Läsplacebo

Instapaper Placebo:

There’s one difference. Mine doesn’t save the page, it just pretends to. And that’s good enough.

Lova läsa

De tio senaste sakerna från min Instapaper, som jag hoppas hinna läsa någon gång. Kanske fungerar de som tips för dig:

NYT – “In Gaddis’s Footsteps” – om Tom McCarthys roman Men in Space.
The Atlantic – “We, the Web Kids” – av polske skribenten Piotr Czerski.
n+1 – “Listening to books” – om ljudböcker.
Boing Boing – “A man and his machines” – automaton-samlaren John Gaughan.
SvD – “Författarnas självvalda klostertillvaro” – om författares rutiner.
Wired – “The Forgetting Pill Erases Painful Memories Forever” – Jonah Lehrer.
Frieze – “Past Futures” – Momus pratar med Rem Koolhaas.
Rhizome – “Digetic Cinematography” – John Powers.
The New Inquiry – “Arcades, Mall Rats, and Tumblr Thugs” – en kommentar till Evgeny Morozovs artikel “The Death of the Cyberflâneur“.
Lapham’s Quarterly – “The Oakling and the Oak” – Anne Fadiman om Samuel Taylor Coleridge som pappa.

Uppdatering: den här lades till kort efter att inlägget postades:

NYT – “True Innovation” – om Bell Labs.

Ett rum med utsikt

Fasaden på ett bibliotek i Singapore.

Stjärngrus

I sin samling bilder på Flickr har Kungl. biblioteket lagt upp några av August Strindbergs “celestografier” – bilder på himlen, tagna men en linslös kamera – från slutet av 1800-talet. Här är lite från en essä om dessa bilder av Douglas Feuk från Cabinet Magazine:

The greatness of Strindberg’s photographs lies precisely in that they offer this double view, where starry sky and earthly matter seem to move within and through one another.

Today, science believes that this is actually so. All elements heavier than hydrogen and helium are created in nuclear reactions inside stars and then thrown out into space, especially in the gigantic eruptions of supernovas. Almost every atom that makes up our material world of stones, plants, and human beings must once have been inside of exploding giant stars. This would mean, in a dizzyingly material sense, that we are actually made out of stardust. But more symbolically, the celestographs also seem to meditate on the links between the dark earth and the celestial light and life force. I understand them as a reverie on correspondences between micro- and macrocosmos—or between light and dark, high and low, gold and dirt.

Bret & Wilson

Många har sagt det redan, men hur bra är inte dessa två föreläsningar?

Snöcirklar

Krauss läser Schulz

[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=false" width="600"]http://soundcloud.com/newyorker/nicole-krauss-bruno-schulz-fathers-last-escape[/soundcloud]

Väntar på att laddas

Omslaget till veckans New Yorker är briljant. Först hur man reagerar med att vänta på att det ska laddas färdigt, och sedan hur man tänker att något är fel. Varje gång man ser bilden.

Robotsynen

Den är överallt på internet just nu, men jag kan inte förneka er Timo Arnalls 5 minuter långa film om hur robotar ser världen, egentligen ett montage av upphittade övervakningskamerafilmer, inkl. mönsterigenkänning av olika slag. Bakgrunden finns hos BERG.

Gillar just nu

[spotify:track:5NvkAaaRjCM7nzMxvoswOg]