in Uncategorized

”A Warwick! A Clarence!”

Det är nästan så att jag är sugen på att fortsätta läsningen av Wolf Hall på svenska efter att ha läst översättaren Jesper Högströms vedermödor med att matcha Hilary Mantels rika engelska språkdräkt med svenska ord. (Tyvärr finns inte artikeln i DN fritt tillgänglig, men väl för betalande läsare, här). Jag föreställde mig nästan att man var tvungen att känna till historien och kontexten för att klara av att översätta den, men det är intressant hur Högström använder sig av okunskapen som strategi:

Jag har bestämt mig för att inte läsa i förväg. Jag ska använda min okunskap om handlingen som drivkraft under översättningen. Det innebär också för att jag inte får titta i förväg på ”The Tudors” för att få reda på hur det går. Fast i grova drag vet jag ju ungefär: det är problemet med historiska romaner. Och på grund av oförsiktigt googlande råkar jag få resa på en av huvudpersonernas dödsår och dödsorsak. Trist. Och det leder in på frågan hur mycket man måste känna till av den historiska bakgrunden för att ha utbyte av romanen.

Write a Comment

Comment