I vår sms-konversation inför intervjun har han skrivit att han skulle vilja utveckla en tanke om planetlyrik som vår tids naturlyrik.
Dagens Nyheter, “Planetlyrikern Jonas Gren: ‘Dånet från staden är som ett fossilbränsledrivet monster som ryter‘” (kanske betalvägg)
– Insikten om att jorden är ett dynamiskt system som är kraftigt satt ur spel på grund av mänsklig aktivitet är relativt ny. Jag tänker mig att planetlyriken kan problematisera bilden av människan i naturen. Som dikt är den mer politiskt engagerad i frågan om jorden som helhet än både ekopoesin och naturlyriken, och försöker förstå den omöjliga abstraktion som klimatförändringarna utgör. Global uppvärmning är ingenting som syns, men litteraturen kan gestalta den genom att uppehålla sig i detaljerna, i det konkrekta.