Det var inte alls länge sedan (februari 2021 för att vara hyfsat exakt) jag fick reda på att det finns ett UNIX-kommande och nätverksprotokoll som heter finger och som kan ses som ett proto-socialt-medium från förr-i-tiden. Man kan/kunde slå upp grundläggande information om en användare och få en status för var man senast varit inloggad på en server.
Det aktualiserades då av ett par initiativ som försökte påminna om den här fiffiga reliken från 1970-talet – finger.farm och Happy Net Box bland annat.
När jag nu läser Elif Batumans nya roman Either/Or så hajar jag till vid följande stycke:
I exited the email program and used the terrible “finger” command, to see where Ivan was. He had logged on from Berkeley two hours earlier. So he was there. He just wasn’t writing to me.
Menar hon alltså finger-kommandot? En snabb googling leder till en nylig intervju med Batuman där det bekräftas:
So “finger,” for those who don’t know, is a command you used in Unix when email was text-based rather than web-based. You could say “finger” and then the person’s user name, and they’d tell you where they’ve logged in. It was this really sinister, creepy thing that everyone did and nobody talked about.
Hade jag läst den föregående romanen som Either/Or är en uppföljare till – The Idiot – så hade jag kanske förstått det direkt, eftersom den verkar innehålla en del fingrande, som ett sätt att stalka sina kärleksintressen via rudimentära nätverksprotokoll, som Selin gör med sin Ivan.
Batuman säger vidare:
In The Idiot I explain how Selin is obsessed with this guy, so of course she’s fingering him all the time. And fingering of course is reprised in Either/Or. In the first draft I explained it again, and I had in general a lot more explanation because I wanted people to be able to read it without having read The Idiot. But then it just began to seem unnecessary. Even if you read it by itself, you can just be put into this world where people are fingering each other. You’ll figure it out.
(Det hedrar förresten en författare när hen inte ger sig på att förklara allting, utan att jag som läsare får fylla i hålrummen eller bara låta det vara något mystiskt).