Nyhetsbrevsgenren har börjat hitta sina egna former nu. I alla fall i den typ av personliga nyhetsbrev som jag prenumererar på. Här är några observationer jag gjort:
1. Inledningen får gärna geografiskt situera skribenten. Till exempel inleder Warren Ellis alltid sitt brev med ”Hello out here from the Thames Delta”. Utöver att påminna om att varje utskick är just personligt och därmed knutet till var skribenten befinner sig, så vill det gärna andas unicitet och att mailet har färdats distanser, som forna tiders brevkorrespondens.
2. Användningen av bilder och illustrationer tar sig gärna formen av lösryckta historiska bilder – kanske har de hittats i en skattjakt i något digitalt arkiv från något bibliotek eller museum. Bilderna är i princip frikopplade från innehållet och utgör närmast poetiska kommentarer. Robin Sloan gör det här väldigt bra, och kombinerar historiska fynd med bilder från anime-filmer. Anime-estetiken är generellt nyhetsbrevskompatibelt.
3. Avslutningen får gärna vara en liten lista över länkar till intressant läsning på andra ställen, och det är ofta här i alla fall jag hittar . Här kan exemplifieras med ”Why is this interesting?”, som ju har ett tema av ”intressant” karaktär i varje utskick, men ibland är det ”intressanta” lagom ”intressant” för mig, men då kan en alltid scrolla längst ned för att ofta hitta något man kan ⌘-klicka på för att öppna i en tabb för att kanske, möjligen, läsa senare.