Dorskaper
Dore-programmet för att behandla dyslexi har beskrivits som en "mirakelkur" som innebär fysiska övningar två gånger om dagen som syftar till att träna upp nervbanor i hjärnan. Humbug säger de som vet något om hur hjärnan fungerar. Förra veckan skrev Ben Goldacre i The Guardian om hur media i Storbritannien dock gärna agerat språkrör åt företaget och de kändisar som förespråkar programmet, bl.a. i reklamfilmer. F.d. patienter och forskare har hotats med stämningar av företaget, som nu turligen nog har gått i konkurs.
Idag skriver Goldacre om hur det var bloggar som istället följt Dores förehavanden, utan något som helst genomslag i vanlig media.
Exempel 1:
Idag skriver Goldacre om hur det var bloggar som istället följt Dores förehavanden, utan något som helst genomslag i vanlig media.
Exempel 1:
Gimpyblog broke the news internationally of Dore going bust, following up a comment from a Dore employee. Back in January, he published a detailed analysis of the Dore accounts, flagging up serious concerns about their viability even then. The mainstream media continued to encourage parents to put their money into the "miracle cure".Exempel 2:
Jon from the blog Holfordwatch performed an amusing experiment in 2007 when Dorothy Bishop, professor of developmental neuropsychology in Oxford, published a paper compiling the concerns about Dore's "research base" in the Journal of Paediatrics and Child Health. He contacted newspapers who had carried flattering coverage of Dore, including the Daily Mail, Manchester Evening News, Guardian, Times and Telegraph. "I really thought - by putting so much time into this - I would persuade at least some of the papers I spoke to to run the story. [But] the only response I've had is an 'out of office' autoreply.
kommentar(er)
| www.flickr.com |
Jag heter Erik Stattin och det här är min blogg. Jag skriver om digital kultur, ungefär. Du får gärna tipsa mig om saker. Kontakta mig på erik.stattin@gmail.com. Jag är mymarkup på Twitter och Delicious.