Recently in Vi vantrivs i den Category

Johan Lif säger som det är:

Allt fler talade om den. Alla tycktes ha läst den. Jag har aldrig varit med om något liknande, att en bok så snabbt blivit en händelse, en kollektiv upplevelse. 2007 var året då fick slutligen fick den stora Västeråsskildringen. 2007 var också året då Augustpriset gick till Carl-Henning Wijkmark, och inte till Åsa Linderborg. Jag har nu inte läst Stundande natten (jag läste den kulturkonservativt kverulerande Den svarta väggen för några år sedan och tyckte den var usel) - men jag misstänker att den aldrig kommer att vandra runt på någon arbetsplats. Kvar dröjer misstanken om att Susanna Alakoskis pris ifjol omöjliggjorde för Åsa Linderborg att få priset i år. "Nu har vi redan belönat en arbetarklasskildring, nu får det väl ändå räcka. Tillbaka till ordnignen!"

Det var gratis inträde på Moderna Museet igår, men det var först när jag kom dit som jag insåg att det var Eurocard som bjöd på det. Jag gick fram till disken och föreslog att de kanske kunde ta kostnaden för inträdet för att dra från min Eurocard-skuld, men se det gick inte. Sen lovar jag att Dogge var där, och det såg ut som att han letade efter sig själv (jag såg honom precis där avgjutningar av Latin Kings stod under utställningen Svenska Hjärtan).

Wes Anderson (Rushmore, The Royal Tenenbaums, The Life Aquatic och kommande The Darjeeling Limited bland annat) har regisserat ett antal reklamfilmer för AT&T. Omisskännliga. En nedan, Goldenfiddle har resten.
Lite mer oväntad är kanske den reklamfilm för Volvo, där Stephin Merritt från The Magnetic Fields sjunger "The Wheels on the Bus":

I samband med utställningen över Olafur Eliassons konst på San Francisco Museum of Modert Art har islänningen gjort ett verk, sponsrat av BMW, där han förvandlat den hydrogendrivna H2R-bilen till en stål- och ismaskin, "to focus our attention on the relation between car design and global warming."

Se en film om detta:

Förutom den där solnedgången på Tate Modern (sponsored by Unilever!) har Eliasson tidigare utformat ett julskyltfönster åt Louis Vuitton i New York. Inget luktar bättre än corporate art!

Gerhard Richter har skapat ett i mina ögon fantastiskt vackert färgat glasfönster till katedralen i Köln, som avtäcktes för någon vecka sedan:


Det är en datorgenererad version baserad på hans målning från 1974, 4096 Farben:

Läs mer hos Artnet.de.

Kulturchefen på landets största morgontidning:

"Strip lit. Det handlar om den här litteraturen som håller på och leker med fiktion och verklighet, vad är sant, vad är inte sant, är det en roman, är det inte en roman...teasing! Och det är, eh, Lisbet Larsson som är litteraturvetare och professor i litteratur i Göteborg som har kommit på det, i fredags".

"Men just nu känns det ganska kommersiellt, ganska spekulativt. Jag vet inte, jag kan tycka att det här är sjaskigt, Maja Lundgrens roman, jag undrar över att förlaget har, ett stort förlag Som Bonnier, ger ut en roman som...som, äh, där människor far så illa, man vet inte ett ord om det som är sant, man förstör människors liv, och den konstnärliga halten i den boken är inte motiverad"

Det är sant, hon sa så! Se själv hos DNs WebbTV (se tillhörande artikel av Lisbeth Larsson). Den första delen är ju bara desperat i sitt försök att verka relevant - "Hej, vi hittar på ett nytt ord för någonting som alltid har funnits! Och så hänvisar vi till en professor för att få lite cred!". När det gäller den andra delen tycker i alla fall jag det är synd att kulturchefen på landets största morgontidning är inte så mycket en guide till vad som är intressant inom kulturvärlden, utan en moralens väktare och beskyddare av etablissemanget. A sad state of affairs...