Erik Stattin

Agnotologi

Har tittat klart på Chernobyl. Den är en studie i agnotologi, vad det verkar.

danah boyd skriver om denna motsats till epistemologi:

Epistemology is the term that describes how we know what we know. Most people who think about knowledge think about the processes of obtaining it. Ignorance is often assumed to be not-yet-knowledgeable. But what if ignorance is strategically manufactured? What if the tools of knowledge production are perverted to enable ignorance? In 1995, Robert Proctor and Iain Boal coined the term “agnotology” to describe the strategic and purposeful production of ignorance. In an edited volume called Agnotology, Proctor and Londa Schiebinger collect essays detailing how agnotology is achieved. Whether we’re talking about the erasure of history or the undoing of scientific knowledge, agnotology is a tool of oppression by the powerful.

danah boyd, “Agnotology and Epistemological Fragmentation“, 26 april 2019


(Gustav Holmberg uppmärksammade den där boken av Proctor & Schiebinger när det begav sig 2008)

Matnoteringar

Kokboksförfattaren Nigel Slater har en ny bok ute – Greenfeast – och i ett utdrag berättar han om sitt matnoterande:

There is a little black book on the kitchen table. Neatly annotated in places, virtually illegible in others, it is the latest in a long line of tissue-thin pages containing the hand-written details of everything I eat. This is not one of the kitchen chronicles where I write down recipe workings and shopping lists, ideas and wishlists, but a daily diary of everything that ends up on my plate. If I have yoghurt, blackcurrant compote and pumpkin seeds at breakfast, it will be in that little book. Likewise, a lunch of green lentils and grilled red peppers, or a dinner of roast cauliflower and a bowl of miso soup. Each bowl of soup, plate of pasta and every mushroom on toast is faithfully logged. I don’t know exactly why or when I started noting down my dinner, but these little books are now filled in out of habit as much as anything else. The notes are often made at night, just before I lock up and go to bed. I suspect my little black books will be buried with me.

Nigel Slater: 10 recipes from my little black book, The Guardian 19 maj 2019

En början på slutet

Jag fastnade tydligen för ‘the extinction symbol’ för ca 6 år sedan, men i ärlighetens namn vet jag inte om jag uppfattade symboliken med timglaset i mitten. Tyckte mest att den hade något i sin enkla, närmast anarkistiska, estetik. Hur som helst så får man inte månfaldiga den och sälja den till andra, något som Jason Kottke funderar över det rimliga i.

Bortom genre

Min uppfattning om genrer inom musik är förvirrad, eller har åtminstone blivit allt mer rörig med åren. Det kan också bero på att – i takt med att tiden går och att retromanin blir allt mer utbredd – genre är överspelat.

Jag har den senaste tiden lyssnat en hel del på tre artister: Mitski, Nilüfer Yanya och Cherry Glazerr. Det är musik bortom genre.

Memrymd

Julia Galefs försök att kartlägga den ‘memrymd’ som har sitt säkerliga ursprung vid San Francisco-bukten är tankeväckande, inte minst med tanke på hur brett och vitt dess idéer/memer har spridit sig och muterat över hela världen. Det går säkerligen inte att isolera uppkomsten av de här idéerna till ett specifikt geografiskt område, men det gör ändå något med min förståelse av hur de här idéerna faktiskt hänger ihop.

(Uppmärksammades på den här kartan apropå en omarbetning av den, gjord av David McCandless).

#datahoarding

Many people active in the data hoarding community take pride in tracking down esoteric files of the kind that often quietly disappear from the internet—manuals for older technologies that get taken down when manufacturers redesign their websites, obscure punk show flyers whose only physical copies have long since been pulled from telephone poles and thrown in the trash, or episodes of old TV shows too obscure for streaming services to bid on—and making them available to those who want them.

Gizmodo, “Delete Never: The Digital Hoarders Who Collect Tumblrs, Medieval Manuscripts, and Terabytes of Text Files“, 4 mars 2019

Svaga imperier

Via kottke.org lär man känna boken Empires of the Weak: The Real Story of European Expansion and the Creation of the New World Order, och ett utdrag från NYT-recensionen gör att man blir nyfiken:

Still, as a critique of prevailing modes of thinking about global politics, “Empires of the Weak” succeeds admirably. The history of international relations has focused too much on the most unrepresentative period of the last millennium — the century and a half in which Europe dominated the world. This weighting of the scales has skewed our understanding of global politics and the importance of the West. Sharman’s is a far richer story and one that perhaps more accurately reflects today’s global rebalancing.

New York Times, “When Asia Ruled the World”, 28 februari 2019

The Pond x 2

Jag läser mig sakta men säkert igenom Dan Fespermans Safe Houses. Det är egentligen ca 65% in i den [spoiler] som existensen av spionnätverket “The Pond” yppas. Lo’ and behold: The Pond fanns ju på riktigt! Hos CIA (som “vann” över The Pond) finns en artikel av historikern Mark Stout om hur den privatfinansierade (bl.a. av Philips) och hemliga organisationen uppstod och senare lades ned. Grundaren – John Grombach – verkar ha varit en riktig spion-player i Europa under och efter 2:a världskriget, och figurerar också i Fespermans roman.

Som av en händelse har jag i dagarna upptäckt australiensiska bandet Pond, som har ett nytt album ute: “Tasmania”.