Erik Stattin

Så svårt kan det vara

När det gäller ledarskapsidéer och -litteratur så letar jag efter det kontraintuitiva och anti-hegemoniska (och självklart sådant som förstärker mina egna värderingar och styrkor) – så en artikel med rubriken “The best leaders aren’t optimists” (via: Alf Rehn) väckte mitt intresse, och i synnerhet boken Multipliers som den bygger på. Optimism hos ledare och “det här ska nog ordna sig”- eller “hur svårt kan det vara”-inställningar verkar vara ett ideal för ledare och chefer, och jag använder mig av det själv, och tror kanske att det är en viktig förmåga eller inställning. Därför lite intressant att i den där artikeln läsa om optimism som en “diminishing”/förminskande strategi:

When you’re so hopeful that things will work out, you can unintentionally eliminate the possibility that things might not work out. And that can make employees afraid to take risks or make mistakes because they know their boss is so convinced success is possible.

Roundup

Alla min öppna tabbar, 1 maj 2018:

Musiklåtar

En långhelg med lite tid över för att lyssna på något annat än podcasts på väg till jobbet har betytt att jag lyssnat på några nya musiklåtar. Jag drogs in i Kanye-universat och den här dialogen med T.I. som han släppte häromdagen – “Ye vs. the People” (text) – är kanske inte tidlös, men den kommer att vara emblematisk för det politiska läget när en tittar tillbaka om några år. Om man bortser från Kanyes politiska aningslöshet så är det onekligen fascinerande att iscensätta den här inre dialogen, på samma sätt som hans twitterkonto är ett slags kreativ tankeprocess som inte liknar någon annans. Nu är ju den här låten säkert bara ett brottstycke från det, eller de, album som kommer senare, så det återstår väl att se på vilken sida av rimlighet som Kanye kommer att stå. Jag blev också påmind om en låt rätt långt ner på The Life of Pablo – “No More Parties in L.A.“. DJ Kozes “Pick Up” är en retrodänga som en kan drömma sig bort och tillbaka till. De två låtarna från Jon Hopkins kommande album – “Emerald Rush” och “Everything Connected” – knastrar fint, precis som Janelle Monáes “Pynk” (med Grimes) är klar som vatten.

(Alla länkar till Spotify)

F is for Fake

Vinland-kartan ska definitivt bestämmas vara fake, bl.a. med hjälp av RTI = Reflectance Transformation Imaging:

This will allow also a detailed perspective of the texture so that even the ink can be studied for its thickness and variation across the map. The analyses will also include reflectance transformation imaging (RTI), which is a technique that measures the color and shape of surface objects through lighting techniques from different angles. This helps to reveal hidden surface features such as marks or other information. Additional analysis will include x-ray fluorescence spectroscopy (XRF) that can be used to show the spatial distribution of elements across different parts of the map or within areas of the map’s surface. The distribution of elements can help to demonstrate what type of instrument, and if it existed in the 15th century, created the map.

Också: “‘Catastrophe’: French museum discovers half of its collection are fakes“:

But an art historian brought in to reorganise the museum following the recent acquisition of around 80 paintings, found that nearly 60% of the entire collection was fake.

Varje år som jag betalar den där dryga tusenlappen för hostingen av den här bloggen, så tänker jag att jag borde komma igång med att skriva här igen (eller excerpta och länka skulle faktiskt räcka). Jag undrar vilken sorts motivation jag skulle behöva för att göra det, om man bortser från min inre motivation att jag vill göra det? Det har tidigare funkat bra med en slags mekanisk målsättning – “skriva” varje dag under en period t.ex., eller som med Missiverna (som jag också skulle vilja ta upp igen) – 1 gång i veckan, 10 grejer.