Plasticiteter

Hjärnan är ju plastisk, anpassar sig efter omständigheterna. När förmågan i en del av den blir sämre, kan andra delar ta över.

New Scientist refererar en artikel i Brain (1), från januari i år, om fallet Anne Adams, som efter att ha drabbats av primär progressiv afasi började uppvisa ett konstnärligt intresse, förmodligen resultatet av att nya vägar öppnades upp för att ta in och behandla sinnesintryck (t.ex. synestesier). Framför allt skapade hon ett konstverk som tolkade Ravels Boléro, på detaljnivå, där alla takter i verket kartlades och färgades (se bilden; klicka för större version).

En artikel från 2002 (2) av franska och italienska forskare argumenterar för att den okända hjärnsjukdom som i huvudsak drabbade Ravels vänstra hjärnhalva kan vara förklaringen till Ravels sena verk, i synnerhet just Boléro, med sitt repetitiva tema. Faktum är att Ravel och Adams led av ungefär samma sjukdom (även om den förstes aldrig riktigt kunnat diagnosticerats). Men Adams verk skapades innan detta kändes till, och innan Adams ens visst själv att hon led av sjukdomen. Ett lustigt sammanträffande, men förmodligen inte.

Uppdatering: New York Times skriver också om fallet.

[via: Metafilter]

(1) W. W. Seeley et al (2008) Unravelling Boléro: progressive aphasia, transmodal creativity and the right posterior neocortex. Brain 2008 131(1):39-49

(2) L. Amaducci, E. Grassi, F. Boller (2002) Maurice Ravel and right-hemisphere musical creativity: influence of disease on his last musical works? European Journal of Neurology 9 (1) , 75-82