevant psalm text. First he learns the psalms by heart, then ranges them in numerical order on a mental grid, and then 'by voicing or cogitation' he makes each one 'of a size equivalent to one glance of my memory.' And then, as he says, 'I imprint the result of my mental effort by the vigilant concentration of my heart so that, when asked, without hesitation I may answer, either in forward order, or by skipping one or several, or in reverse order and recited backward according to my completely mastered scheme of places, what is the first, what the second, what indeed the 27th, 48th, or whatever psalm it should be'
kommentar(er)
| www.flickr.com |
Jag heter Erik Stattin och det här är min blogg. Jag skriver om digital kultur, ungefär. Du får gärna tipsa mig om saker. Kontakta mig på erik.stattin@gmail.com. Jag är mymarkup på Twitter och Delicious.