December 2009 Archives

New York Times recenserar en ny bok om"The Big Lebowski", att lägga till raden av böcker i genren "Dude Studies". Den verkar rätt underhållande:

In another, "On the White Russian," Craig N. Owens -- he teaches literature and writing at Drake University in Des Moines -- divides the world into two factions: those who float the cream on their White Russians ("the floaters") and those who mix it in ("the homogenizers"). He praises the Dude's "middle way," avoiding the hassle of "shaking and straining." 

At times Mr. Owens sounds as if he's been hitting the minibar himself. He writes about how Leon Trotsky is "doubly implicated" in the White Russian, first because he helped defeat the anti-Communist White Russian army during the Russian civil war, and second because he later fled to Mexico, "Kahlúa's country of origin." Mr. Owens suggests that the Dude has a kind of "Trotskian positionality."

I en krönika i New York Times innan jul pratar David Brooks om "protokollsamhället":

In the 19th and 20th centuries we made stuff: corn and steel and trucks. Now, we make protocols: sets of instructions. A software program is a protocol for organizing information. A new drug is a protocol for organizing chemicals. Wal-Mart produces protocols for moving and marketing consumer goods. Even when you are buying a car, you are mostly paying for the knowledge embedded in its design, not the metal and glass.

ColaLife är ett exempel på hur existerande protokoll kan parasiteras för goda ändamål: genom att sticka ner "hjälpodar" eller "sociala produkter" (innehållandes t.ex. hygienprodukter som behövs i tredje världen-länder) i Coca Cola-backar hoppas man kunna utnyttja de fantastiska kanaler som Coca Colas distributionsnät i fattiga länder innebär.

(Jag var tvungen att kolla upp var ordet "protokoll" kommer ifrån, och det är från grekiskans protokolla, betydandes före och lim, och betecknade den första delen i en papyrusrulle, som limmats fast (och ofta revs av före användning), där det ofta framgick vem som producerat rullen, och när - ett försättsblad helt enkelt).

Vad hände? Av alla intressanta saker man skulle kunna skriva om, så väljer jag att lyfta fram gångna tiders kommunikationssystem. Här är i alla fall lite information om rörpostsystemet på New York Public Library, från Atlas Obscura - "a compendium of this age's wonders, curiosities, and esoterica":

But there is one, wonderful New York location, where the pneumatic tubes have proven quicker and more nimble then their modern day electronic substitutes; the stacks of the NY Humanities and Social Sciences library. When one hands their paper slip to the librarian, they slip it into a small pneumatic tube and send it flying down past seven floors of books deep underground. The request is received, the book located, and it is sent up on an ever turning oval ferris wheel of books.

So successful is the old pneumatic system in the NY Humanities and Social Sciences library that they installed a new system in the Science, Industry and Business Library on Madison Avenue in 1998.

Interestingly, the disused NY pneumatic tubes may end up serving a purpose once again, one remarkably similar to what they once did, carrying information. Randolph Stark, an entrepreneur, plans to run fiber optic cables though them."If even a small amount of these tubes still exist, it's a pretty valuable piece of property," he said.

Två saker från en artikel om Takuo Toda, som just slagit världsrekord i att hålla ett pappersflygplan i luften (i 26.1 sekunder):

"I felt a lot of pressure," Toda told the Associated Press after his feat. "Everything is a factor ‑ the moisture in the air, the temperature, the crowd."

Jag undrar vad han menar med "folkmassan"? Menar han kanske att den påverkade honom i det så kritiska kastögonblicket ("The throwing technique is very delicate"), eller är det något mer subtilt på gång här, att en grupp människor kan påverka dynamiken i ett rum (i detta fall en hangar) så att pappersflygplan dyker snabbare, som inte har med luftfukigheten eller temperaturen att göra? Kanske läser jag in för mycket i det.

Det andra är bara vackert:

Last year he and fellow enthusiast Shinji Suzuki, an aeronautical engineer and professor at Tokyo University, announced plans to have about 100 of their paper planes launched by a Japanese astronaut on board the international space station, 250 miles above Earth.

The 30cm planes, made from heat-resistant paper treated with silicon, survived temperatures of 250C and wind speeds of mach 7 ‑ seven times the speed of sound ‑ during testing. But the attempt was postponed after the pair acknowledged it would be all but impossible to track them during their week-long journey to Earth, assuming any of them survived the searing descent.

Ja, på samma sätt som det aldrig regnar i Entourage, ser man aldrig resultatet av en veckas smält snö i arkitekternas kliniska fantasier. BLDGBLOG skriver om den moderna skräcken för vattenpölen, apropå David Gissens bok Subnature:

"Although we often think of puddles as inconsequential," Gissen writes, "they appear in architectural history in prominent ways--in drawings of ruins, photographs of decaying buildings, and experimental designs that attempt to use water in provocative ways." Now, however, "these stagnant pools of water, once signifying society's vulnerabilities, appear to have disappeared in much contemporary work"; indeed, he adds, contemporary architects have seemingly always "viewed stagnant water with suspicion."

Se dock Studio Lindfors vision för hur New York och Tokyo kommer att se ut om 100 år när haven stigit: Aqualta.

(Jag har faktiskt ingen aning om den New York-baserade designbyrån Studio Lindfors har några svenska kopplingar, men det är lite kul att deras senaste projekt, inredandet av en loftlägenhet i Kairo - vars "ton är reserverad och maskulin" LOL - har namnet Nile City Loft).

Hur länge kan man spela det här spelet? Every day the same dream. (via: Hilobrow)

Uppföljning på Robin Sloans berättelse: nu finns Annabel Scheme att läsa.

It's a story about a Sher­lock Holmes for the 21st cen­tury. Holmes is a woman, Wat­son is an AI, all the good cases are on the inter­net, and some­thing very strange has hap­pened to San Francisco...

Det finns en särskild hänförande låt på Fuck Buttons Tarot Sport (som lätt kvalar in på min topp 10-lista över bästa albumen i år) som heter "The Lisbon Maru" (fan-video ovan). En eskalerande marsch som exploderar i oljud som har räddat mången t-baneresa under hösten/vintern. Men vad är en "Lisbon Maru" undrade jag. Det var tydligen namnet på ett japanskt fraktskepp som under andra världskriget sänktes av en amerikansk ubåt och dödade uppåt 800 allierade krigsfångar som befann sig på båten. 

Det är en 7 timmar lång tågresa bara, mellan Bergen och Oslo, 22Gb nedladdningsbar via bittorrent från norska NRK. 

Man, leka gud verkar jobbigt. Dom här nya gestbaserade gränssnitten måste vara ergonomiska katastrofer.

Det var en hel del bra tips på bloggar att läsa i The Bygone Bureaus lista över de bästa under 2009, så jag listar några av dom här (en del mer kända, andra mindre): The Awl / The Footnotes of Mad Men / Offworld / Music Machinery / things mag / Ballardian / Bookslut / Next Nature / A Journey Around My Skull / Tao Lin / Futurismic / Ta-Nehisi Coates / Infinite Thought / Jack Cheng / Sit Down Man, You're a Bloody Tragedy / Britticisms / Bad British Architecture / A Working Library / Hilobrow / Edible Geography / Slaughterhouse 90210 / CreativeApplications.net / bright stupid confetti / And the Pursuit of Happiness. Sen har jag hittat Bookfuturism, pwned experiments och filmosophy att följa också.

Märkliga saker man stöter på ibland (här), men tydligen kommer Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge fått ett rätt schyst rörpostsystem (från Locums kundtidning Rum (PDF)):

Rörpostsystemet kommer att bestå av drygt 100 standardstationer, två multipelstationer och två specialstationer, varav en för Blodcentralen. Systemet kommer att transportera 1 500 - 2 000 patroner dagligen. En avancerad station sorterar patronerna efter sändningsprioritet, tömmer dem på sitt innehåll och returnerar patronen till sin hemadress, utan att någon människa behöver ingripa.

Här är en Ignite-presentation av Molly Wright Steenson om rörpostens historia (som hon skrivit om också):

I en bisats nämnde jag Stafford Beer och Chiles socialistiska faxinternetprojekt Cybersyn. Här är en liten dokumentär som berättar historien:



(via: Boing Boing)

Alla bibliotek är inte gjorda för människor. British Librarys nya magasin i Boston Spa skryter med att vara en av Storbritanniens lufttätaste byggnader, med ett läckage på bara 0.5 kubikmeter per kvadratmeter per timme (eller nåt, Building skriver det i alla fall). Med en syrehalt på bara 14.8 % förhindrar man att de 262 hyllkilometrarna brinner upp. Cozy!

Uppdatering: check out the robot librarian @ BBC!

Den senaste tiden har engelska 4iP (en stiftelse som upprättats av Channel 4) rapporterat om de olika investeringar man gjort i olika företag för att främja nya public service-tjänster inom digitala medier. £500 000 har man pytsat ut under det här året, i följande företag/tjänster:

• MirrorMe - Facebook-app som visualiserar hur livsstil påverkar utseendent. Ladda upp en bild på dig själv och svara på en radda frågor om dina vanor och se hur du kommer att se ut när du blir gammal.
• GymFu - Social iPhone-app för att främja hälsa genom träning.
• Splashpath - Social iPhone-app för att hitta din lokala simhall och allmänt uppmuntra till mer simning. "SplashPath aims to connect users with other swimmers creating a virtual world of 'buddies' to race against."
• School Report Card - En tjänst under utveckling (BERG är inblandade) som ska samla information och statistik om engelska skolor och som ska hjälpa föräldrar att välja rätt skola för sina barn.
• ScraperWiki - En API-tjänst som samlar information från olika publika datakällor som andra sedan kan använda.
• Slugger O'Toole - Politisk blogg om situationen i Nordirland.
• Yoosk - Allmänheten kan ställa frågor till politiker och andra kända personer, och sedan betygsätta deras svar.
  

Sätt en bevakning på Martin med fleras Nu har det banne mig gått för långt! : arga brev till Radionämnden, och köp några ex till dig och din familj när den kommer ut.

Nu har det banne mig gått för långt! tar oss tillbaka till den tid då Sverige bara hade två tv-kanaler, vars otacksamma uppgift var att producera program som skulle tillfredsställa en befolkning på åtta miljoner människor. Att det var lättare sagt än gjort var något som Radionämnden, den myndighet som var satt att granska sändningarna, snabbt fick erfara.  

Varje dag strömmade det in brev från tittare som fått nog av sex, sprit och svordomar, som kände sig kränkta, eller ville klaga på den politiska propagandan. I boken finns de roligaste, argaste och mest förbluffande breven till Radionämnden, 19671987. Tillsammans ger de bilden av ett Sverige som bara är några decennier tillbaka i tiden, men som ändå känns oändligt avlägset.

As featured i dagens City, min kollega Thomas har byggt en väldigt fin R2-D2-replika, som jag kan intyga är väldigt lik originalet. Följ bloggen hans om arbetet.

Två holländska inredningar där temat, inte helt oväntat, är orange: bibblan vid Amsterdams universitet | The Why Factory, studio vid Delfts tekniska universitet / Ett nytt bibliotek i Birmingham får en intressant fasad / En fin liten introduktion till lulz i Västerbottens-Kuriren / Brian Eno konstaterar att inget längre är cool/ocoolt / Luke Wroblewski har samlat lite Facebook-statistik / Fina illustrationer för de 10 vanligaste molnformationerna, hos Etsy / Hjälp astronomiforskare att förstå hur galaxer växer samman genom att spela Galaxy Zoo Merger - "this is the crack cocaine of the internet", säger Bad Astronomy / Jacques Derrida vs. John Searle: biblioteken / Filmen ovan är reklam för Boken från Nya Zealand.