Om att överdela

Jag vet inte om jag rekommenderar dig att läsa Emily Gould själv-biografiska berättelse om livet som elit-bloggare i helgens New York Times Sunday Magazine - "Exposed". Den är extremt närsynt, pinsamt pubertal, men ändå kastar den nån slags ljus över det här med den personliga investeringen i att skriva på internet.

Gould skrev/skriver om sig själv, sina vänner och kärleksbekymmer i Emily Magazine, brände ut sig som skvallerbloggare hos Gawker och blev en visare människa och fick ett mer hälsosamt förhållande till att "överdela", men bestämde sig ändå att skriva en berättelse om sitt "överdelande"-beroende i världens mest cirkulerade tidning.

Columbia Journalism Review är upprörda:

There's much to criticize in all this. The piece itself is (surprisingly, given its snark-bred author and its premise/promise of "oversharing") terrifically dull; it tacitly glorifies a woman whose career has been catapulted by her capacity for cruelty; it could almost implode under the weight of its own heavily varnished solipsism.

New York Times skrattar naturligtvis hela vägen till banken.