Allt ska bort

Det senaste numret av Filter (#11) har två fina artiklar som gör det värt att köpa. Den ena handlar om Manne af Klintberg ("Clownen Manne"), och den andra om fotografen Patrik Andersson. Jag väljer ett citat som illustrerar inlägget om Bruce Sterlings prylfilosofi från i somras. Innan Patrik Andersson bestämde sig för att åka till Burma på en meditationsresa gjorde han sig av med alla sina saker ("Det är det starkaste jag har varit med om...Att göra sig av med alla sina ägodelar"):

Han sålde sitt stora bibliotek av fotoböcker och lämnade in alla kameror, negativ och fotokopior till förvaring. De tiotusentals kontaktkartorna - ark med miniatyrbilder som visar en filmrulles samtliga exponeringar - proppade han ner i svarta sopsäckar som han ställde ut på gatan. Han bjöd in alla sina vänner till en avskedsfest i takvåningen och förklarade att han skulle lämna det här livet för att istället resa till Burma och meditera.

Alla som ville fick ta med det de orkade bära. Allt skulle bort.

Småsakerna gick först, sedan de mindre möblerna. En makeupartist fick Sony-TV:n. En före detta flickvän tog stereon, ett annat ex lyckades få med sig sängen. Soffan gick till dörrvakten. Skrivbordet ville ingen ha, så det åkte ut på gatan.

Den efterföljande morgonen väcktes Patrik i den ekande lägenheten av en telefonsignal. En av hans gamla assistenter stod nere på gatan. Någon lodis på jakt efter värdesakar hade slitit upp en av de svarta sopsäckarna och upptäckt kontaktkartorna. Nu stod ett trettiotal människor och rev runt i säckarna på jakt efter opublicerade bilder på någon av världens mest åtrådda skönheter. Snart fångade vinden bit efter bit av Patriks bildskatt och spred ut den längs Broadway.