Hoppfullt monster

Baksidestexten till en bok jag nyligen blev rekommenderad, Göran Häggs Anders och Dafne, från 1987):

Anders Elgecrantz är en god människa. Han är intelligent, fantasifull och känslig. Men han lever delvis i en fantasivärld som består av saker han läst, och han märker därför knappast hur hans hustru, arbetskamrater och överordnade utnyttjar honom. Hans bror Mårten och en grupp makthavare i stat och näringsliv har placerat honom som chef för DAFNE (Databasen för nationalencyklopedin), ett datoriserat uppslagsverk med märkliga utvecklingsmöjligheter. När Anders vision av projektets utveckling kommer i konflikt med de dunkla maktintressen som styr det, utbryter en maktkamp som för honom både till regeringens höjder och ned i den djupaste underjorden. Hans värld krossas. Han söker stöd hos de säregna män - och kvinnor - som funnit en fristad på projektet. Men en mäktigare och viktigare bundsförvant visar han sig ha i DAFNE själv, och med hjälp av DAFNEs märkliga program kan historien föras till ett överraskande lyckligt slut. För naturligtvis är det hela ändå just en sådan saga eller äventyrsberättelse som Anders tror på.

Jag är såld.