Haque och Dash: söndagssammanfattning

Umair Haque använder sig ofta av en genetisk metafor för att beskriva vilka företag som har mest chans att överleva i post-nätverksekonomin (fråga mig inte vad det är) - ett företag har det i sitt organisatoriska DNA huruvida man lyckas komma upp med tjänster som blir populära och lönsamma. (Någon närmare beskrivning av den genetiska uppsättning som är bäst har jag inte hittills lyckats läsa mig fram till hos den kryptiske bubbelekonomen).

Vanligtvis är det Google som beskrivs ha den "fräschaste" DNA-uppsättningen, men i samband med lanseringen av Knol pekar Haque på faktumet att Google hittils inte lyckats med att bygga "communities":

I mean knol is being announced by Google's engineering vp. Lolz. That's telling of Google's DNA - and why that DNA always blocks Google from building true networks/communities. (...)

That's why you guys are almost perfectly consistently unable to ever build a real network or community: you view them through the narrow lens of geeks.

Let me reiterate: communities need love, not math. Communities have sprung up in the unlikeliest of places, with minimal "tools" - because the organizers have discovered how to demonstrate their love for stuff, and surface it in others.

Anil Dash är lite inne på samma spår och menar att Google saknar insikten om att andra också har medvetande, att man saknar en egen "theory of mind" (i det här sammanhanget ungefär betydandes kapaciteten att tillskriva andra människor förmågan att ha avsikter, kunskap, begär, osv, som kan skilja sig från sina egna), vilket gör dom till ett autistiskt företag med näst intill monopol på informationsförsörjning på Internets.

Dash exempliferar träffande med lanseringen av Googles annonseringssystem AdWords och AdSense, något vi tar för givet på nätet idag, men som infekterat webben som kommunikationsverktyg (och Googles ursprungliga idé om att räkna ut värde och auktoritet genom länkstrukturer i webbgrafen), och gett förmån för en ekonomisk syn på hur information ska spridas:

Connecting PageRank to economic systems such as AdWords and AdSense corrupted the meaning and value of links by turning them into an economic exchange. Through the turn of the millennium, hyperlinking on the web was a social, aesthetic, and expressive editorial action. When Google introduced its advertising systems at the same time as it began to dominate the economy around search on the web, it transformed a basic form of online communication, without the permission of the web's users, and without explaining that choice or offering an option to those users.

När länkar så tydligt kunde värderas i dollar gav man upphov till en hel spam-industri på webben, som urholkat det ursprungliga informativa värdet hos länkar (i synnerhet en så fiffig sak som TrackBack-funktionaliteten bloggar emellan).

Han menar att om Google varit medvetna om hur värde skapades i form av länkar till faktiskt innehåll så skulle man skapat ett system som gjorde en tydligare uppdelning av innehåll och annonsering. 

(Dash har flera exempel på Google-autismen i sitt inlägg "Google and Theory of Mind", som är väl värt att läsa).